• Sudden

    Sent missfall i v 16 med tvillingar

    // Flyttar inägget till denna kategori då det var klent med kommentarer i känsliga rummet. Som tillägg har jag nu fått veta att jag hade GBS i urinen men man kan fortfarande inte säga om detta var orsak/den enda orsaken till förlossningen (suck). Nivån av GBS var låg och fanns t.ex inte i livmodern/vaginan. Har läst många andra inlägg nu och klart är ju att jag ska be om specialistmödravård nästa gång och kontinuerligt göra odlingar, UL etc.//

    Hej, skriver ned min berättelse för att kanske få råd och stöttning eller bara bidra. Jag förlorade enäggstvillingar i slutet av v 16. Allt gick fort. Var inne på läkarultraljud på morgonen där allt var bra. Fyra, fem timmar senare får jag knip i magen, öm, men tänker att det var för att läkaren tryckte rätt hårt på magen för att se ordentligt. På kvällen blir ömheten till sammandragningar/värkliknande smärtor och det kommer lite färskt blod. Ringer sjukvårdsupplysning och gynakut. De tror att "allt nog är bra" eftersom ultraljudet på morgonen visade det. Jag känner mig ändå orolig och ber om att få komma in. Det gör mer och mer ont och jag blöder mer när vi sitter i väntrummet. Väl inne (tar tid) konstateras att jag är öppen 1,5 cm, vilket inte är bra. Därav blödningen. Jag blir inlagd och kanske, kanske att det ska stanna upp men det gör det tyvärr inte. Flera långa timmar senare med kraftiga värkar går slempropp och vatten och sen blir det alldeles lugnt i en halvtimma. Sen på morgonen föds/stöts båda bebisarna ut.

    Världen rasar samman. Även om jag förstod tidigare än min man att det skulle gå illa så finns den där överlevnadsinstinkten att kanske skulle det på något mirakulöst sätt ändå gå bra. T o m efter vattnet gått tänkte jag att kanske en tvilling skulle klara sig. Barnmorskorna var underbara men känslan när vi lämnar sjukhuset utan mage senare på dagen var vidrig. 

    Känslorna efteråt och frågorna är många. Hade ingen aning om att jag skulle få mjölkproduktion i flera dagar med ömma, svullna bröst. Var det läkarens hårdhänta ultraljud som triggade igång mina värkar? Har jag en känslig livmodertapp? Kommer det att hända igen? Kunde det stoppats om jag hade åkt in till sjukhuset tidigare? Svaren jag fått är att allt såg bra ut men ibland blir det så här. Det går inte ens att säga att det berodde på att det var enäggstvillingar, som ju i sig är en riskgraviditet. Jag hade inga infektioner, barnen var helt friska. Vad ska jag kräva för utredning? Nån som vet om det går att undersöka om min livmodertapp är svag eller retlig? Jag har en son sen tidigare som var en normalgraviditet men det är nio år sen. Detta var ivf/isci pga manlig orsak. Vi vill försöka igen men jag är livrädd. Känslan av att vara glad för en graviditet är för alltid borta och kvar finns bara oro. Hur känner/tänker ni andra med liknande erfarenhet?

    Min kropp har nog repat sig fort tror jag. Blödningarna är borta efter 2 1/2 vecka och brösten är okej igen. Jag tar stickor nu för att kolla när ägglossning kommer igång. Vill vänta in en normal mens innan nytt försök. Allt kom ut vid förlossningen och jag har inte blivit kallad till återbesök men träffat en fin kurator som vi själva krävde. Visst bör jag göra en gynekologisk undersökning före nytt försök? Eftersom vi gör ivf på klinik tänker jag att jag ber om det där eftersom ingenting verkar göras i den vanliga vården? 

    Tankar till alla er som gått igenom liknande upplevelser.

