Livet efter avbruten graviditet

Hej.
För 7 månader sen förlorade jag min son Valle i en avbruten graviditet pga ett allvarligt hjärtfel som upptäcktes på rul.
Jag va då i vecka 22.
Livet fram tills nu har varit skakigt och är stundvis fortfarande. Det som följde var inte bara sorg, det var skuld, skam och känslan av utanförskap av andra mammor som förlorat sina barn mycket senare. Något jag inte tror någon förmedlade medvetet med det gjorde ändå att jag kände mig ensam i min upplevelse och att jag inte hade någonstans att vända mig.
Att förlora ett barn i magen med ett val som var nästintill påtvingat dig är en annorlunda upplevelse. Man skulle kunna säga att kanske endast dom som behövt uppleva samma sak kan riktigt förstå, även om förlusten av ett barn är den samma. Efter ha kommit i kontakt med några andra mammor som även dom gjort avbrytanden startade vi nyss en facebookgrupp där vi ska kunna stötta varann. Allt från dom som precis står inför resan, dom mitt uppe i sorgen, dom som längtar efter ett regnbågsbarn, dom som kommit så långt att dom är gravida och slåss med nya känslor och rädslor som kommer efter ett avbrytande. Och dom som fått barn och livet efter.
Har du också upplevt ett avbrytande eller står inför ett är du mer än välkommen att ta del av våra små samtal eller prata av dig. Ibland kan det hjälpa att bara veta att man inte är ensam.
Stor styrkekram till er alla <3
/Anna

FB grupp: Livet efter avbruten graviditet

(om den inte går att hitta kontakta mig så får vi lösa det)