Fler med 6 månaders som inte är intresserade av mat?

Vår son åt heller inte mer än ett par teskedar i den åldern. Vi hade då precis börjat med smakportioner, så för vår det var det medvetet.
Man behöver ju inte börja byta ut mål förrän runt 8 månader, så stressad behöver du absolut inte vara.
Kanske din lille tycker att det är roligare med plockmat, som han kan plocka med själv?

nä på så vis är det ju ingen idé att stressa upp sig egentligen då finns det ju tid! han klöks så fort han får in en liten bit i munnen så plockmat är nog inte heller något alternativ än.. svårt det där!

Det verkar olika. Mitt första barn var som du beskriver och mitt andra åt bitar redan vid 5 mån och vi behövde aldrig purea maten ens. 

Oj, nej. Så tidigt har inget av mina barn ätit mer än så. Äldsta åt nog lite mer förresten men han är den vi har haft problem med matmässigt senare. Mellansonen ammade uteslutande tills han var drygt 8 månader. Åt allt och lite till när han var året. Yngsta smakade någon tesked runt halvåret av annat. Så höll det väl på tills han var cirka 9 månader. Nu är yngsta 14 månader och äter som en häst . Ta det med ro är mitt tips .

vår son var likadan, kanske till o med värre, han avskydde verkligen _allt_

bara fortsätta försöka
lite åt gången. nu äter han (vid 7 mån) hel portion gröt till frukost och kvällsmat, samt puréer till lunch/middag utan prut (även om det är lite gnäll när det är grövre puréer men de ska väl också övas bort...)

Vår son åt absolut inte mer än så i den åldern! Det tog ett antal månader innan det lossnade för honom matmässigt (han var 10 mån när han började äta några portioner att tala om) och bitar hade han svårt för ända upp en bit över året.

tack för svar. det kämpas vidare här. fortfarande likadant. testade en burk för 6 månaders bebisar, för ett tag sedan med små små pastabitar i, det gick ok. han åt kanske 1 tsk sammanlagt av det, sen började han klökas.

idag tog jag en halva av en halv makaron och gav honom och så fort den hamnade lite längre in i munnen så kräktes han. hulkade sig flera ggr och till slut kräktes han, biten hann inte ens sväljas ner..

som det ser ut i dag så äter han ersättning alla mål och så testar vi att ge smakportioner en eller fler ggr per dag men känns som om vi stampar på ett och samma ställe. han blev 7 månader nu förra veckan.

bvc tipsade om att ta bort nattmålen med mat så han är ordentligt hungrig på dagarna, men jag undrar om det är det som är problemet då han klöks så fort han får maten på tungan? 

Vilket dumt råd av bvc. Det du beskriver är den kräkreflex spädbarn har första tiden för att de just är skapta för flytande näringsintag och för att de inte ska äta annat. Det är en reflex som växer bort efter hand och hur fort är olika för olika barn. På vår äldsta var det inga som helst problem vid 6 månader. För mellansonen så dröjde det som sagt tills han var nästan 9 månader. Yngsta någonstans där mittemellan. Att "svälta" så små barn för att de ska äta är bara dumt och har oftast motsatt effekt. Ett hungrigt barn som får mat han/hon inte kan hantera kommer att tvärvägra och det med besked.

Om ditt barn verkar väldigt intresserad så kan du ju se till att ge riktigt välmålat eller puréat. När det gäller burkmat brukar Hipps vara rätt snäll för barn som har svårt med just bitar. Men det ta det varligt och det är absolut ingen panik på något sätt .  Har du testat att ge honom t.ex. majskrok eller liknande som ha kan hålla själv men som ändå bara smälter i munnen.

Ja jag känner precis som du vad det gäller nattmålen, att det inte har med det att göra. Japp hipp brukar vi köra med. Har testat majskrokar men det är samma sak där. Han gnager av för stora bitar och kan inte hantera det heller... Nä det är väl bara att ha is i magen helt enkelt.

Min son blir snart ett år och han har varit som din och är till stor del fortfarande.

