Pappa och syskon hör aldrig av sig

Det ska stå "gift" där i början. Sorry!

Hela min familj är sån. Det handlar inte om att dom inte är intresserade eller n

Åh vad jag kan känna igen mig i det du skriver om men jag är den där som är så dålig på att höra av mig, fast att jag vill
Jag pratar i och för sig med mina nära och kära om det och försöker få fram till dem att det inte handlar om att jag inte vill utan bara att tiden bara rinner i från mig och att jag sen ligger på kvällarna och tänker "man då jag måste ju ringa *** det är ju min tur och jag skulle ha gjort det för länge sedan"....sen vaknar jag nästa dag och har en massa saker som jag måste göra, sen på kvällen så ligger jag där igen och tänker på alla som jag borde ha ringt men inte gjort.

Om det är som du skriver att de faktiskt inte har något emot dig utan ni har en bra relation, kan du inte försöka strunta i att det är du som bara hör av dig och lyssna istället på hur de låter när du ringer m.m, blir de glada? Hm påpekar de att de är dåliga på att höra av sig kanske?
Baha jag vet att det inte är rättvist att en ska vara den som hör av sig men tänk på det stora hela, vad är värt vad, är det värt att vara den som ringer m.m för ni har ju faktiskt trevlig när ni väl träffas eller pratar på telefon, kan det vara värt att försöka strunta i att det bara är du som måste höra av dig?

Jag vet inte hur ni som är på den andra sidan eller vad man ska kalla det känner men jag vet att mina nära och kära vet hur jag är och de vet att jag verkligen blir så lycklig när de hör av sig och de låter det vara så efter som jag brukar försöka bjuda extra mycket när vi väl träffas, jag ser alltid till att vi äter gott och har en riktigt rolig dag/kväll, det är jag bra på....sen är det alltid självklart att vi är hos mig på högtiderna och då ser jag till att ge dem tillbaka för att de orkar vara dem som håller kontakten resten av året

Hela min familj är sån. Det handlar inte om att dom inte är intresserade eller något sådant. Dom gillar inte att prata i telefon och är ganska osociala helt enkelt. Jag är all4tid den som ringer. Men det stör mig inte. Vill jag dom ska veta något ringer jag. Hr dom något viktigt så ringer dom..

Jag vet att dem inte menar illa. Men jag blir ledsen. För det känns som om dem inte värdesätter vår relation. Jag vill oxå bli glad av att få samtal. Jag vill oxå känna mig behövd och uppleva att dem är intresserad av vad som händer i mitt liv. Detta sårar mig att dem aldrig ringer.

Det går att anstränga sig! Jag hade tex. svårt att höra av mig till min sjuka mormor ett tag för det var för jobbigt mentalt och jag hade mycket annat i livet. Men då lade jag in det som en påminnelse i kalendern och ringde ändå. Jag ville inte missa hennes sista tid i livet.

Jag förstår att du känner så faktiskt, jag har också lagt in på mobilen flera gånger, problemet är att den ofta ringer när jag har fullt upp, då stänger jag av den och tänker att jag ska ringa så fort det är tid till det...men sen är det samma visa igen

Jag vet att det låter som ursäkter men det är inte det jag vill ha det till utan det är helt enkelt så det är...sen har jag i coh för sig ganska fullt upp och det vet mina nära och kära, jag har fyra barn som har trippeldiagnoser hela högen, två av dem bor hemma men de andra två kräver en hel del ändå i min vardag, pga sina diagnoser sover de väldigt lite och sonen somnar oftast inte förens runt kl ett på natten och så länge som han är vaken så har jag att göra kan jag lova :p
Så jag kanske har lite mer "riktiga" anledningar till varför det ser ut som det gör i mitt liv...men jag vill ändå säga att jag inte tror att de riktigt förstår hur du känner om det här, hm har du försökt att ta upp det hela nångång? Kanske försöka göra det på ett snällt sätt och inte anklaga så mycket utan bara förklara hur du känner om det här?