Hur slutar man att vara kär i någon?

Håll dig borta från honom, investera din sexuella energi i din egen sambo och gör nya spännande saker med honom istället.

Det kommer att gå över då, jag lovar.

Varför vill du bara existera och inte leva?

Om du verkligen vill satsa på din sambo och dig får du göra ALLT för att undvika den här killen samtidigt som du gör ALLT för att hitta tillbaka till gnistan du en gång hade med din sambo.

Eller så är du ärlig och gör slut, bygger upp ditt liv och dejtar sen den är killen du är kär i. Det bri vardag med honom också en dag om ni inte kämpar för att hålla gnistan vid liv.

Valet är ditt, men din sambo förtjänar ärlighet eller 100% engagemang från din sida.

Jag tror inte det går att sluta vara kär,du kommer tänka på den där killen senare. Det är självklart tråkigt när du har en familj idag och att bryta upp. Res bort ensam en vecka och lämna barnen till deras pappa. Tänk igenom allt vem har du mest känslor för?  Vad säger ditt hjärta/ditt innersta vad du skall göra??

Jag har sagt till sambon att jag vill att vi är ifrån varandra ett tag så jag får sakna honom och så. Men han vägrar.. Men det är verkligen det jag behöver, få vara själv och tänka!

Du slutar inte vara kär. Det blir dock uthärdligt om du inte träffar honom. För mig tog det över 6 månader innan det blev uthärdligt. Jag älskar min man och den andre. Jag älskar dock min man och min familj lite mer.

Så du har inte kommit över den andra?

TS, det är bara en Förälskelse du känner, & den brukar gå över & sen kommer vardagen igen, så håll kvar vid din familj, där du vet var du får.

Har du gett nån förklaring till att du vill vara ensam ett tag?

Vad gör du om känslorna för den andre blir "värre", vill bara att du tänker efter före innan du gör något som inte går att reparera.

Fundera starkt på vad du lägger i vågskålen, sambo, förhållande o framförallt barnen, släkt o vänner.

Förstår att det är jobbigt, med risk att bli tjatig, tänk dig noga för innan du tar ett beslut, sätt dej in i alla konsekvenser ett uppbrott för med sej.

Du ska cred för att du inte har haft sex med killen.

För 3,5 år sen blev jag upp över öronen förälskad i en annan man än den jag är gift med. Träffar honom regelbundet genom jobbet och vi är vänner även privat. Han har familj. Inget har hänt fysiskt. Jag försökte "allt" för att komma över honom - avstå från kontakt, ha jättemycket kontakt (för att hitta sämre sidor och få in "vardag", lära känna och bli vän med hans sambo, satsa jättemycket på att få tillbaka romantiken och gnistan i mitt äktenskap, osv. Inget funkade. Dock har känslorna förändrats, efter ca 2 år började förälskelsen ebba ut och övergick till djup kärlek. Det är lättare att leva med. Nu är det lite som att jag har två män som kompletterar varandra. Min man delar jag hem och liv med och har sex med. Den andre har jag ett mentalt förhållande med - av honom får jag uppskattning, omtanke, uppmuntran, han får mig att må bra helt enkelt och ställer alltid upp. Och vice versa. Jag får inte sånt från min man, men av honom får jag ju det den andre mannen inte kan ge mig eftersom han iav olika skäl inte kan lämna sin familj. Jag vet att många tycker att det här inte är hur man ska leva och visst önskar jag att jag kunnat få allt från samma man, men nu är det såhär.

Jag tror att anledningen till att jag inte kommer över den andre är för att jag innerst inne inte vill, eftersom han tillför så mycket positivt i mitt liv som jag hade fått leva utan om han försvann från mitt liv. Jag behöver honom. Kan det vara nåt liknande för dig TS?

Hur kan du veta ni är lika om du inte känner han för det första, och har du blivit kär i utseendet eftersom du känner ej honom, hur lyckas man ?

Känns fam livet  ansträngt men att lämna sin familj för någon du ej känner är det friskt?

Visst kan det bli kärlek vid första ögonkast men då är det oftast ömsesidigt.

Jag drar till USA i 10 månader för klara inte arr vara nära människan då jag dras till hen left right center

Jag tycker du ska lyssna på ditt hjärta ????

Fråga dina barn kanske, vad skulle ni tänka om mamma och pappa gick skilda vägar? /Eller något liknade.. Vissa barn har bättre förståelse än vi kan tro.

Jag var 13 år när jag ifrågasatte min mor, "om jag skulle dö, skulle du och pappa fortfarande hålla ihop?" jag tyckte alltså redan då att det var jobbigt att se mina föräldrar olyckliga tillsammans och hade svårt att tro att de älskar varandra, nästan 10 år senare hade hon bestämt sig.. Träffade en underbar kille ute på dans och tillslut lämnade hon min far. hon tänkte som du, måste tänka på barnen. Folk tyckte synd om mig för att mina föräldrar separerade...

Mina tankar: äntligen!!! Nu fick jag se min mor förälskad för första gången i mitt liv. Fick en extra farsa som är grym på att hitta på roliga aktiviteter, min far gjorde aldrig något med familjen, åkte bara bort och spelade golf ?.. Han blev först förkrossad men blev i slutändan också lyckligare med sin nya kvinna.

De lever lyckliga i alla sina dagar.. The End

Men vill du få det att fungera med din nuv