jag kommer aldrig kunna skaffa barn pga min stamning!!

Din man kan väl sköta kontakten med skola, förskola, fkassa, bvc mm? Barnen kommer att kunna få hjälp för sin stammning om det blir ett problem.

Att avstå barn enbart pga stammning låter väldigt drastiskt tycker jag.

Det finns lösningar. Allt blir mer och mer digitaliserat. Det mesta kan man sköta via webben. Andra kontakter kan väl din man sköta om? Jag tycker du ska satsa. Att stamningen ärvs är väl kanske svårare att åtgärda, men det borde väl kunna finnas hjälp att få för ditt kommande barn. Det är som vilket handikapp som helst tycker jag. Dessutom är det ju inte säkert att barnet ärver stamningsproblemen. Sök och leta alternativ innan du bestämmer dig tycker jag.

Du kan väl göra sig av med stamningen?

Har bekanta som gjort det

Hade du önskat att din stammande pappa resonerat likadant?

Jag är logoped och vet vilket helvete stamning kan innebära. MEN det går att stamma och ha familj så ge inte upp dina planer! Ofta tänker omgivningen mindre på stamningen än vad man kanske tror. Telefonsamtal kan din partner sköta om det känns svårast. Det finns också bra hjälp att få av logoped. För viktiga tillfällen och samtal kanske du kan prova en DAF eller som är ett hjälpmedel för att skapa flyt i talet. Ge inte upp hoppet och kom ihåg att du inte är ensam!

Vet ett par där bägge är döva sen födseln, dom har inget tal alls. Dom har världens underbaraste barn och klarar sig bra.

Tycker inte du ska ge upp drömmen om en familj bara för att du stammar!

Hur gör du i ditt övriga sociala liv? Jobbar, handlar, umgås med folk osv?..

Min arbetskamrat stammar och jag tycker att det blir ett problem om man gör det till ett problem. Man får helt enkelt tagga ner, stressa ner och plocka fram tålamodet när hon pratar, då brukar det bli lättare för henne. Omgivningen får anpassa sig efter henne helt enkelt. Hon har barn och de stammar inte. Så det är väl klart att du ska skaffa barn.

Jag stammar också, förmodligen inte alls lika illa som du, men ändå. Jag har barn och har aldrig upplevt att det varit något problem. Långa och väldigt, väldigt viktiga samtal sköter min sambo om han är hemma. Annars gör jag det bara och så får det ta några upprepningar. Inte mer med det.
Inte inverkar det på mitt föräldraskap i övrigt heller.

Min kusin stammade men han tränade bort det helt. Det lär gå att göra om man är under 6 år. Så även om det är ärftligt så kommer ditt barn kunna träna bort det.

Nej så där kan du inte tänka! För det första är stamning inte världens ände, det borde ju både du och din pappa veta. Sen är det mycket enklare idag! Du kan boka nästan alla tider och möten via webben, du har en kille som kommer hjälpa dig, och din bebis kommer vara värd ALLT krångel i världen. Fråga din pappa, han kan intyga det! Klart du ska ha barn.

Att du ska stammar är ingen orsak till ett liv i ensamhet, klart ni ska bilda familj. En kompis stammar ganska rejält men deras tre barn stammar inte och ingen gör någonsin affär av stamningen heller. Nu vet inte jag hur mycket talteknik och strategier som finns eller vad du har testat men de hinder som du räknar upp bör ju gå att överbrygga på något vis. Lycka Till!

Skaffa barn! Lärare och såna kontakter träffar man ju flera gånger och lär känna varandra lite, har de hört en gång att du är stammare så vet dom det och får ha tålamod. En förälder som stammar är garanterat inte den jobbigaste föräldern för varken bvc dagis eller skolan.

Dina barn kommer klara sin eventuella stamningsproblematik fint med en förstående mamma som vet hur det är!

Tack så jättemycket för era svar! Behövde verkligen få andras syn på situationen. Jag har ju grävt ner mig i detta så länge så jag bara ser svart.

Jobbet och mitt övriga sociala liv går rätt bra, stammar inte så mycket inför kompisar eller kollegor. Men det klart att jag måste anstränga mig en hel del med andning osv för att prata någorlunda flytande.

Det är värst när jag ska presentera mig och berätta något, det är oftast då som det låser sig, och har det väl börjat så fortsätter det så under hela samtalet.

Ni som säger att ni vet folk som tränat bort det, hur har dom gjort?

Fattar verkligen inte grejen?
Jag har stannat hela livet, i vissa perioder rätt mycket också. Är väl ingen större grej direkt, inget jag går runt och tänker på.

Min lilla kusin fick gå till någon slags talpedagog en gång i veckan i ett år, och sen hade de en träningsstund med föräldrarna (ca 15 minuter) varje kväll. Där fick han bland annat öva på att tala mjukt och långsamt.