Tonåring, regler och lögner
Jag blir helt desperat och förtvivlad, och vet inte vad jag ska göra.
Vi har en 14-årig dotter som vi inte får det att funka med. Hon ljuger om mycket och hon följer sällan regler vi sätter upp - om det är av ovilja eller oförmåga vet jag inte. Hon är inte utåtagerande alls, hon upplevs av andra som en jättegullig tjej som är otroligt ansvarsfull och som det inte kan finnas några problem runt. Men det gör det... Ett stort problem som vi har haft i flera år är att hon äter stora mängder godsaker och gömmer alla spår i sitt rum. Det han handla om att hon gör en chokladbollsmet, en kladdkakesmet eller liknande, tar upp bunke och sked till sitt rum, trycker i sig allt och gömmer bunke etc i en låda. Nu hittade jag en chokladsmetig bunke, en påse kokos, ett paket pärlsocker och en tom kondispåse i lådan under hennes säng.
Hon ljuger mycket som sagt också, om både stort och smått, och har i perioder tagit pengar för andra familjemedlemmar.
Vi har försökt sätta upp enkla och tydliga regler som vi vill att hon följer - och hon har inget emot dem säger hon. Vi vill
- att hon hänger upp sina kläder på krokar - hon har många - och lägger smutsiga kläder i tvätten. Ändå hänger hon aldrig upp sina kläder, utan låter både rena och gamla ligga huller om buller på golvet - nystrukna skjortor tillsammans med använda trosor. Vi pratar mängder som gör att man ibland inte ser golvet.
- att hon laddar sin mobil vid skrivbordet, inte sängen (för att få bort slösurfandet i sängen). Ändå sitter laddaren vid sängen när jag tittar in.
- att hon aldrig kastar "kompostsaker" eller bindor i sin papperskorg. Ändå samlar hon på sig mycket äckligt skräp i sin papperskorg, som t ex använda bindor, gamla bananskal etc. Papperskorgen har hon i sin klädkammare och ni kan tänka er hur det luktar där inne.
- att hon inte tar upp mat, matrester eller disk till sitt rum. Hon får gärna baka och fika på eftermiddagen, men vi vill att hon äter det i köket/vardagsrummet eftersom disken tenderar att bli kvar i rummet. Gömd eller ej. Ändå hittar vi som sagt bunkar, slevar, sirapsflaskor, skålar och sockerpaket hos henne.
Nu låter vi väl som mjäkiga föräldrar, men jag vet inte vad vårt nästa steg ska bli. Vi har pratat och diskuterat. Vi har blivit arga och besvikna. Vi har blivit vansinniga. Vi har dragit in privilegier. Vi har kramat om och försökt hjälpa. Vi har satsat på att få mycket tid tillsammans på sistone, att göra stort och smått ihop, och jag trodde att allt var bättre nu. Tills jag nyss klev in i hennes rum och hittade typ allt ovanstående. Igen. Vad fan gör vi nu?
Funderar faktiskt på om det är dags att träffa en psykolog eller så, för jag känner att något måste ju vara fel hos antingen oss eller henne, eller båda. Men det känns konstigt. Ringa en psykolog för att min dotter inte slutar ha disk i sitt rum, liksom.
Framöver har hon en översovning och ett besök i Stockholm med grönan inplanerat med kompisar. Funderar på om det är rätt eller fel att ställa in dem. Jag tror egentligen inte på straff, däremot på konsekvenser. Men en konsekvens av allt detta är att jag inte litar på henne, och litar jag inte på henne så får hon faktiskt inte åka till Stockholm. Typ.
Äsch, jag vet inte men tar gärna emot tankar och reflektioner. Det känns som om vi behöver hjälp. Själv vet hon aldrig varför det blir såhär, utan börjar bara gråta, säger att hon inte vet och lovar att det aldrig mer ska hända.