Är flörtande bekräftelsesökande?

Alla har väl ett bekräftelsebehov i någon grad, jag tycker inte att det är synonymt med dålig självkänsla även om det i det enskilda fallet kan vara så. Om en person flirtar vilt med allt och alla är en sak, medan ett selektivt flirtande är något annat. Flirtar jag med en man gör jag det för att just han attraherar mig och jag hoppas på respons. Hur ska folk annars få till det? . De som inte intresserar mig flirtar jag inte med och jag bryr mig heller inte om de tycker att jag är attraktiv eller inte. Jag behöver ingen bekräftelse från dem. Behöver inte från den heta mannen heller men vill gärna ha .

Om du verkligen menar flirta - inte ragga, alltså - så är ju det i första hand ett sätt att visa uppskattning. Möjligen får man även respons, och då är bägge nöjda. Ömsesidig bekräftelse och till intet förpliktande.

Jag flirtar också en hel del, det gör både mig och de jag flirtar med på bra humör. Inte mer än så.

De senaste 2 åren har jag vaknar upp ur någon slags dvala (10-årigt förhållande och två barn på 6 och 9 år). Tycker det är så underbart att flirta och få bekräftelse!

Det började med att jag fick upp ögonen för en pappa på dotterns dagis. Han var trevlig och likasinnad och flirt låg i luften - definitivt!

Hade glömt hur kul, underbart det är att flirta. Jag har inte dålig självkänsla. Jag vet att jag ser bra ut och får en kick av att andra tycker att jag är attraktiv.

Som svar på din trådstart så tror jag inte det råder några större tvivel om att flirtande ÄR ett sökande efter bekräftelse , att få känna sig attraktiv och få det bekräftat av andra.

Om det sedan är ett problem att göra så eller är en annan fråga och det är nog där självkänslan kommer i i bilden , en människa med gott självkänsla och självförtroende har inget behov av bekräftelse har det mer som en krydda i vardagen och löper kanske mindre risk att dra sitt flirtande över gränsen.

En person med dålig självkänsla och dåligt självförtroende har ett behov av bekräftelse (ett tomrum som behöver fyllas) ochläper antagligen större risk hoppa in i en bekräftelsekarusell och gradvist töja på gränserna för vad som är acceptabelt.

I många delar av världen hör flirtande till vardagen , män busvisslar efter kvinnor och kvinnor flirtar hejvilt med männen , dock är det lång från flirt till sex , i sverige är vi relativt restriktiva med det , vi flrtar oftast när vi vill något vilket oxå många ggr gör oss till suckers när vi är utomlands , den klassiska unga svenska tjejen som faller för stradraggaren / bartendern / portieren eller vad det nu kan tänkas vara. För en svensk tjej är det kanske nytt att mannen ifråga flirtar hejvilt och överöser henne med beräftelse och komplimanger och får henne att känna sig speciell och utvald , för mannen är det vardag och något han är uppväxt med och som han gör med alla tjejer... men försök att få en 17 årig tjej som förälskat sig i bartendern på mallis att förstå det

Flörta är väl ok - men om det blir något som du alltid måstae göra för att känna dej bra är det ett problem du borde ta hand om innan det gör dejj o de du älkskar illa.

Livar det upp vardagen? Men finns det inte en gräns 

Den dåliga självkänslan kommer in i att du öht beöver få andras bekräftelse för att må bra. En person med bra självkänsla har inget behov av andras bekräftelse.

Men flirtande är väl inte nödvändigtvis bara behov av bekräftelse, det kan ju ofta vara ett beov av spänning. Men om du är ute efter bekräftelsen så har du förmodligen taskig självkänsla annars skulle du inte ha det behovet.

Är det verkligen så ok?
Hur många som flirtar är ok med att deras partner gör likadant? Om man inte är det hur kommer det då sig att man gör saker man själv inte skulle vilja att ens partner gjorde?

Personligen har jag inget behov av att flirta, har aldrig haft det behovet. Har heller aldrig varit svarsjuk men skulle min partner springa omkring och flirta så skulle jag tycka det vore jävligt respektlöst och undra om hon var rätt person för mig, för dels vill jag inte ha ett förhållande med någon som är så bekräftelsekåt och har ett sånt tomrum i sig och har en sån dubbelmoral att hon gör saker hon själv alsrig skulle acceptera att jag gjord. Och dels skulle jag undra varför vi öht ärtillsammans om inte min bekräftelse räcker.

Låter ju troligt att flörtande är ett rop efter bekräftelse. Men kan säkert vara fler aspekter som påverkar. En del kan ju ha i ryggmärgen att det är så man beter sig om man ser någon attraktiv.
Problemet annars med flörtande, är ju att det inte alltid sker i ett samförstånd. Inte i början i alla fall Genom att flörta med sådana men inte vet med sig själva gilla det är ju ett psykologisk experiment man utsätter dom för, utan att det finns konsensus.