Vi ska köpa en hund och jag vill ha en labrador retriever, men de är så fasligt dyra. De enda hundar som är billiga är blandraser, och eftersom jag inte ska ha hunden till något speciellt (alltså varken tävling eller avel) så gör det mig egentligen inte så mycket vad det är för ras.
Är det värt att köpa en renrasig labrador för ca 10.000-12.000?
Eller ska man satsa på en blandras för ca 5000-8000?
Helt klart renras! Där kan du kolla upp föräldrar och släktingar långt bak, sjukdomar, mentalitet och så.
Du vet vad du "förväntas" få för hund. En blandras kan bli precis hur som helst mentalt.
Du stödjer inte den skitavel som blandrasaveln är där föräldradjuren ofta inte är hälsotestade utan "min hund är fin och snäll, din också då måste valparna bli fina och snälla".
Köper du en renrasig hund av en seriös uppfödare så kommer du få råd och tips hela hundens liv.
Helt klart renras! Alla raser är framavlade för specifika ändamål, de är avlade på olika egenskaper. Eftersom ni tänker just labrador antar jag att den rasen har egenskaper ni vill ha. Köper ni en blandras kanske den nedärver helt andra.
Kolla upp vad för rasbundna sjukdomar rasen har och se till så att föräldradjuren och hundar längre bak är testade och fria från dessa. Något du inte heller kan göra utan stamtavla. Man kan även kolla upp om tiken man är intresserad av valp ifrån haft tidigare kullar och isåfall vad de valparna har för hälsostatus.
Det kostar några tusen mer men helt klart värt det. Spara hellre pengar och under tiden kan ni ju kolla upp olika uppfödare :) Jag har en blandras idag som jag också köpte pga priset. Jag ångrar inte mitt köp men kommer aldrig köpa en blandras igen. Inte för att de är mindre värda eller inte lika "fina" men jag vill inte stödja den aveln igen. Den är OFTA okontrollerad och görs utan större planering. Jag vill veta vad jag kan förvänta mig i form av egenskaper och jag vill kolla upp så hundarna i stamtavlan är friska. Självklart är det ingen garanti att man får en frisk valp för att man köper en valp med stamtavla men då har man gjort allt man kunnat istället för att köra "rysk roulette". Jag har varit intresserad av samma ras i 4 år och väntar på rätt tillfälle, under tiden har jag kikat på uppfödare. Kontaktat och sållat bort.
Lycka till!
Helt klart renrasig. En blandras kan få egenskaper som en renrasig har avlats bort tex kraftig jakt osv.
Inköpet är inte det dyra, det låter som en klyscha, men det är sant. Jag har en rhodesian ridgeback, och hon kostar nästan 1000kr/ månad i bara mat och försäkring.
Min är renrasig, men hade jag kollat upp uppfödaren och linjerna bättre hade jag nog fått en både bättre och friskare hund.
Missförstå mig rätt, jag älskar henne och skulle aldrig byta bort henne, men allergier och sjukdomar har kostat oss både pengar och oro.
Jag har även haft en kärnfrisk blandras som dessutom var den mest stabila hund man kan tänka sig.
Jag tycker att du ska köpa renrasigt skk-registrerat. De uppfödarna jobbar tillsammans för rasens bästa, och du har möjlighet att kolla upp linjerna och få bättre hjälp och stöd. Men ta inte för givet att alla skk-registrerade är bra, för det är de inte.
Kan tillägga också att en labbe kan uppfattas som förbannat jobbig om man bara vill ha en sällskapshund, men du kanske har koll på rasen :)
Alltid renrasig med stamtavla!
Ett alternativ är ju att adoptera en herrelös hund. Ja, då får du antagligen en blandras och du kan inte vara säker på bakgrund, men du räddar en hund.
Om du köper från en uppfödare, kolla upp den noggrannt. Egentligen finns det ju inget som hindrar att man avlar blandraser på samma sätt som renraser - med stamtavla, hälsotester, etc. Men det är ju lättare att hitta en renrasuppfödare som gör så. Men renras är heller ingen garanti på en bra hund, för det finns ju uppfödare som prioriterar helt fel där också.