  • Svar på tråden Sent missfall i v 16 med tvillingar
  • Mor till två döttrar

    Beklagar sorgen! Jag gick igenom samma sak 2008, förlorade enäggstvillingar, pojkar, i vecka 16. Vattnet gick bara... Inget fel på dem och inte på mig heller. Det var något av det värsta jag varit med om... Kram

  • Mor till två döttrar

    Ska tillägga att det inte hade gått att stoppa eftersom sjukvården inte gör något för att stoppa det så tidigt. Jag har fött två prematura barn, det ena extremt prematurt så jag vet vad som gäller. I vecka 16 är det helt enkelt för många veckor kvar till man kan rädda barnen... Men jag känner igen mig i allt du skriver, alla tankar du har. Och att man hoppades in i det sista att det kanske skulle gå, trots att man nån stans visste att det var kört.

    Jag fick gå på täta kontroller nästa graviditet och det kändes väldigt skönt. Sen i mitt fall så finns det nog ett samband mellan att föda prematurt och våra tvillingar som vi förlorade, men i de flesta fall så är det nog "bara otur". Det är i alla fall vad de sa till mig. Och har du en fullgången graviditet bakom dig så tycker jag att du har all anledning att känna dig lugn inför en ny graviditet. Men det är såklart inte så lätt. Men jag tycker i alla fal inte att du ska känna att det är oklokt att försöka igen, utan att oddsen är till er fördel... 

    Jag gjorde ett återbesök hos min läkare på sjukhuset efter missfallet och jag tror inte vi väntade så länge innan vi försökte igen. För trots att sorgen var enorm så hade jag en akut vilja att komma på rätt spår igen. Fick höra av vänner att vi borde vänta, och sörja ordenligt först. Som om vi inte sörjde!!?! Vi var så fruktansvärt ledsna båda två och vi kommer alltid att sörja de barnen som vi inte fick behålla. Jag kommer aldrig glömma deras små ansikten och deras små händer... Och det barn vi fick efter dem kan aldrig ersätta deras små liv. Men det känns inte lika meningslöst efter vi fick vårt sista barn. Det fanns ingen mening med att våra tvillingar dog, men det fanns en mening med att vi fick vår yngsta dotter.

    Lycka till!
     

  • Sudden

    Tack för ditt svar. Känner igen mig så oerhört i det du skriver. Beklagar din/er sorg så väldigt mycket.
    Min kropp har läkt fort och vi kommer att försöka igen i nästa cykel. Vi sörjer mycket men det känns naturligt att försöka igen då vi vill ha ett barn. Om jag blir gravid igen så kommer jag direkt till specialistmödravård säger min klinik. Jag är rädd att det blir tvillingar igen om jag blir gravid men inser att det verkligen inte borde bli det, statistiskt sett. Har läst mycket sen det hände och just att föda för tidigt verkar vara så oerhört vanligt med tvillingar - framförallt om det redan skett en gång. Det hade varit så fantastiskt med två små på samma gång men nu när det inte blev det så önskar jag inget hellre än en lyckad graviditet med en frisk bebis.  

  • MariaMadeleine

    Oh beklagar verkligen jag var med om samma sak i mars -14. Var i v 16+4 på vul pga en liten blödning några dagar tidigare. Fick då reda på att det va en tvillinggrav. Hade ingen aning o hade mått oförskämt bra! Senare samma kväll började värkar komma smygande o med ena foten utanför ytterdörren gick vattnet och efter några intensiva timmar med värkar kom båda våra små ut :(

    När alla känslor o sorgen svalnat en aning börjar jag fundera över om detta vul på något sätt "triggade" igång något, om inte bör ju läkaren som undersökte mig ha känt att det va på gång när hon undersökte mig några timmar innan bara. Har två normala graviditeter bakom mig, och är nu gravid igen men är livrädd att jag ska behöva gå igenom samma sak igen!

  • LyckligaLina

    Tack för att SU delar med dig!

