Foglossning - hur tidigt/hur känns det?

Jag fick foglossning i vecka 11. 

Det bästa är att försöka att undvika dom rörelserna som gör ont. Försök att hitta andra sätt att göra dessa rörelser. T.ex sätta dig på huk om du ska plocka upp något från golvet och ta gärna hjälp av något i närheten när du ska upp igen.

Känn efter lite hur ont du tycker att det gör.. Är det ett stort problem i vardagen så tycker jag att du ska kontakta vårdcentral och se om du kan träffa någon som kan hjälpa med ett stödbälte :) 

Hej! Usch å fy för foglossning, jag hade inget med 1an, med 2an kom de som med posten i v8, nu med 3dje kom de i v16.... Jag hade inte alls samma me tvåan som nu, då hade ja inte ont i ryggen alls men de har ja nu, mest hela tiden! :( å musbenet känns ungefär som de sku gå av imellan varven, höfterna ungefär som höftkulan hoppat ur.. :/ lägg en kudde mellan knäna när du sover (på sidan), ligg inte allt för länge på rygg,gå som ett litet barn i trappor alltså båda fötter på samtliga steg( om de inte går att undvika trappan helt) , gå sakta med korta kliv, hellre flera korta sträckor än en lång! Sitt inte med benen i kors, inte på huk, jadu listan kan göras mil lång, med detta e va jag undviker, sen använder jag stödbälte (bäckenbälte).. Hoppas ditt inte blir mye värre!

Med ettan i v. 8. Nu med tvåan har jag känt lite vid enstaka tillfällen i någon vecka, men inte så att jag vill säga att jag faktiskt har foglossning.

Förra gången satt det mycket i blygdbenet och bak i ryggen. Samma sak nu när jag väl känner av det. Sist sa min BM att det var stört omöjligt innan v. 20. Den här gången har jag en lite klokare BM

Har själv foglossning och mitt började ungefär som ditt. Nu har det gått till att ha fruktansvärt ont i ryggslutet och ner i högra låret. Överbelastar jag mig så har jag enorma besvär i ett par dagar. Svårt att även sova då..

För min del så blir det rätt lugna dagar eftersom jag inte har nån större lust att överbelasta mig själv , fast ibland finns det massor att göra så då får man ta de jobbiga besvären sen....

Nu är jag i vecka 28 så det lär ju inte bli bättre hur längre man kommer in i graviditeten...

Ibland kan faktiskt foglossning vara första tecknet på att du är gravid. Det är ju inte lätt heller när man har flera små att ta hand om. Det bästa är att försöka ta tag i det så fort som möjligt. Man vet att vattengympa och stabiliserande träning har god effekt. Det som har hjälpt mig bäst genom mina tre graviditeter med foglossning från helvetet är Basal kroppskännedom.Googla efter en sjukgymnast som kan hjälpa dig. Lycka till.

Jag fick foglossning nästan från början men första natten som jag inte sov för att jag hade så ont var i v 8. Har läkarintyg från v 11, sjukskriven sen v17, kryckor sen v18.

Det känns i början som en molande värk antingen mitt fram på blygdbenet (som om du cyklat framåtlutad lite för länge på en hård sadel eller bak i bäckenet i höjd med de där groparna man har i svanken och neråt. Men det blir mycket värre om du inte är försiktig. Jag trodde att jag hade träningsvärk i början och försökte promenera av det.. på en 3 timmars promenad... Ingen bra idé...

Mitt enda råd är att TA DET LUGNT! Lyft absolut ingenting tyngre än ett mjölkpaket om du inte absolut måste, då menar jag verkligen, be gärna någon på bussen att lyfta av din väska om den är tung och bär inte hem tunga matkassar. Ta hissen istället för trapporna, även om du bara ska en våning upp eller ner. Börja cykla istället för att gå så får du motion utan att förvärra foglossningen. Går du så ta ministeg. Tänk geisha. Stå med benen normalt ihop, skjut in "svansen" (om du hade nån) mellan bena, håll händerna bakom huvudet, sträck på dig och gör långsamma benböj. Ligg på golvet och gör bäckenlyft. Köp ett klippkort på simhallen och simma regelbundet men ta inga grodtag men benen, sparka istället. Hoppas att det går bra. Hört att nyponpulver ska hjälpa, jag köpte en paket men tyckte det var så äckligt att jag inte fortsatte äta det.. surt nu.
Hoppas att allt går bra med dig. I början är det ju bara hormoner och inte vikt som påverkar och det kan avta.

Kände mina i v 10. I v 16 kunde jag inte gå... Har varit sjukskriven sen dess och med mycket vila och akupunktur kan jag röra mig här hemma iaf ( v35). Har rullstol om vi ska någonstans. Jag ångrar så djupt att jag inte lysnade på kroppen direkt när det började trycka i ländryggen. Sen kom smärtan fram i venusberget och gick ner i benen. När kroppen gav upp helt gjorde det ont från revbenen ner i fötterna hur jag än gjorde! Kändes som att någon tog tag i mina höftben och vred om, och krossade mitt venusberg som en porslinstallrik. Det är första barnet så jag förstod inte vad som kunde göra så ont! Min ridinstruktör sa att jag skulle ha respekt för foglossningar, tyckte hon överreagerade. Men nu förstår jag vad hon menar..

Ju tidigare det konstateras och man får hjälp ju bättre!