Helt klart renras och om du tycker att hunden är dyr i inköp så lär du få en riktig överraskning om hunden blir sjuk eller skadar sig och måste in till vet.
Vi har funderat över alternativet att ta en omplaceringshund och vi stödjer det helt, men ingenting är bestämt ännu. Det finns sina risker med att ta en omplaceringshund också, även om man träffar hunden innan. Beteenden och egenskaper som kan visa sig långt efter köpet dvs. Men oftast erbjuder djurhem möjligheten att "lämna tillbaka" en sådan hund.
Angående veterinärkostnader är det på grund av det som jag tycker inköpspriset är dyrt. Jag är rädd att hunden ska bli sjuk bara några veckor efter köp. Det hände en nära släkting till mig. De köpte en hund för 10.000 kr och 3 veckor senare var de tvungen att söka veterinärvård och där försvann ytterligare 10.000 kronor. Jag tycker absolut att en hund är värd pengarna, det är ju trots allt ens allra bästa vän, men jag kan ändå inte påstå att jag tycker det är billigt.
Vi har funderat över alternativet att ta en omplaceringshund och vi stödjer det helt, men ingenting är bestämt ännu. Det finns sina risker med att ta en omplaceringshund också, även om man träffar hunden innan. Beteenden och egenskaper som kan visa sig långt efter köpet dvs. Men oftast erbjuder djurhem möjligheten att "lämna tillbaka" en sådan hund.
Angående veterinärkostnader är det på grund av det som jag tycker inköpspriset är dyrt. Jag är rädd att hunden ska bli sjuk bara några veckor efter köp. Det hände en nära släkting till mig. De köpte en hund för 10.000 kr och 3 veckor senare var de tvungen att söka veterinärvård och där försvann ytterligare 10.000 kronor. Jag tycker absolut att en hund är värd pengarna, det är ju trots allt ens allra bästa vän, men jag kan ändå inte påstå att jag tycker det är billigt.
Jag skulle också välja renras, av samma skäl som alla andra tagit upp. Skulle möjligen kunna tänka mig en blandras från två renrasiga föräldrar (som man kan kolla hälsostatus på), om det var resultatet av en tjuvparning och jag bara skulle ha hunden till sällskap.
Jag skulle också välja renras, av samma skäl som alla andra tagit upp. Skulle möjligen kunna tänka mig en blandras från två renrasiga föräldrar (som man kan kolla hälsostatus på), om det var resultatet av en tjuvparning och jag bara skulle ha hunden till sällskap.
Jag skulle också välja renras, av samma skäl som alla andra tagit upp. Skulle möjligen kunna tänka mig en blandras från två renrasiga föräldrar (som man kan kolla hälsostatus på), om det var resultatet av en tjuvparning och jag bara skulle ha hunden till sällskap.
jag tycker blandras er det bästa förr oss i vår familj, det bästa valet vi gjort. vi valde en blandning på border collie, labrador och norsk lundehund. fantastiskt smart, arbetsam och inte rädd för ljud å skit som ex många border collie er. hon er stark psykiskt och bara positiva egenskaper. hon har glädjen å det starka psyken fra labben och lundehunden men smartheten å viljan från bc.. men vet att det er dåliga uppfödare på både blandras och renrasiga. man får gå efter magekänslan. 
Vi har en blandras som är en omplaceringshund. Har tidigare haft renrasig vovve.
Föredrar helt klart blandras faktiskt. Finns egentligen inget som säger att en renrasig med stamtavla, meriter,m.m. är stabilare eller friskare. Alla djur kan bli sjuka eller få en psykisk instabilitet, precis som en blandras.
När man tar en omplacering ska man vara noga med att få prövotid utifall att det händer ngt oväntat. Många hundar omplaceras för att ägaren inte klarar av hunden och då kan det vara svårt att jobba bort vissa beteenden om hunden är vuxen. Kräver tålamod och kunskap.