Barn genom adoption, äggdonation eller leva utan?

Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan barn. Äggdonation känns som ett enkelt val för mig. Då får man bära barnet och vara med från starten om det är möjligt. Adoption är också ett fint sätt att få barn men för min del känns det som ett krångligare alternativ. Det genetiska är inte så viktigt. Man kommer älska den där lilla parveln oavsett. Lycka till hur du än väljer!

Är mamma till en liten äggdonationstjej och att vara gravid och få henne är det största och bästa som hänt i mitt liv. Vi delar måhända inte gener men hon är min till 100%. Jag har burit henne i min mage och har varit med henne från hennes första andetag så jag håller fullständigt med isadora att gener inte spelar någon roll.

Har vetat om att jag inte kan få genetiska barn sedan innan jag var tonåring så jag har hunnit tänka alla tankar tusen gånger redan innan jag var vuxen så för mig och sedan även för min man har äggdonation varit en självklarhet och inte något svårt val.

Angående behandlingen inför donationen så fick jag inga fysiska biverkningar av hormonerna men visst var det tufft mentalt och som en berg och dalbana när man ibland var övertygad om att det gått vägen och sekunden efter var övertygad om att det skulle funka när kroppen spelade en spratt pga medicineringen. Men sekunden som dottern låg på mitt bröst så var alla tårar bortglömda.

Vi hade adopterat om vi fått,nu återstår nästan endast ÄD som väg för vår del. Utan barn är 100% otänkbart!!!!!!!!!!!

Tack till er som svarat hittills. Vad har ni övervägt för och emot gällande adoption och äggdonation för att kunna välja? Har ni känt detsamma som er partner hela resan fram till beslut?

Jag känner mig rädd för vissa saker kring äggdonation (egentligen kring hur allt ska gå) men tycker samtidigt att det är en fantastisk möjlighet, känslan dock inte infunnit sig riktigt.

Om jag får fråga, Vad i ert fall har gjort att adoption inte är något alternativ?

Tack :)

Man måste vara 100% arbetsför och dessutom under 40. Finns en massa andra regler också som gör att de flesta som vill adoptera faller bort tyvärr. Vi tvekade inget alls ang. äggdonation (rättare sagt embryodonation) ,vi har inte ens valt egenskaper hos donatorerna utan tar vad som finns. Så viktigt är barn för oss. Mått sådär fysiskt under behandling,men inget som stör. Man är ju beredd på att gå igenom det mesta om det ger en barn.

För oss bägge har äggdonation alltid varit det första valet, inte för att adoption är något sämre alternativ men för vilka insatser som krävs och vi stod också i kö hos en adoptionsorganisation om äggdonationen inte skulle lyckas. Processen runt äggdonation krävde visst sitt med anspäningen om det skulle lyckas men vi kände ändå att det var lättare än att gå igenom det jämfört allt runt en adoptionsutredning och väntan. Sedan tittar man krasst ekonomiskt är det också billigare med äggdonation jämfört med adoption om man nu lyckas och inte får göra försök på försök. Fast å andra sidan är ju adoption ett säkrare kort då man vet att det kommer bli ett barn nån gång när man väl fått sitt medgivande.

För oss kändes det också viktigt att få vara med från första stund och känna till vårt barns hela historia. Sedan krävs det ju en hel del att vara förälder till ett adopterat barn som gått igenom uppslitande händelser, att kunna ge det barnet allt det extra det behöver jämfört med en bebis man haft från första sekund.

När jag läser era "isadora81", "löparnörden", "jag är bara jag" inlägg känner jag en tröst och förhoppning i det ni skriver och  jag får lite andra infallsvinklar än det jag/vi själva gått och tänkt på. Jätteviktigt att sätta perspektiv på allt för min del, känns som man enkelt kan få tunnelseende. Vi har alltid räknat i barn i vår framtid men nu, även om vi har möjligheter att försöka äggdonation eller satsa på utredning för adoption, är det osäkra val, och rädslan hos oss att satsa och hoppas på något som vi inte vet säkert om det heller kommer att gå känns jättejobbig.

Hur har ni/kvinnan och mannen känslomässigt  upplevt att gå igenom en äggdonation och hur har ni som kvinnor mått rent fysiskt? Säger sjukvården att man mår annorlunda fysiskt av en äggdonationsgraviditet än en naturlig graviditet?

Har ni aldrig ångrat era val?

"jag är bara jag"- ska ni eller har ni försökt äggdonation i Sverige eller utomlands?

"isadora81"- hur gick det till för er under resan med äggdonation?

