Hur bryter man kontakten med sin mamma?

Som du själv sade, flytta långt bort ett tag.

Man kan verkligen bli rejält känslomässigt och psykiskt påverkad av den sortens människor.

Har själv liknande erfarenheter.

Distans är ju en bra början som ovan säger.

Nu vill ju jag inte ta bort min kontakt med min mor, men har märkt att nu när jag flyttade till en annan stad så hörs vi allt mindre och mindre ju mer månaderna går. 
Så ja de är en bra början iaf..sen ta bort dig från hitta/eniro, byt nummer osv.
Hitta nått som får dig att sluta tänka på henne (om du nu vill de)

Det är så jobbigt, för egentligen vill jag ha henne i mitt liv, fast på avstånd. Men det verkar inte gå.

Dessutom så brukar "jag ta henne tillbaka" för att hon blir ledsen av att jag tar avstånd. Jag vet egentligen att det är sjukt eftersom hon gör mig så illa. Jag vet inte varför jag inte kan se henne ledsen.

Flytta är en bra ide. Men jag är student och får i så fall vänta tills nästa termin. Lite sent nu. Det finns ett hopp inom mig att allt skall bli bra, och så fort jag tänker på att bryta kontakten så tänker jag "tänk om...". En del av mig förstår inte att om man hållit på så i 10+ år så slutar man inte.

På vilket sätt skulle du föredra att säga upp bekantskapen? Med buller och bång där du säger sanningens ord om vad du anser om henne? Eller att du sakta men säkert försvinner ut i periferin genom att aldrig ringa upp henne och bara svara nån enstaka gång när hon ringer till att med tiden inte svara alls (eller hoppas på att hennes samtal ska upphöra om du hela tiden visar ointresse eller struntar i att svara).

Du behöver inte gå in närmare på varför din relation med din mamma inte fungerar. Den fungerar helt enkelt inte vidare bra och mer än så behöver du inte avslöja. Men kanske ska du fundera mer på din egen reaktion på din mammas beteende mer än på din mammas beteende. Vad är det som gör att du accepterar att hon gör dig illa? Vad kan du själv förändra, behöver du lära dig att stå på dig och tydligt visa var gränserna går och sedan fullfölja dina gränsdragningar? Har du varit tydlig med att din mamma får dig att må så dåligt att du vill säga upp bekantskapen? (är hon så pass "normal" att hon skulle kunna ta åt sig av det du säger och försöka förändra sig ifall hon får reda på att hon får dig att må så här dåligt?).

Jag accepterar egentligen inte att hon gör mig illa, utan tänker att nu är det nog. Sedan säger hon förlåt och att hon inte skall göra om det och jag litar på henne. Jag frågar mig själv hur jag kan lita på henne, men jag vet inte. Det är nog för att jag så gärna vill ha en nära relation till min mamma, och för att jag inte vill göra henne ledsen. Jag står på mig, förklarar hur jag fungerar och varför. Hon verkar förstå, och jag "köper" det. När hon sedan sviker mig mår jag ännu sämre eftersom jag släppte in henne så mycket. Jag har försökt säga upp bekantskapen och varit tydlig. Hon säger att hon respekterar det i så fall, men att hon blir ledsen. Jag klarar inte av att se henne ledsen av någon anledning. Det verkar som om hon försöker ändra sig, men sedan hamnar vi där vi var i alla fall. Jag tror dock inte att hon förstår hur dåligt jag mår av det även om hon vet att jag mår dåligt. Det var när jag var utomlands som jag verkligen fattade vad relationen med henne gjorde med mig och hur mycket bättre jag mådde med henne på avstånd. Då hade vi kontakt 1-2 gånger i månader, och jag försökte fortsätta med det i Sverige. Men det gick inte. Hon tänker väldigt mycket på sina egna behov och när jag säger "jag mår inte bra av att ha kontakt med dig för ofta" så verkar hon tro att det bara är något jag tror och att det inte är sant. Hon tar inte mig på allvar.

Jag vill egentligen inte göra henne illa, så det är bättre att säga det (men på ett lugnt sätt). Men då måste jag klara av att se henne ledsen.

Hon kanske helt enkelt på riktigt måste se konsekvenserna av sitt beteende gentemot dig? Det har hon ju egentligen aldrig gjort eftersom hon alltid lyckats tala dig tillbaka och sedan kunnat fortsätta i gamla spår. Du är nog inne på rätt spår nu att begränsa umgänget kraftigt för att rädda dig själv undan en destruktiv relation. 

"Jag måste ge mig själv möjlighet att må bra. Ta inte kontakt med mig om det inte är riktigt viktigt. Jag kommer hädanefter ringa till dig en gång i månaden. Fortsätter du på det här viset så lägger jag på direkt. Sedan ringer jag inte upp dig igen förrän om en månad. Fortsätter du även då lägger jag på". Ge sedan inte efter och hör av dig oftare utan håll stenhårt på reglerna. Hennes mående är egentligen skit samma just nu, du måste i första hand tänka dig själv.

När din mamma märker av att det faktiskt på riktigt blir konsekvenser när hon beter sig  illa mot dig så kanske hon på riktigt försöker förändra sig istället för några korta små försök här och var. Kanske söker hon även terapi av något slag ifall det är något sådant som ligger och spökar i botten för henne.

En lösning kan vara att du börjar med att minska kontakten med din mamma genom att t ex bara ringa henne 1 gång varannan vecka. Om det underlättar för dig kan du ringa henne på en viss dag för att minska risken att du ringer henne oftare. När din mamma ringer dig kan du sträva efter att inte prata så länge. För din egen skull kan du undvika att hamna i jobbiga situationer med din mamma genom att tex inte fråga om hjälp eller prata om känsliga saker.

När hon pratar om att hon blir ledsen av x eller y kan du försöka ha distans till det, tänka att även om det tråkigt för din mamma kan du inte ta på dig ansvaret för din mammas känslor.

familjerådgivning? Kan de vara något för er tro?

Jag tror att jag får acceptera att hon inte kan ändra sig. Börjar inse det nu.Jag tänkte göra så och har sagt till henne att hon inte får ringa och att vi bara kan höras via email och Skype. Mådde bättre då, men nu dog en i vår närhet och hon sade att vi var tvugna att ta beslut tillsammans och hon var tvungen att ringa mig varje dag. Jag tänkte att det skulle funka ender en kort period, men nu svek hon mig IGEN. Jag har tidigare lovat mig själv att nästa gång det händer skall jag dra mig ur.