Jag är en hispig singel, 28 år och barnlös, som titt som tätt tappar tron på att någonsin hitta någon att bilda familj med.
Du som träffat din partner sent (gärna du som känt som jag innan, kanske inte hade barn innan heller) berätta hur ni träffades! Liva upp min framtidstro med lite fina solskenshistorier. Jag behöver det!
Nu va min sambo 30+ o jag 20. Men vi möttes på telefiket ( dejting via telefon) va bara tidsfördriv då jag log sjuk....
Men jag föll för hans röst o dialekt o yrke va + o att han va trevlig......så skulle jag flytta till mitt hus som visa sig låg bara 4 -6mil ifrån honom. Så vi bestämde träff o på en gg ville jag kyssa honom föll som bara den....vi föll redan för varandra innan men ännu mer då.....började ses. O hade bästa sexet i mitt liv o hade assa kul ihop så fick jag jobb i hans stad o flytta o bara 3 mån senare va vi ett par o sambo o i samma veva får jag veta att jag väntar hans / vårat barn o nu några år senare har vi flera barn o ringmärkta o hus o gård osv :)
Kom igen då!!! Hit me!
På nätet. Men jag var inte lika desperat som du låter måste jag säga. Ingen barnlängtan, bara en längtan efter att hitta en bra man att dela livet med. Han var 32, jag var 34. Bodde lååååååååångt från varandra vilket gjorde det lite komplicerat men det löste sig. Vi gifter oss om några månader. Jag tror själv att det är lättare att hitta rätt när man är äldre, man vet vad man vill ha och är oftast erfaren nog att se igenom skitsnacket.
Jag var 27 och han 31, hittade varann på nätet. Nu bor vi ihop och väntar barn. Jag kände precis som du, men var inte direkt på jakt vid tillfället utan han bara dök upp.
Vill skicka direktmeddelande till dig eftersom jag var i exakt samma situation för två år sedan och i en heeelt annan nu. Vill dock inte skriva här. Kan du skapa en profil så jag kan skriva till dig?
Nyseparerad, hade lite ångest över om jag som var så gammal (27, haha) skulle träffa någon så småningom. Kändes bara jobbigt att börja om.
Vi träffades i stallet, han skodde min häst. Tyckte han var en lite svår typ som inte pratade så mycket, jag blur nervös av sånt och pladdrade alldeles för mycket.
Fick sen höra av en gemensam vän att han varit och skott häst hos en söt tjej och han var visst intresserad sa hon. Sen sprang vi ihop på krogen av en slump och på den vägen är det. Tyckte inte han var nåt för mig med två småbarn och så pass mycket äldre, men vi passar så bra ihop. Nio år senare har vi en stor gård och andra barnet på väg. 
Vi träffades på krogen när jag var 31 och han var 38. Sprang på min syster på dansgolvet på stället vi var på och hon såg en kille i baren som hon kände så drog upp honom till dansgolvet också och den killen bor jag numera ihop med och vi har en underbar liten son tillsammans :)
Träffades på krogen - jag var 30, skulle fylla 31, och han var 37. Gillade honom inte alls först, men strax innan stängningsdags kom han fram och sa att jag hade snygg röv, så jag bjöd hem honom på ONS.
...det där lät lättfotat - och det är jag också, men grejen var att jag helt klart hade starka reaktioner på karln; varesej negativa eller positiva.
12 dagar senare (och utan att ha varit ifrån varann utom för att jobba) så var vi ett par.
Det lite roliga är att varken han eller jag är vidare sociala eller krog-människor egentligen - av en slump gjorde vi ett undantag båda två den dagen :)
Kan förstås nämnas att han har två ungar sedan tidigare, varav den äldsta fyller 18 nästa år - han kan tänka sej fler ungar, men jag vill inte, så det blir inga - risken finns ju alltid att de har barn sedan tidigare. Om du vill ha barn så kan det vara värt att ha det i åtanken; runt 30-35 blir alla de bra fria igen, när deras tidigare förhållanden spricker. Cynical as that may sound.
Tack snälla ni för uppmuntran. Fortsätt gärna att dela med er.
Ni som träffats på nätet - hur vet man att det är rätt? Jag har testat och känner att det blir så himla definitivt när man väl ses. Ja eller nej, liksom. När man träffas "i riktiga livet" kan man ju känna av och jaga lite mer innan. Tips?