• Buttercup1975

    Erfarenhet av verkställan?

    Hej, Jag skrev en tråd men la den visst på fel ställe vilket kanske förklarar varför jag inte fått så stor respons. 

    Försöker igen, på rätt ställe:
    -----
    Jag undrar om någon har erfarenhet av verkställande av dom gällande ett barns boende. Hur gick detta för er eller någon ni känner?  Vad gör vi? Jag är orolig att processen kommer dra ut på tiden och att Mamman kommer undan lindrigt (och därmed inte klokare) för sitt agerande. Kan han vara borta så länge i väntan på hjälp att han anses rotad hos mamman och att vi förlorar honom på grund av det?

    Min sambo och jag har ett Tingsrättsbeslut som inte länge går att överklaga gällande min sambos 11 årige sons boende. Sonen bor hos oss och besöker sin mor var 6:e helg efter att Mamman tog med sig dottern och flyttade 4 timmar bort när hon fann kärleken. Vi träffar dottern var 6:e vecka. Barnen har var 3:e helg tillsammans.

    Sonen är nu på längre sommarbesök hos sin mor. Det ser tyvärr inte ut som om mamman kommer skicka hem honom. Sonen ringde upp sin pappa och sa på ett sätt som han själv inte uttrycker sig på att han skulle flytta till mamma nu och la på luren. Han har konsekvent i snart två år uttryckt att han skall bo hos sin far vilket var grunden till den rekommendation socialtjänsten framförde till Tingsrätten om att han skulle bo hos oss.  

    Modern vill nu lösa sonens boende hos sig "fredligt" och hotat med familjerätten om inte min sambo går med på en fredlig lösning. Detta är ju löjligt av två skäl som jag och min sambo ser det. Familjerätten är en bra "fredlig" lösning för alla som separerar för att få ordning på tillvaron för barnen. Vi ville själva lösa problemen i familjerätten men hon dök inte upp och betedde sig allmänt illa vilket gjorde att vi till sist stämde henne och hon hamnade inför domstol. Så nu är hon i en situation där hon vill till familjerätten men familjerätten kan inte riva upp ett domstolsbeslut. Det är som om Tingsrätten skulle riva upp ett beslut i Högsta Domstolen. Eller har jag helt missuppfattat något?

    Vi hade planer på att börja få en vardag igen med lugn och ro nu när vi hade det domstolsbeslut vi kämpat stenhårt i ovisshet över vår familjs framtid för. Vi är förtvivlade och desperata för livstecken ifrån sonen. Vi får inte tag i honom men har fått ett text meddelande där det stod "Är du sur på mig pappa?". "Självklart inte." skrev pappa tillbaka. "Jag älskar dig." 

    Den rätt man har som förälder att bestämma över sitt barn själv förbrukas när man tvingas stämma / blir stämd. Då bestämmer en domare hur ofta och när du träffar dina barn. Det känns som att bli omyndigförklarad. Men när domen klubbades igenom fick vi lite lugn och ro. Tillvaron kändes trygg. Hotet om att förlora ett barn till försvann. Efter vi fick domen skickade vi iväg sonen på tåget till mamman utan att ha ont i magen för första gången på väldigt länge. 

    Då mamman  över längre tid agerat mycket udda anser vi att hon är mycket psykiskt instabil. Det finns det med på kartan att vi släpper honom frivilligt. Det vi vet efter att ha tagit en vända i domstol är att det är värt att kämpa in i det sista. Vi kommer att behålla honom hos oss så länge vi bara kan. När han är mogen nog att fatta ett eget informerat beslut som håller kommer han att få flytta om han vill även om inte vi tycker om det.

    Det vi hittills har gjort är kontakta vår advokat och BUP för hjälp till sonen när han kommer hem (om han kommer hem). Vi har även kontaktat moderns familj för hjälp men de har pekat på både Bibel och Barnkonventionen i försvar av hennes agerande. Jag är helt stum. 

    Jag är tacksam för all hjälp vi kan få! Han må inte vara min son men jag känner mig lika ledsen som om någon skadade ett av mina egna barn. Jag vill bara ha hem min lille kille.

    /Orolig extramamma


     

  • Svar på tråden Erfarenhet av verkställan?
  • Anonym (Lina)

    Hur gammal är sonen?

    Om han uttryckligen vill bo med sin mamma och sin syster kanske ni ska fundera på det?

  • Anonym (undrande)

    Min sambo och jag har ett Tingsrättsbeslut som...

    Säker på att inte du är överengagerad??

    Sedan undrar jag över systern och hur det kommer sig att hon bor med mamman när mamman inte är psykiskt stabil?

  • Buttercup1975
    Anonym (Lina) skrev 2014-08-04 17:30:23 följande:

    Hur gammal är sonen?

    Om han uttryckligen vill bo med sin mamma och sin syster kanske ni ska fundera på det?


    Han har nyligen fyllt 11. Vi börjar misstänka att hans mamma har köpt en massa presenter åt honom (gaming dator bla) för att vinna över honom. Hans syster mutades med hundvalpar och hämtades i skolan mitt på dagen utan pappans vetskap våren 2013.

    Han och hans syster svarar inte i telefon. Meddelanden läses och svaras inte på. Min egen 11 åring  vägras möjligheten att spela med honom och hans kompisar on line. Jag tror inte att sonen själv ligger bakom detta.

    Det krävs mer än mutor och strypt kommunikation med barnen  för att jag skall tro att sonens mamma är ett bättre alternativ än det hem han redan har.  Om mamman var ett bra alternativ hade vi inte behövt dra henne inför TR till att börja med. 

