Har bebis på fem mån. Är helt övertygad om att det är något fel på bebisen.
Jag är så otroligt ledsen över att nått är fel. Vill helst inte ens se på bebisen längre då jag bara ser allt som avviker och blir så ledsen över det.
Hur ska man hantera det? Har redan kontakt både med bvc psyk och bvc
öh, vad säger bvc och psyk om detta då?
Att bebisen är för liten för att utredas. Vilket jag förstår. Men samtidigt ser jag så många tecken redan på avvikelser.
Jag måste avvakta och ser bebisen utvecklas. Men hur ska jag orka det när jag bara ser nya fel och tecken varje dag?
OK, jag beklagar. Jag kan inget om det här. Kan det inte vara så att det kan gå till sig då? Barn utvecklas ju i olika takt.
Vad är det som avviker då?
Sociala samspelet. Svårflörtad. Allt annat är intressantare än ögon och ansikten.
Det gör så ont att se
Sociala samspelet. Svårflörtad. Allt annat är intressantare än ögon och ansikten.
Det gör så ont att se
OK, nu vill jag inte påstå att det varken är eller inte är problem för jag vet inte!
Men jag tänker att så länge ett barn är intresserat av nånting, och inte bara ligger där, då finns det bra hjärnverksamhet, och barnet kan då jobba med att träna motorik osv?
Eller vad säger bvc, har de ens antytt att det kan vara problem eller vad har de sagt?
Sociala samspelet. Svårflörtad. Allt annat är intressantare än ögon och ansikten.
Det gör så ont att se
Låter mer som om du behöver hjälp för depression.
Hej
Har en bebis själv på tre månader.
Jag tycker att du ska beställa boken Växa och upptäcka världen - Tio steg i barnets mentala utveckling. Finns på adlibris för ca 260 kr
Jag tycker du ska läsa boken fram till och med kapitlet Händelsevärlden. Därefter tror jag att du kommer få en liten mer nyanserad bild av vad din bebis bör klara av och vad den inte klarar av samt vid vilka åldrar som den kan börja göra vissa saker.
Det låter på dig som du är mest ledsen över att din bebis inte uppför sig som du har förväntat dig eller tror är normalt. Men det du listar med det sociala samspelet är inte speciellt konkret och pekar inte direkt på en störning. Sedan skriver du att du ser avvikelser varje dag, men är ganska diffus på vilka avikelser du menar.
Självklart känner du din bebis bäst. Men jag kan inte annat än undra om det är så att din oro gör att du hitter fel istället för att njuta av din bebis och den här tiden ni har tillsammans. Dessutom är det så att det sociala samspelet med en fem månaders är begränsat. Vissa ler och skrattar, andra är helt onintresserade och vänder bort blicken. Båda reaktionerna är helt normala. Jämför dig inte med prettomaffians standard på vad din bebis ska kunna utan låt det komma i sin takt.