• Anonym (T)

    roligt att höra!

    Har ni bonusmammor något att säga till om i familjen? När det gäller bonusbarnen o allt omkring detta!

  • Svar på tråden roligt att höra!
  • Anonym (Förkylningsblåsa)

    Men jisses vilken otroligt dålig rubrik.

  • smulpaj01

    Du kanske kan precisera lite mer vad du menar?

    Jag har inget att säga till om när det gäller uppfostran, men jag pratar såklart med min sambo gällande precis allt.

    Håller med föregående, väldigt märkligt rubrikval. Drömmer

  • Brumma

    Mkt märkligt val av rubrik...

    Men för att svara på din fråga - ja, jag ha lika mkt att säga till om som pappan (min man). Eftersom jag tar samma ansvar som han har jag naturligtvis samma rättighet i vår familj att bestämma saker i vårt hem, umgänge osv.

  • Anonym (ja)

    Jag har all rätt att lägga mitt veto i sånt som berör mig och hemmet när det gäller bonus. Däremot lägger jag mig inte i sambons uppfostran för där har vi helt olika uppfattning.

  • SupersurasunkSara

    Ja, vi är två vuxna på lika villkor. Ingen av oss bestämmer en ny regel för något av barnen utan att höra med den andre först oavsett vems barn det är men annars så har vi lika stor rätt att säga till.

  • Anonym (Självklart!)
    Anonym (T) skrev 2014-08-16 21:19:24 följande:

    Har ni bonusmammor något att säga till om i familjen? När det gäller bonusbarnen o allt omkring detta!


    Självklart. Mitt namn står på hyreskontraktet, jag bidrar med halva inkomsten. Bonus hade aldrig kunnat bo vv om inte jag funnits pga pappans jobb.

    Så jag är i allra högsta grad delaktig. Bonus uppfostran var sorgligt försummad pga föräldrarnas dåliga äktenskap. Nu har vi regler, uppfostrar aktivt. Det har tagit två år av slit att komma på banan men nu börjar det arta sig riktigt bra. Men vi har verkligen fått börja från noll- typ lära säga tack, tvätta händer efter toa, ta på kläder, kleta inte snor och mat på väggarna:)

    Jag deltar i utvecklingssamtal och skjutsar till träningar. Självklart är min åsikt lika viktig som deras pappas
  • Anonym (Luften)

    I början fick jag åtminstone säga min åsikt å sen fick vi mötas på halva vägen så gott det gick med barnen.
    Det funkade ibland jättebra, nån gång lite halv dåligt. Men inget större besvär för det. Man fick lära sej att gilla läget, både vuxen å barn.

    Men så plötsligt... Det är som att vända på en hand.
    Mamman nästan dundrar in med storm här å börjar bestämma hej vilt.
    Jag har helt plötsligt inte rätt till att säga min åsikt!
    Jag ska bara hålla käft å hålla mej ur vägen.
    Så nu kan jag ju säga att vi har ett riktigt jävla helvete här å jag är sååå nära att packa mina och vår gemensamma dotters saker å flytta!

Svar på tråden roligt att höra!