• Anonym (smakat på frihet)

    Jag vill inte ha ett jobb!

    Jag har nu varit arbetslös i ett år, och innan dess har jag jobbat hårt i 7 år på ett stort företag med en bra lön. Jag varslades med många andra. 

    Det här året har varit det bästa och värsta i mitt liv på olika sätt. I början var det hemskt, och det är fruktansvärt att man inte får stöd från arbetsförmedlingen mer än man får, och att a-kassan kräver och krånglar. Jag har också under det här året sökt 312 jobb, gått ut i butiker och lämnat cv, sökt allt från städare till designer. 

    Men under det här året har jag också känt något annat, som jag aldrig känt innan. Jag har aldrig varit arbetslös förut, alltid haft något att göra, så det här är ju helt nytt. 

    Jag känner mig fri. Jag känner en sån enorm lycka, ett lugn och jag bär ett leende på läpparna hela dagarna. Jag har kunnat gå på vänners barns skolavslutningar, långa hundpromenader, och jag har fått skriva på boken jag håller på med och kunnat överraska min sambo med goda middagar som jag haft tid att laga. Det har helt enkelt varit fantastiskt! 

    Nu tar min a-kassa snart slut och jag behöver börja jobba. Förmodligen kan jag ta ett jobb som tim-vikarie på ett äldreboende i närheten. Men jag vill inte. När jag jobbade hade jag panikångest minst en gång i veckan, jag hade stress-utslag i ansiktet (som nu försvunnit sen länge), och fick åka in akut till sjukhuset två gånget för att hjärtat började slå i otakt utan att hitta tillbaka till normaltakt igen. Jag var sjuk flera gånger om året. Nu har jag inte varit förkyld ens sen jag slutade. 

    Jag är inte lat, jag vill bara ha rätt typ av jobb. Jag skulle gärna flytta till ett hus på landet och odla min egen mat, skriva och frilansa lite, och behöver inte mer pengar än 8000 i månaden om ens det. Min sambo säger att jag absolut inte ska  göra något jag inte vill, men jag känner ju samtidigt att jag vill bidra till ekonomin som han. 

    Det är en hemsk känsla och den senaste månaden har panikattackerna börjat komma tillbaka, då jag tänkt mycket på jobb. Jag vill inte låsa fast mig i den där tunga samhälls-kättingen som drar alla ner i en seg och lerig botten. Jag har ju fått testa på att flyga ovanför vattnets yta. Så vad gör man? Är det någon annan som gått en annan väg, eller sitter i samma situation?

  • Svar på tråden Jag vill inte ha ett jobb!
  • Sebastian72

    Stackare....Bit ihop eller chansa....knappast så att du inte har förutsättningarna....

  • Anonym (smakat på frihet)

    Jag har tänkt på det, och har ju en verksamhetsplan färdig iprincip, där är problemet mest att jag inte vill ta hand om den ekonomiska biten, eftersom det tar tid, och det känns svårt att börja. 


    Jag måste nog ha ett halvtidsjobb eller liknande, innan jag kan börja också, svår balansgång. 

  • UCharlotte

    Jag känner igen det du skriver. Jag har jobbat sen jag slutade gymnasiet. Fröken duktig. Jämt. Så blev jag med barn och var mammaledig. Vilken upplevelse. Jag fick sova ut, kunde träna fem dagar i veckan, hann med huset, djuren, vilotid, fritid, kärlek...allt. När jag efter 18 månader gick tillbaka till jobbet så fanns ingen glädje kvar i att vara fröken duktig. Jag längtar tillbaka till hemmets lugna vrå där det finns tid för eftertänksamhet, harmoni, ladda batterierna och framför allt...hinna leva.

    Jag känner igen det där med stressutslag och dunkade hjärta. Jag är stressad i mig själv och presterar väl egentligen bäst när jag har som mest att göra, men jag märkte att jag mår som absolut bäst när jag hade noll krav på mig, vem hade väl trott det.


