Äntligen, äntligen startar tillverkningen!!
Hej alla!
Idag, efter år av extrem barnlängtan, sådan som skapar gråtkvällar och bebisshopping i förtid, så bestämde sig plötsligt min sambo för att han också vill börja försöka skaffa barn, nu! Känner mig så lätt, för första gången på... jag vet inte hur länge! Vi har pratat om när det vore optimalt och var väl inne på att vi skulle vänta till efter vårt kommande bröllop men nu struntar vi i det och bara kör! Vi är unga men har båda examen, fasta jobb och en lägenhet.
Jag vill liksom bara skrika ut min glädje i cyberrymden och särskilt här eftersom förstående FL varit så viktigt i min längtan efter att börja. Nu känns allt helt overkligt, att det plötsligt kommer vara OKEJ att längta, drömma, planera. Är bara så lycklig att jag inte vet vad jag ska göra med alla känslor. Är ju inte så att man börjar skrika ut i bekantskapskretsen att skyddet är borttaget ;)
Gläds med mig någon!! :D