    Och vad skall vi göra när pojken ändrar sig? Vi pratar inte om en flytt till närmsta grannskap. Vi snackar flytt 4 timmar bort! Det där avtalet vi precis fått påskrivet av mamman är det enda som garanterar båda föräldrar umgänge med barnen. Släpper vi honom kommer min sambo förlora sin möjlighet att överhuvudtaget finnas i barnens liv på ett konstruktivt sätt. Mamman kommer inte ge sig förrän hans ekonomiska bidrag blir hans enda bidrag.
  • Anonym (Lina)
    Anonym (undrande) skrev 2014-08-04 17:50:15 följande:

    Min sambo och jag har ett Tingsrättsbeslut som...

    Säker på att inte du är överengagerad??

    Sedan undrar jag över systern och hur det kommer sig att hon bor med mamman när mamman inte är psykiskt stabil?


    Undrar också över detta?
  • Buttercup1975
    Anonym (undrande) skrev 2014-08-04 17:50:15 följande:

    Min sambo och jag har ett Tingsrättsbeslut som...

    Säker på att inte du är överengagerad??

    Sedan undrar jag över systern och hur det kommer sig att hon bor med mamman när mamman inte är psykiskt stabil?


     Så klart jag är engagerad. Det kan väl inte vara en dålig sak, att ett par hänger ihop och utkämpar sina strider tillsammans.

    Soc gör ingen utredning om psykiskt tillstånd hos föräldrarna. De bryr sig inte om långa perioder av depression, sjukskriven och att hon i perioder inte kunnat ta hand om barnen. Så funkar det bara.
  • Anonym (Kim)

    Utgångspunkten vid en prövning om verkställighet är barnets bästa och barnets egna vilja. Beroende på barnets ålder och mognad så ska hänsyn tas till vad barnet själv vill. Se föräldrabalken 21 kap 5 paragrafen som säger att om barnet har nått den ålder och mognad att dess vilja ska beaktas så får verkställighet inte ske mot barnets vilja utom i de fall då det är nödvändigt med hänsyn till barnets bästa. Så det viktiga är väl att ta reda på vad barnet själv vill. Jag förutsätter att mamman inte är farlig för barnet för då hade hon väl inte haft det andra barnet boende hos sig?

  • Anonym (Lina)
    Buttercup1975 skrev 2014-08-04 18:07:36 följande:
     Så klart jag är engagerad. Det kan väl inte vara en dålig sak, att ett par hänger ihop och utkämpar sina strider tillsammans.

    Soc gör ingen utredning om psykiskt tillstånd hos föräldrarna. De bryr sig inte om långa perioder av depression, sjukskriven och att hon i perioder inte kunnat ta hand om barnen. Så funkar det bara.
    Soc har med andra ord bedömt henne som fullt frisk och en god förälder oavsett vad Ni anser om den saken.

    Är sonen lite rädd för sin pappa? Låter så med tanke på sms:et.
  • Anonym (Kim)
    Buttercup1975 skrev 2014-08-04 18:07:36 följande:

     Så klart jag är engagerad. Det kan väl inte vara en dålig sak, att ett par hänger ihop och utkämpar sina strider tillsammans.

    Soc gör ingen utredning om psykiskt tillstånd hos föräldrarna. De bryr sig inte om långa perioder av depression, sjukskriven och att hon i perioder inte kunnat ta hand om barnen. Så funkar det bara.


    Det är bra att du är engagerad men jag tror att det som folk reagerade på var att du uttryckte att barnets pappa och du har ett tingsrättsbeslut eftersom du som bonusmamma inte är part i målet. Därmed omfattar inte domen dig. Jag förstår dock att du uttrycker dig så pga ditt stora känslomässiga engagemang.
  • Anonym (aaa)

    Jag förstår att du/ni är väldigt oroliga! En hemsk situation.

    Jag har ingen erfarenhet av liknande fall men jag skulle tro att det krävs ganska lång tid (inte några veckor/någon månad) för att en 11-åring ska anses så rotad att han inte bör flyttas på.

    Är sonen inskriven i skolan hos er? Är han folkbokförd hos er? Jag tror att det är så att mamman inte kan skriva in honom i skola hos sig utan att även pappan skriver på detta. Skolorna börjar ju igen om 2-3 veckor.

    Kan pappan inte prata med sonen och säga att han hör vad han säger, att han har ändrat sig, men att han är folkbokförd hos er och inskriven i skolan hos er och har en domstolsdom på att han ska bo hos pappan så det är det som han ska göra just nu, för det har domstolen bestämt. Att om han vill bo hos mamman så får ni prata om det när han är hemma (hos er) igen?

    Det blir ju svårt om ni inte får tag på honom förstås men jag tänker att någon gång måste ju mamman släppa hans mobil fri eller så får pappan åka dit och vänta utanför dörren...

    Eller ta det där mötet med familjerätten och förklara där och då att pappan har dom på att barnet ska bo hos honom och tänker inte diskutera något annat förrän pojken är hemma igen.

    Ja jag bara spånar... usch, jag skulle inte vilja vara i er situation.

  • Anonym (insatt)
    Buttercup1975 skrev 2014-08-04 18:07:36 följande:
     Så klart jag är engagerad. Det kan väl inte vara en dålig sak, att ett par hänger ihop och utkämpar sina strider tillsammans.

    Soc gör ingen utredning om psykiskt tillstånd hos föräldrarna. De bryr sig inte om långa perioder av depression, sjukskriven och att hon i perioder inte kunnat ta hand om barnen. Så funkar det bara.
    Fast det är inte sant. För i en vå-bo-umg-utredning skall man göra en riskbedömning över hur barnet har det om man misstänker psykisk ohälsa, missbruk etc.
    I en familjerättsutredning kan soc/familjerätt också be om samtycke att kontakta den "sviktande" förälderns behandlande läkare. Har det gjorts?
Svar på tråden Erfarenhet av verkställan?