    Har upplevt sent MA i v18. Graviditeten var "vanlig" men hade mycket blödningar. Åkte in akut i v13 pga misstänkt na, ul visade att inget va fel. I typ v16/17 bestämde jag mig för att sluta tro det värsta. I v18 fick jag kraftig mensvärk som bara blev värre och värre. Åkte in med förhoppning om att de skulle stoppa det hela och jag kanske skulle få ligga kvar för observation. Istället visade ul värsta tänkbara och jag gick snabbt in i förlossningsvärkar. Det var fruktansvärt, som en vanlig förlossning fast utan lyckligt slut.

    Vi grät floder, skrek ut vår förtvivlan. Varför varför varför... Med flera MA i ryggen var vi luttrade på kris och bestämde oss för att inte fastna i varför utan sörja men acceptera.

    Jag hann inte ens få min mens innan vi testade positivt. Vi väntar nu närsomhelst.

    Det är djupt orättvist med MA, sena MA är ännu mera orättvist! Det positiva är trots allt att SU lyckats bli gravid och det ökar ju chanserna att bli det pånytt!

    Ge inte upp, styrkekramar!

  • Sudden

    Tack för att ni delar med er. Beklagar er sorg och känner glädje med era nya graviditeter! Visst är det så att ingen graviditet är den andra lik och att det finns alla chanser till en lyckad graviditet nästa gång. Vi har inte försökt igen ännu, kroppen kom lite i obalans ändå och istället försöker jag må bra igen, träna etc. Man har kommit fram till att jag hade en inflammation i moderkakan som orsakade tidig förlossning.

  • LyckligaLina

    Va skönt att du fick svar på varför!

    Tycker det låter klokt att låta kroppen landa!

    För min del gick allt i ett, men psyket hängde inte med i alla hormonkaruseller vilket varit tufft.

    Jag hoppas att det går bra för er nästa gång!!

  • Anonym (Stripes)
    Hej,

    Hur har det gått för er? Har ni blivit gravida på nytt? Hur har den graviditeten i så fall varit? Vi förlorade våra tvillingar i v21, vattnet gick och en vecka senare satte förlossningen igång. Har inte fått något svar på vad som hände och är så rädd att det ska hända igen.
  • Anonym (S)
    Anonym (Stripes) skrev 2016-03-29 19:30:06 följande:
    Hej,

    Hur har det gått för er? Har ni blivit gravida på nytt? Hur har den graviditeten i så fall varit? Vi förlorade våra tvillingar i v21, vattnet gick och en vecka senare satte förlossningen igång. Har inte fått något svar på vad som hände och är så rädd att det ska hända igen.
    Hej, beklagar så otroligt mycket. Det är så hemskt.
    Ja, blev gravid igen :) Liten väntas i maj och jag har en helt normal graviditet. Började på specialistmödravård men eftersom allt var normalt återgick jag till den vanliga mödravården. Bytte dock från den tidigare och valde en som jag tycker är bättre och har mer koll. På den förra var "allt normalt", även när jag påpekade att jag hade konstiga flytningar och tidiga sammandragningar. De har gjort lite fler odlingar denna gång. 

    Jag har varit mer orolig denna graviditet och tar ingenting för givet men vecka för vecka har jag känt mig mer trygg.
    Hoppas ni försöker igen, det finns alla chanser att nästa graviditet blir lyckad. 
  • Anonym (Stripes)

    Tusen tack för ditt svar, det ger hopp! Stort grattis till din graviditet och så skönt att det gått så bra!:)

    Vad hände dig när du fick missfall och vilken vecka var du i? Hände samma sak som för mig? Har du fått någon förklaring? Hur lång tid tog det att bli gravid på nytt?


    Anonym (S) skrev 2016-04-11 21:18:36 följande:

    Hej, beklagar så otroligt mycket. Det är så hemskt.

    Ja, blev gravid igen :) Liten väntas i maj och jag har en helt normal graviditet. Började på specialistmödravård men eftersom allt var normalt återgick jag till den vanliga mödravården. Bytte dock från den tidigare och valde en som jag tycker är bättre och har mer koll. På den förra var "allt normalt", även när jag påpekade att jag hade konstiga flytningar och tidiga sammandragningar. De har gjort lite fler odlingar denna gång. 