    Intellekt i bimbodräkt
  • antonbe

    Min fru är hemma på heltid, dock till våra 3 (snart 4) barn. Däremot får vi se om hon någon gång i livet börjar jobba eller om vi väljer att hon alltid ska stanna hemma. Jag skulle säga att man borde inte jobba mer än man "behöver" bara för att. Dvs om du och din sambo känner att ni klarar er på sambons inkomst, så varför inte stanna hemma? Däremot känner jag flera som "inte har råd" att stanna hemma för att deras barn ska ha ny iphone, ipad och dator, samt att föräldrarna ska ha råd att åka på sin utlandssemester i två veckor om året och ha råd med sin nya pool.

    I slutändan kommer allt ner till en prioriteringsfråga som jag ser det, välja mellan att stanna hemma och leva snålt eller jobba och leva på lite mer pengar. Så jag skulle rekommendera dig att stanna hemma/jobba så lite som möjligt efter det ni har råd till.

    Däremot kan jag förvarna dig om att omvärlden kommer vara kritiska mot att du stannar hemma om du gör det. Om man som förälder stannar hemma till barnen fyller 3 (eller ännu mer) så får man direkt massor med skit, för att alla ska arbeta och bidra till samhället enligt vissa.

    Lycka till med ditt val :)

  • Kereza

    Fan vad jag känner igen mej, undantaget att jag personligen HOPPAS på varsling, eftersom jag inte har råd att säga upp mej - men det verkar inte hända, då företaget jag arbetar för har sagt rakt ut att de räknar med att folk ska säga upp sej istället, i takt med att arbetsförhållandena blir allt sämre, och att företaget själva därför ska slippa göra det >.<  

    Men ångesten - och hur skönt det är att slippa vara slav - tillochmed skrivandet känner jag igen mej i :) 

    Jag röstar för att du siktar på att skriva om du gillar det - det finns Gott om frilansjobb - och om du skriver skönlitterärt så finns det pengar i det med. 

    Det är i alla fall min plan - just nu letar jag alla novell-tävlingar jag kan komma över och skickar in till tidningar och web-zines (hittills har ingen nappat, men det kommer - jag blir ju bättre och bättre på att skriva, ju mer jag gör det) 

    Lycka till - jag hoppas det löser sej för oss båda, för jag känner Verkligen igen mej i din text! 

  • Anonym (e)

    Känner du dig verkligen fri när du är så beroende av andra? Beroende av bidrag, beroende av din sambo... Det är folk som när som helst kan börja ställa krav du inte vill ha på dig. Att ha egen försörjning, egna värdefulla kunskaper, det är äkta frihet enligt mig.

  • ölburk2

    Fixar heller inte att jobba åt andra, finns inte minsta frihet med det, bara tvång..


    Fråga mig inte efter källa, ni får söka sanningen själva.
  • Anonym (smakat på frihet)

    Härligt att det är fler som fått känna på friheten och lyckan i det! 

    Det är som sagt en svår balansgång, och det är inte det att jag inte vill jobba, men att jobba annorlunda. Jag vill inte falla tillbaka i den där hemska känslan av att måndagsmorgnar är de värsta och man kan knappt ta sig ur sängen.

    Det jobbat jag hade innan var ett sådant jobb, som man kan jobba hemifrån med, om arbetsgivaren tilllåter, vilket jag gjorde någon dag här eller där, men inta ofta.

    Drömmen skulle vara att ha ett hemifrån-jobb, 50-75% skulle vara helt ok och jag kan sitta vid min dator, i mitt hem, och slippa 3 timmars restid om dagen och dessutom ha tid till eget företag, skrivande eller liknande. För mig är tid mer värt än pengar, så länge man kan betala boende och mat.  

  • Anonym (hm)

    TS använd dig av en redovisningsbyrå så slipper du ju ta ekonomiska biten och kan lägga ditt fokus på att sälja och komma igång med företagandet. Bara fegisar kör halvtidsjobb parallellt med eget. Kasta dig ut till tigrarna istället vilket sporrar än mer att dra in pengar och affärer. Människan är inte gjord för att vara anställd....

Svar på tråden Jag vill inte ha ett jobb!