Oj, känns som en svår fråga och antagligen kan endast jag svara men...behöver nog ventilera med andra..
Vi fick vårt andra barn för drygt 3 månader sedan och allt har gått bra. Vi har alltid pratat om att två barn, det är våran grej, vi vill inte ha fler. Men, nu helt plötsligt har jag börjar fantisera om en trea!!!??!! Varför då? Vill jag ha en? Orkar jag en till graviditet, ett till barn? Uhh, blir knäpp på mina känslor och tankar...Någon som känner igen sig?
Känner igen fast jag har bara ett barn.
Känner igen fast jag har bara ett barn.
Prata med din man om dina känslor så kanske ni kan utveckla det till ett svar! Jag tycker mig känna mer familjer som har tre barn än två. Det kanske börjar bli en trend? De som har trebarn är väldigt nöjda och älskar livet. De kommer aldrig undra eller ångra. Lycka till!
Jag tycker att det känns skönt och lagom med ett barn och brukar fundera över hur jag skulle uppleva att ha två.
Vänta ett tag och känn efter om ett par månader. Jag har tre barn. Mellan de två första är det 16 månader. Hade inte för mitt liv kunnat tänka mig eller orkat tre täta. När de "stora" var ett par år så kändes det plötsligt som om en trea vore en jättebra idé.....och det var det. Nu har vi tre underbara pojkar och familjen känns komplett. De är idag 6,5 år, 5 år lite drygt samt 1 år.
Syskonskap är verkligen fantastiskt och det är oerhört kul att få uppleva både syskonskapet med liten åldersskillnad och den med ett par år emellan. Så olika. Inte sämre eller bättre, bara olika 
. Mina äldsta går knappt en meter ifrån varandra och leker och bråkar varje sekund av dagarna. Och gentemot trean är de världens mest omsorgs- och kärleksfulla. Storebröder i dess rätta bemärkelse . Och för lillebror är de ju bara idoler .
Vänta ett tag och känn efter om ett par månader. Jag har tre barn. Mellan de två första är det 16 månader. Hade inte för mitt liv kunnat tänka mig eller orkat tre täta. När de "stora" var ett par år så kändes det plötsligt som om en trea vore en jättebra idé.....och det var det. Nu har vi tre underbara pojkar och familjen känns komplett. De är idag 6,5 år, 5 år lite drygt samt 1 år.
Syskonskap är verkligen fantastiskt och det är oerhört kul att få uppleva både syskonskapet med liten åldersskillnad och den med ett par år emellan. Så olika. Inte sämre eller bättre, bara olika 
. Mina äldsta går knappt en meter ifrån varandra och leker och bråkar varje sekund av dagarna. Och gentemot trean är de världens mest omsorgs- och kärleksfulla. Storebröder i dess rätta bemärkelse . Och för lillebror är de ju bara idoler .