    Jag har varit mer orolig denna graviditet och tar ingenting för givet men vecka för vecka har jag känt mig mer trygg.

    Hoppas ni försöker igen, det finns alla chanser att nästa graviditet blir lyckad. 


  • Anonym (Stripes)

    Hur har det gått i nästkommande graviditet? Gick vattnet tidigare där också? Vet du om det är vanligt att det inträffar igen i nästa? Förlorade också tvillingar (tvåäggs i v22) och finns heller ingen anledning till varför vattnet började läcka på den ena. Är det kanske större risk när man väntar tvillingar?


    Mor till två döttrar skrev 2014-08-22 08:03:06 följande:

    Ska tillägga att det inte hade gått att stoppa eftersom sjukvården inte gör något för att stoppa det så tidigt. Jag har fött två prematura barn, det ena extremt prematurt så jag vet vad som gäller. I vecka 16 är det helt enkelt för många veckor kvar till man kan rädda barnen... Men jag känner igen mig i allt du skriver, alla tankar du har. Och att man hoppades in i det sista att det kanske skulle gå, trots att man nån stans visste att det var kört.

    Jag fick gå på täta kontroller nästa graviditet och det kändes väldigt skönt. Sen i mitt fall så finns det nog ett samband mellan att föda prematurt och våra tvillingar som vi förlorade, men i de flesta fall så är det nog "bara otur". Det är i alla fall vad de sa till mig. Och har du en fullgången graviditet bakom dig så tycker jag att du har all anledning att känna dig lugn inför en ny graviditet. Men det är såklart inte så lätt. Men jag tycker i alla fal inte att du ska känna att det är oklokt att försöka igen, utan att oddsen är till er fördel... 

    Jag gjorde ett återbesök hos min läkare på sjukhuset efter missfallet och jag tror inte vi väntade så länge innan vi försökte igen. För trots att sorgen var enorm så hade jag en akut vilja att komma på rätt spår igen. Fick höra av vänner att vi borde vänta, och sörja ordenligt först. Som om vi inte sörjde!!?! Vi var så fruktansvärt ledsna båda två och vi kommer alltid att sörja de barnen som vi inte fick behålla. Jag kommer aldrig glömma deras små ansikten och deras små händer... Och det barn vi fick efter dem kan aldrig ersätta deras små liv. Men det känns inte lika meningslöst efter vi fick vårt sista barn. Det fanns ingen mening med att våra tvillingar dog, men det fanns en mening med att vi fick vår yngsta dotter.

    Lycka till!

     


  • Mor till två döttrar
    Anonym (Stripes) skrev 2016-04-14 19:11:02 följande:

    Hur har det gått i nästkommande graviditet? Gick vattnet tidigare där också? Vet du om det är vanligt att det inträffar igen i nästa? Förlorade också tvillingar (tvåäggs i v22) och finns heller ingen anledning till varför vattnet började läcka på den ena. Är det kanske större risk när man väntar tvillingar?


    Beklagar verkligen er förlust! Vi har fått en dotter till efter vårt missfall. Jag födde henne tyvärr för tidigt, i vecka 25, så i mitt fall var det nog något fel på min kropp helt enkelt, min första föddes två månader för tidigt. Vet fortfarande inte vad som var fel, men nu har vi två barn och är nöjda med det. Sen är det ju alltid större risk med tvillingar, särskilt enäggs, och kanske hade våra tvillingar inte kommit riktigt så tidigt om det bara var en, det tror jag i alla fall. Jag har fått intrycket av att vårt fall var relativt ovanligt, att sannolikheten för att det ska gå bra efter ett sent missfall är ganska stor! När vi väl blev gravida igen var vi jätteoroliga såklart, men jag gav mig sjutton på att glädjas åt barnet så länge jag bara kunde, även om det bara skulle vara under en kort graviditet och inte mer. Det hjälpte mig att tänka så. Jag hoppas att ni vågar försöka igen, få saker är så starka som längtan efter ett barn. <3 Lycka till!
Svar på tråden Sent missfall i v 16 med tvillingar