Instämmer i det du skriver "löparnörden", känner igen en del av det tankesätt du skriver om att ni gått igenom. Genomgick ni beh i Sverige eller annat land? Men tycker samtidigt att äggdonation skapar så mycket känslor och tankar hos mig som jag har svårt att reda ut. Handlar väl egentligen mest om mina egna farhågor för saker. T.e.x. såsom hur kommer det känslomässigt bli när man bär barnet i sin mage, när man har barnet i sin famn efter födsel- kommer sådant vara glädje eller också sorgsenhet i att man upplever att barnet inte riktigt riktigt är ens eget barn pga. saknad av det genetiska/biologiska arvet? Alltmer jag tänkt på det behöver barnet inte likna mig men oroar mig när jag fantiserar om ifall barnet liknar min sambo och en annan kvinna- kommer jag att bli påmind om det varje gång jag ser barnet och bli ledsen/må dåligt av det? Med tanke på den (tror jag) stora känslosituation man är i vid äggdonation är riskerna då större för förlossningspsykos- vet någon statistiskt hur det är? En mycket egoistisk tanke från min sida är att jag oroar mig för vad donatorn kan komma att få för roll i framtiden när barnet blivit äldre..

Några frågor till er som genomgått äggdonation eller som är i den processen nu.

*Hur länge har ni stått i kö innan det var er tur?

*Hur gick processen till för att välja donator?

*Vad innebar bedömningen av beteendevetare/psykolog/kurator för oss som mottagande för äggdonation? Hur omfattande och tungt är det att gå igenom?

*Vad görs för medicinska tester och hälsokontroller för att få ta emot äggdonation? Läser en del om att det är jobbigt medicinskt/kroppsligt men vet inte riktigt vad det innebär?

*Hur många försök har ni behövt att göra för att lyckas? Har hört från läkaren att det ska vara större chans att bli gravid genom äggdon. än på naturlig väg men när jag läst här på familjeliv och på bloggar verkar det som att många får göra flera försök.

*Får man välja själv hur många ägg som ska sättas in?

*Andra eller fler risker vid graviditet av äggdonation än naturliga graviditeter?

*Hur länge kan ägg vara nedfrysta för ev. syskon?

*Hur känner ni inför att barnet har rätt att veta sitt ursprung och kanske i framtiden vill ta kontakt med donatorn? är det något ni oroar er för eller hur känner ni?

Jag har faktiskt inte gjort äggdonation. Jag funderade mycket på det och på adoption. Vi har gjort sex misslyckade ivf försök i Sverige. Nu väntar vi barn via en surrogatmamma. Så vårt alternativ blev ett tredje (vi lyckades med mina ägg). Om vi inte hade lyckats med det hade nästa alternativ varit surrogatmamma med äggdonation. Jag ville väldigtggärna ha en bebis och få vara med från barnets första tid. Min livmoder stöter tyvärr ut allt. För mig är ett liv utan barn inget alternativ alls.

Tester vid äggdonation är i stort sett samma som vid ivf. Det är ett vanligt blodprov. Det är lång kö i Sverige men om man vänder sig utomlands så är det inte lika lång kö. Det är även skillnad på hur man får välja donator beroende på om det är Sverige eller utomlands. Det är större chans att lyckas via äggdonation än med egna ägg eftersom äggdonatorn oftast är yngre. Man får dock räkna med flera försök. Statistiken är nog rätt lika som ivf.70% llyckas på tre försök.

Vi gjorde äggdonation här hemma i Huddinge. Väntetiden i Sverige är ca 1-2 år, vi fick vänta i 2 år. 

I Sverige får man inte vara med och välja något alls. Man får inte veta något alls om donatorn, förutom ålder som man endast får veta om det blir en graviditet. Utomlands däremot får du skriva en önskelista med hår, ögonfärg, vikt längd etc och så hittar kliniken en lämplig donator utifrån dina önskemål

Samtalet med kurator gick för oss ut på att prata om hur vi såg på at berätta för barnet i framtiden, hur öppna vi var mot anhöriga och vilken relation vi har till dem och hur vi upplevde barnlösheten. Det gick inte alls ut på att bedöma oss som föräldrar. Tyckte var ett trevligt och positivt samtal, inte jobbigt alls.

Tester inför behandlingen var infektionsprover, blodgruppering, sköldkörtelprover för mig och spermieprov för mannen.

Dottern blev till på tredje försöket. Första omgången blev det 2 ägg, ett som sattes in och 1 frysförsök med det andra.  Inget av dem lyckades. Sedan tack vare ett återbud fick vi ett försök till i Huddinge. Då blev det 3 befruktade ägg, endast 1 gick att använda och det blev till vårt lilla underverk.

I Sverige sätts bara 1 ägg in men utomlands kan du få välja om du vill ha fler ägg insatta.

Äggdonationsgraviditet räknas som en riskgraviditet. Riskerna är högt blodtryck hos mamman och att navelsträngen inte ger tillräckligt med näring så man går på lite extra kontroller. Jag mådde perfekt under min graviditet, dottern också i magen. Så jag fick inget av det.

