Abort pga illamående

Först vill jag bara sända en styrkekram!!

Jag har också gjort en abort jag ångrat. Så jag vet hur det känns

Jag har en dotter på 4 månader och mådde jätteilla tills vecka 17. Det som hjälpte mig var lergigan comp, utan dom kräktes jag bara!

Testade du dom?

Jag dömer dig inte, jag gjorde faktiskt exakt samma misstag. Jag mådde sååååååå obeskrivligt fysiskt dåligt att jag mådde psykiskt dåligt och bara ville dö, jag kopplade det med att jag inte ville behålla barnet, att jag inte var redo. 
Efteråt ångrade jag mig, så klart.. när jag inte mådde dåligt längre insåg jag hur mycket jag ville ha barn. Jag mådde så dåligt över det lilla barnet jag skulle ha fått, som jag valde att ta bort. Men jag gick och pratade med en psykolog som sa att det är vanligt att känna så när man blir gravid. Så mycket hormoner som rusar i kroppen och sen illamående, trötthet och allt på det. Klart man blir deprimerad. Men hon gav mig rådet att hålla en minnesstund för det barnet jag valde att ta bort, vilket jag gjorde. Jag tände ett ljus, viskade några meningar till min bebis i himlen, och efter det kändes det mycket bättre. 

Efter ett tag blev jag gravid igen, och då mådde jag istället ännu sämre än gången innan.. och visst var det jobbigt. Men hittade saker som lindrade lite. Jag blev sjukskriven. Drack ingefärste och åt postafen, åt nyttigt och gick promenader. Frisk luft lindrade illamåendet lite. Men jag led mig igenom de första 20 veckorna av graviditeten ungefär.. mådde pissdåligt. Och visst är det psykiskt påfrestande. Men tiden går faktiskt ganska fort. Jag låg för det mesta i soffan med täcke och kudde, drack te och åt det som gick ner och som jag var sugen på. Läs på om saker som kan lugna illamåendet och var beredd att testa allt. För tro mig, det är värt det. 

Nu sitter jag här med min 3 månaders dotter som har tillfört en helt ny mening med livet. Hon är hela mitt liv, kärleken går inte att beskriva. Hon är värd all smärta, all tid jag mådde dåligt. För henne skulle jag gå igenom det helvetet 100 gånger till. 

Sen är alla graviditeter olika. Bara för att du mådde dåligt då, så betyder inte det att du mår så dåligt nästa gång! :) 

Tänk såhär: om du mår dåligt så kan det finnas mycket som lindrar, om inget lindrar så är det iallafall bara en kort period av ditt liv, sen får du uppleva det bästa livet kan ge, den största lyckan som finns - i resten av ditt liv. 

Jag mådde också jätteilla under min graviditet, jag var sjukskriven och fick prova Lergigan, Postafen och Primperan (inget hjälpte). Jag kräktes mig igenom de första fem månaderna, cirka 20 ggr/dag. Jag blev sjukskriven och låg hemma och kollade serier mellan kräkningarna. Det värsta illamåendet går över, men om du vill ha ett barn så får du nog bita ihop och ta dig igenom det. 

Klaga hjälpte för mig. Det hjälpte jättemycket! Jag skrev i olika internetforum om hur mycket jag hatade att vara gravid och det var faktiskt ganska uppfriskande. Jag beklagade mig konstant med min stackars sambo och jag grät varje dag. Nu har jag knappt två månader kvar till BF och hatar fortfarande att vara gravid. Nu pga sammandragningar, trötthet och foglossning. Fast! Ingenting är värre än det där illamåendet. Det är tammefan det värsta ever, men man får försöka hålla fokus och tänka på vad som komma skall. 

Du kan inte ångra en abort, vad som är gjort är gjort och det finns inte någon anledning i att förbanna sig själv över det. Du kommer bara att må sämre av det. Jag har gjort två aborter, den första var jag ung och dum, men den andra var jobbig och har ibland känts "onödig". Men man kan inte tänka så. Då blir man knäpp. 

Och vet du - illamåendet går över. Inget av de graviditetsproblem som jag har i dagsläget är jämförbart med illamåendet, för det är hemskt! Men det går! Usch vad hemskt det är men fan... bit ihop bara. Se till att bli sjukskriven om det är såpass jobbigt för det går!