Vi försökte ta bort nattmålet vid sex,sju månader för att båda han och vi skulle få sova bättre samt att han skulle äta bättre på dagen. Han sov ännu sämre och åt inte bättre på dagen så vi gav upp. Nu vid ett år har vi tagit bort nattmålen och nu är han redo. Han sover oftast hela nätter :).

Det går dock inte så jättebra med maten på dagen ändå. Nu kan han dock äta burkar från åtta månader med lite bitar i. Vid sju månader var det helt slät mat som gällde och bara någon tesked gick ner.

Det ska vara roligt att äta och inte jobbigt. Strunta i maten i två veckor och låt honom få ersättning. Han är så liten än så han klarar sig på det. Prova sedan att ge honom puré bara en gång om dagen och komplettera med ersättning. Stressa inte! Bvc var bedrövade att min son fick mat på natten också men det är nog mer "skadligt" att försöka trycka i dem mat när de inte vill och vägra dem ersättning, tror jag...

Hur gjorde ni för att vänja - långsamt? Ska man sluta när han grimaserar och hulkar sig? ( det gör jag nu. BVC tyckte vi då kunde vänta en stund för att sen försöka igen på nytt) men jag tycker det känns hemskt att tvinga i när han visar att det inte känns bra. Jag känner ju mig redan stressad över att han inte äter mat, tänker på hur det blir när han börjar dagis. ( kommer antagligen bli när han är dryga året) om han inte äter mat då.. Hur gör man då lixom?

Det här med att ta bort ett mål som BVC tyckte du skulle göra, det var ett otroligt dåligt råd! Det är ju inte mättnadskänsla som gör att en 6-månaders hulkar! Barn utvecklas helt enkelt olika fort vad gäller all motorik (allt från vända sig, krypa och lära sig gå till det finmotoriska) och motoriken i mun, tunga och svalg är inget undantag. Vår son t ex var tidig vad gäller all annan motorisk utveckling, men inte när det gäller det oralmotoriska. Och det går inte att skynda på, inte mer än vad man kan träna ett barn att lära sig gå! Jag upplevde tvärtom att sonen fick ännu svårare för mat om han var för hungrig - han blev bara frustrerad och stressad av att ha mat i munnen men inte få ner den. Det bästa var att träna och ge lite pure när han bara var halvhungrig. Om jag vore du skulle jag pausa med all fast föda och pureer i 1-2 veckor. Ditt barn är trots allt bara 6 månader och mycket kan hända på kort tid. Jag märkte också att jag själv behövde en paus ibland när jag kände mig för stressad över att ingenting gick ner. Min man och jag turades ofta om. Vi trugade aldrig, utan märkte vi att det blev ulk och kräk efter en sked, ja, då slutade vi där. Vi ville absolut inte att sonen skulle förknippa mat med något obehagligt. Och vad gäller dagis, jag kan förstå hur du känner, men tänk att det är 7 månader kvar till dagisstart. I en bebis utveckling är det en evighet! Och skulle det visa sig att det fortfarande inte går som en dans att äta vid dryga året, ja, då kan dagis hantera det! Det här är ändå inget ovanligt problem bland småbarn.

Tack för svar! Nu har han ju dock hunnit bli sju månader och det är snarare 5-6 månader kvar till dagis. Fast det kommer förhoppningsvis släppa före dess får vi hoppas! Han är också väldigt tidig med det motoriska. Kryper sedan någon månad tillbaks och reser sig mot allt och försöker gå med sin gåvagn.. hoppas han lär sig tugga snart oxå

Han är en pyttebebis, det är inte konstigt om han inte fattat galoppen med fast föda än. Får ni dessutom i honom flera teskedar så är han ju verkligen på väg. Ge honom tid och testa olika slags mat och olika sätt att äta(kladda själv, bli skedmatad, plockmat osv) och ingen press eller stress.
Min unge började äta först när hon var närmare nio månader då vi slutat försöka med skedmatning och gick över till plockmat. Sedan tog det nog tills hon var närmare ett år innan hon åt någorlunda normalt. Gick fint ändå och amning/ersättning räcker långt.