Första och största kärleken.. Glömmer man någonsin?

Det kommer inte gå över. Det är bara att acceptera. Bara för att man saknar någon och drömmer om den betyder det inte att man behöver den människan. Fanns förmodligen en anledning till varför ni gjorde slut. Jag skulle avsluta all kontakt överhuvudtaget för att inte ens lockas eller bli frestad av tanken att han kanske skulle vilja. Du gör dig mer ledsen av att tänka "tänk om".

Hoppas du kommer över spöktankarna och kommer ihåg hur lycklig du kan vara i nuet med barn och man. Ta hand om dig!

nej. därför träffar ja min i smyg. efter mer än 30 år...

Det är egentligen inte så att jag tänker på honom ofta men jag drömmer om honom och då gör sig mycket påmint igen.. 

Tror ni de andra "hälfterna" känner samma? Dela gärna med er av era erfarenheter :)

Min största och första kärlek glömmer jag aldrig. 15 år sedan. Vi har inte haft kontakt sen det tog slut. Så fort jag ser honom drömmer jag om honom på natten.

ja han känner samma. därför ses vi.

Nej, jag kommer inte att glömma min första stora kärlek. 
Vi höll på fram och tillbaka i nästan 7 år. Från det jag var 14 till jag blev 21. Ena gången var det jag som gjorde slut, nästa gång var det han. Det var som att vi ville leva med varandra men ändå inte.

För att avbryta det vi höll på med, blev jag tillsammans med en annan kille. Jo. Det var medvetet för att försöka få honom ur huvudet. Kanske inte så jättesnällt mot den här andra, men iallafall. När jag var tillsammans med den andra killen dök min nuvarande kärlek upp. Vi har nu varit tillsammans i 11 år. Tre barn. Och jag älskar honom. 

Men jag kommer aldrig glömma min första kärlek. Jag har inte träffat honom på 11 år heller, vi  bor inte i samma stad och jag har inte varit till hans stad på så länge, men tänker på honom ibland och skulle jag se honom skulle jag säkert bli svag. Vi hade som "det" ihop. Vi kunde titta på varandra och förstå vad den andra tänkte. Dock tror jag inte att jag idag skulle få kärlekskänslor för honom på det sättet. Men jag har accepterat att han alltid kommer att finnas i mitt huvud. Sorgligt och mysigt på samma gång.

Jag vet hur det känns, var också 15 och stört kär.

Vi var aldrig officiellt tillsammans men glöden fanns hos bägge och vi träffades myste och allt det där,att vi aldrig var tillsammans berodde väl egentligen på åldersskillnaden och när jag inte var i sällskap med killen så beteede jag mig väldigt omoget (fjortis). Vi hade känt varandra länge då han var en avlägsen familjevän och även min barndoms kärlek så när vi började umgås och träffas så föll jag pladask igen, tyvärr varade våran romans inte så jätte länge, han omkom i en bilolycka strax efter vi hade slutat träffas (uppehåll) men jag drömmer fortfarande om honom och tänker ofta på hur det skulle vara om han kom tillbaka, 7 årsen nu :(

Du är som jag, jag ska nu senare ikväll dra till mitt gamla X som jag hade för ca 25 år sen och vi kommer att garanterat ha sex, vi båda har annars fasta förhållanden...

Beklagar ;( Måste vara hemskt att drömma om kärleken och sen vakna upp och inse att han/hon verkligen inte finns kvar.. :(

Man tror att man är ensam att hålla kvar vid en speciell person efter så lång tid men det är väldigt skönt att veta att man inte är ensam ändå =)

Det är jobbigt ibland och ibland skäms jag då jag drömmer jämte min man, drömde en gång att han kom tillbaka och vi träffades i smyg :p på något sätt känns det underbart att drömma om honom för då lever han ändå kvar inom mig :)

(händer förvisso inte så jätte ofta att jag drömmer om honom men det händer)

Känns skönt att veta att man inte är ensam om att tänka på sin gamla kärlek, undra om min man också gör det ibland? :p

Ni borde lämna era respektive genast, jag avskyr otrohet!  Det är så jävla respektlöst mot din andra hälft.

Nja vi lever i ett öppet förhållande så det är ok...

Jag försöker glömma bort honom, då han inte var speciellt snäll och trevlig egentligen.

Minnena försvinner ju inte, och de vill man ju behålla. Däremot så kan man ju få en lite annorlunda syn på sin första kärlek, och se hen lite mer objektivt med åren. Den typen av kille/man som man drogs till då kanske inte känns riktigt lika lockande när man själv vuxit till sig lite. Den mannen som jag en gång i tiden var galet kär i skulle jag aldrig bli kär i idag...( jag har honom på Facebook), han har inte alls det jag vill ha nu. Däremot så tänker jag ibland på våra stunder vi hade tillsammans och mins känslorna som jag hade för honom.

TS, behåll dina minnen och bevara dem fint. För de är ju en del av dig och har gjort dig till den du är idag. Din man har förmodligen med minnen från sin första kärlek som han tänker på ibland. Det har nog de allra flesta.

Jag tycker det är märkligt att folk går omkring och tänker på gamla ex då ni lever i en annan relation nu. Gör folk så?? Uppenbarligen. Det är ju en sorts mental otrohet.

Jag har haft ex men inte går jag omkring och tänker på dem i min vardag eller att jag ens reflekterar över dem. De är ex, de tillhör historien. Även om vi hade det fint men nu är nu och då gör man fel om man ägnar större energi åt en annan än den man är tillsammans med nu. Det påverkar ju relationen och känslorna negativt för dig TS...vill du riskera din relation för gamla minnen som ju ändå hände i din tonårstid.