• Anonym (ts)

    Behöver hjälp med att luska ut vad som är fel.

    Måste få ner detta kortfattat förstås.

    Jag misstänker att jag lider av någon sorts emotionell personlighetsstörning. Men frågan är i såna fall vad?

    I sommar var min man och jag och våra 2 barn ute på semester med husbil.
    Innan och i början är jag taggad och ser fram emot semestertrippen. Men efter hand som dagarna går börjar "allt" gå mig "på nerverna". Jag vill allt och inget! Jag vill hitta på nåt spännande men orkar/vill bara sitta i solstolen och dricka vin!
    Jag äter för mycket och fel och känner mig smått äcklad av mig själv och kan må lite illa av för mycket godsaker. (Dagen efter moffar jag ändå i mig..)

    Det enda som fått mig riktigt glad är när vi shoppat. Allt från marknader till Ullared.

    Min man blir ledsen och besviken när jag "plötsligt" vill åka hem tidigare än tänkt. Inte ens barnens glädje kan få mig på rätt köl.
    Mannen undrar vad jag vill, och hur jag vill att semestern ska se ut. Jag kan ärligt inte komma med ett vettigt svar. Mer än att jag skulle vilja vara ensam i några dagar och inte vara styrd av nåt.

    Nu är som du kanske förstår bara ett axplock ur mitt liv. Men vad är det för fel på mig då jag inte bara kan njuta av ledigheten med familjen?

    Ibland känner jag mig som borderline "light". Det som dock faller bort är att jag aldrig haft självskadebeteende eller försatt mig i risker.

    Hjälp, en olycklig fru och mamma

  • Svar på tråden Behöver hjälp med att luska ut vad som är fel.
  • Anonym (ts)

    Kom på en sak till som jag märkt hos mig själv, sedan långt tillbaka. Det är att jag dras till personer att se upp till. Oftast kvinnor.

    Detta beror säkert på att min mamma inte är nån förebild på något sätt. Jag blev något överbeskyddad och uppmuntrades inte att växa till fullo.

  • Anonym (hmm..)

    Hamnar du ofta i konflikter med andra? Med vilka i så fall? Och varför?

  • Anonym (ts)
    Anonym (hmm..) skrev 2014-08-06 15:15:05 följande:

    Hamnar du ofta i konflikter med andra? Med vilka i så fall? Och varför?


    Näe inte direkt.

    Jag är dock lättretlig och har rätt så kort stubin. Oftast tar jag ut min ilska på min närmaste familj tyvärr. Maken då i första hand.

    Jag kan bli så in i helvete irriterad på tex mannens ovanor eller hur fult han håller besticken eller vad som helst egentligen. Så tokigt jag vet! Och jag är definitivt inte perfekt!

    Detta kommer och går i perioder.
  • Anonym (ts)

    Det som är jobbigast det är känslan att vara missnöjd i kombination med att inte känna och veta vad man då vill istället. :(

  • Anonym (hmm..)
    Anonym (ts) skrev 2014-08-06 15:25:46 följande:

    Näe inte direkt.

    Jag är dock lättretlig och har rätt så kort stubin. Oftast tar jag ut min ilska på min närmaste familj tyvärr. Maken då i första hand.

    Jag kan bli så in i helvete irriterad på tex mannens ovanor eller hur fult han håller besticken eller vad som helst egentligen. Så tokigt jag vet! Och jag är definitivt inte perfekt!

    Detta kommer och går i perioder.


    Blir du först irriterad och skyller sedan irritationen på makens bordsskick? Eller är blir du genuint irriterad av makens bordsskick? Varför i så fall?

    Brukar andra märka av din irritation på makens bordsskick? På vilket sätt märks det i så fall att du är irriterad på hans bordsskick?
  • Anonym (ts)
    Anonym (hmm..) skrev 2014-08-06 15:35:17 följande:

    Blir du först irriterad och skyller sedan irritationen på makens bordsskick? Eller är blir du genuint irriterad av makens bordsskick? Varför i så fall?

    Brukar andra märka av din irritation på makens bordsskick? På vilket sätt märks det i så fall att du är irriterad på hans bordsskick?


    Troligast har jag en irritation i botten som då tas ut på egentligen helt oskyldiga småsaker.

    Är som sagt lättirritetad och även rätt impulsiv.

    skäms över att skriva detta, men jag ville för ett par år sedan så gärna vilja ha en hund. Jag ville så mycket att jag grät för maken.

    Några månader senare ville jag inte längre. Jag var så arg på mig själv och ångrade mig så bittert över detta hundköp.

    Jag anses vara rätt klipsk, men nähä du, det kan man ju bara inte vara!
  • Anonym (Flawer)

    Här är lite förslag på vad det kan vara, stämmer symtomen in på dig på någon utav länkarna? Men det bästa är ju att prata med en läkare istället och göra en utredning så att du kan få bra hjälp. Hoppas att det löser sig {#emotions_dlg.flower}

    Generaliserat ångestsyndrom  http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Generaliserat-angestsyndrom---GAD/

    Depression   http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Depression/

    Utmattningssyndrom  http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Utmattningssyndrom/

  • Anonym (ts)

    Många ggr döljer jag min irritation och räknar lugnt till 10 typ.

  • Anonym (ts)

    Tack ni som skriver.

    Jag har haft depression och behandlats för det. Och jag vet att jag Troligast lider av dystemi. Men många ggr så känner jag att nä, det är något mer.

    Har ingen jätteångest och kan se fram emot saker, stort som smått.

  • Anonym (ts)

    Jag:

    Lättretlig

    Impulsiv

    Överäter

    Svårigheter att känna vem jag är och verkligen vill

    Rastlös och lat om vartannat.

    Tänkare

    Men också

    Lätt till skratt

    Lojal

    Ser humor i mycket

  • smulpaj01

    Kan vara borderline pga impulsiviteten.

    Överätandet är i så fall ditt självskade beteende.

    Jag har haft borderline men är frisk idag.

    Gör en utredning!

  • Anonym (ts)
    smulpaj01 skrev 2014-08-06 16:21:47 följande:

    Kan vara borderline pga impulsiviteten.

    Överätandet är i så fall ditt självskade beteende.

    Jag har haft borderline men är frisk idag.

    Gör en utredning!


    Ja, det är ju sant.

    Men borde inte något misstänkts i mina yngre år?. Är ju 39 år snart! :o
  • Anonym (ts)

    Smulpaj03: Hur blev du fri från borderline? :)

  • Anonym (ts)

    smulpaj01 skulle det ju stå.

  • Anonym (ts)

    "Oberoende av vad de exakta grunderna är,så utvecklas borderline av invalidering av känslor som barnet känner och har.

    Det kan alltså ske invalidering på flera olika sätt. 

    Ex 1. Att ett barn misshandlas och man inte slutar fast det berättar att det gör ont - barnet lär sig att dess känslor inte är av betydelse.

    Ex 2. Ett barn i en trygg uppväxtmiljö får färdiga krav,ävenom det känner något helt annat och det den känner är omgivningen inte öppna för att validera, ta in.

    Den gemensamma nämnaren är att man i utvecklingsfaser i uppväxten lär sig att ens behov är oviktiga, vad man känner inte är tillförlitligt och eftersom barnet/personen hela tiden måste vara vaksamt på omgivningens känslor och åsikter, skapas en oerhörd ångest och sårbarhet. "

    Hittade detta skrivet här på FL. Tänk om det är detta!?

Svar på tråden Behöver hjälp med att luska ut vad som är fel.