Jag är så rädd..
Vet inte vad jag ska ta mig till. Min dotter föddes 10 veckor sen. Pappan lämnade jag hastigt i vecka 15 då jag inte kunde leva med honom längre. Han är ingen bra person. Blev misshandlad psykiskt och fysiskt. Något av det värsta var att han knäade mig i magen under tiden jag var gravid, han var väl medveten om det. Trots min rädsla började jag prata med en kurator genom min barnmorska och hon hjälpte mig att boka möte med polisen, jag var då i vecka 35 men då lades jag in för allvarlig havandeskapsförgiftning. Min dotter förlöstes med akut kejsarsnitt och de första veckorna har varit jobbiga. Nu har vi börjat landa ordentligt och jag är så lycklig över min lilla flicka, men jag måste skydda henne från hennes pappa. Det helvetet jag gick igenom tänker jag aldrig utsätta henne för. Jag har sån ångest och jag vill bara gråta.. han har sagt att han aldrig vill ha barn och att han inte ens gillar barn. Jag hatar att jag valde att skaffa barn med honom, jag hatar att jag var så blind, att jag lät min älskade lilla flicka komma till världen med dessa omständigheter. Men jag tänker ALLTID göra ALLT jag kan för att skydda henne! Han har inte hört av sig någonting sen graviditeten i vecka 30 någonting... jag fick ett hotmejl av honom. Han skrev att om jag inte kom tillbaka till honom skulle han se till att jag aldrig mer träffar min dotter. Jag svarade inte på det. Jag har inte hört av mig till honom någonting, och han har inte hört av sig till mig så förhoppningsvis har han släppt mig. Förhoppningsvis. Hur som helst så har jag inte fastställt faderskapet utav rädsla. Nu har jag fått ännu ett brev där jag är kallad till möte för att uppge fadern. Grejen är den att jag vet knappt vem han är själv för strax innan jag lämnade honom så fick jag reda på att han hette något helt annat och var 12 år äldre än vad han sa. Obehagligt rakt igenom... Men nu behöver jag hjälp med vad jag ska säga. Jag vet inte hur familjerätten funkar, men jag behöver all hjälp och råd jag kan få. Vill bara det bästa för min lilla flicka och om han hade något vett i skallen hade jag låtit henne få träffa honom i mitt sällskap, men jag är alldeles för rädd, och jag vet vad han är för person, så det skulle aldrig falla mig in i nuläget.