Vet faktiskt inte hur länge äg kan vara nedfrysta.

Tycker inte det känns konstigt att dottern har rätt att söka upp sin genetiska mamma, tvärtom är det bra. Det är bara att gå till sig själv. Skulle du kunna se någon annan än den du vuxit upp med och som uppfostrat dig som mamma?

Nu planerar vi syskonförsök i Riga eftersom vi inte har några ägg kvar i Huddinge. I oktober åker vi till Riga och det känns som en helt ny resa trots att vi varit igenom det 3 gånger och vi hoppas kunna ge vår dotter ett litet syskon.  

Ang medicineringen vid donationen så upplever vi den olika som med vilken medicinering som helst. Jag fick knappt några biverkningar alls medans en anna kvinnar får mycket biverkningar. De mediciner man äter är hormoner för att öka på slemhinnan så att ägget fastnar lättare och ett annat hormon för att förhindra att kroppen stöter bort ägget.

Jag har gjort 3 embryodonationer med totalt 6 blastocyster utomlands. För gammal här. Enda jag gjort innan här är tagit blodgruppsprov och TSH och VUL månaden före insättning för att kolla slemhinnan. Det är massor med mediciner,men den enda jag verkligen ogillat är Divina för att få mens i tid. Sprutorna är ett helvete,men långt ifrån alla måste ta dem. Jag har gjort FET hittills,men ska övergå till ET nu= större chans.

Tack för all värdefull information och tips.

"Löparnörden", känns bra att veta att samtalet kring äggdonation snarare handlar om hur vi hanterat barnlösheten/infertiliteten och synen på äggdonation och inte är en lämplighetsbedömning som inleds där vi ifrågasätts i köplatsen o.dyl. Jag trodde att även om donatorn är okänd i Sverige så trodde jag att man fick reda på "avidentifierad" information om donatorn. Läkaren vi har kontakt med pratade om att man försöker att matcha intresse, personlighet, utseende till viss del i Sverige mellan mottagare och donator. Du skriver att ni försökte 3 gånger för att få er dotter, hur länge behövde ni vänta eller fick ni vänta mellan försöken? Så spännande, all lycka till åt er i syskonlängtan! Får jag fråga, jag trodde att landstinget i Sverige- via universitetssjukhusen- bekostade 2 försök. Men om man ville ha fler försök i Sverige går det också fast då får man betala själv, ca 60.000kr. Är det inte så? Jag tänker utifrån att du skriver att ni ska försöka i Riga? Förstår vad du menar, den förälder som funnits vid min sida/uppfostrat och älskat mig, skulle självfallet vara min mamma. (Jag har börjat "känna om" kan jag säga, men hela tiden fram till nu har mitt logiska tänkade och känslor skilt sig åt i vissa avseenden).

Vet ni om donatorn får röka etc, kollar de upp sådant? Sådana saker gör jag personligen inte nu, och om skulle ha gjort det skulle jag avstå för att äggen skulle få så god kvalitet som möjligt m,m.

Grattis "isadora81" till ert efterlängtad barn som ni väntar nu! Önskar också vara med i ett så tidigt skede som möjligt med barnet. Jag vet inte så mycket om surrogatskap- sker processen i Sverige eller Utomlands? Vad säger reglerna kring det- behöver minst ägg eller spermier komma från det par som försöker bli gravida? Så graviditet vid äggdonation +ivf som leder fram till barn är 70% beräknat på 3ggr?

"jag är bara jag" är embryodonationer detsamma som äggdonation eller är det ägg+spermier. Vet inte vad blastocyster är? Vad är FET och ET för något? Mediciner i form av hormontillskott av olika slag förstår jag att alla tar, men vill du berätta mer om vad det är för sorts sprutor? Önskar all lycka till i försöken till barn!

Ytterligare frågor till er alla som genomgått äggdonation;
*Varför är äggdonation en riskgraviditet? Läser olika om detta (beror på åldern? kan leda till högt blodtryck? lättare att få havandeskapsförgiftning? att barnet inte får tillräckligt med näring genom navelsträngen?)

*Med tanke på att äggdonation bara funnits cirka 10 år i Sverige, men där flera på familjeliv uppger att det är en riskgraviditet med äggdonation, hur mycket kan vården om riskerna och kunskap kring extra kontroller m,m. Behöver man be om det själv eller planerar vården in det? Sker de extra kontrollerna via det sjukhus där man bor eller sker det via universitetssjukhuset i Sverige dit man är knuten eller till den kliniken om man vänt sig utomlands?

*För er som gjort äggdonationsförsök både i Sverige och utomlands: vad upplever ni att kvaliteten var högst/bäst?

*Till er som försökt både äggdonation och adoption; hur ser socialtjänsten på ifall man försöker få barn genom äggdonation samtidigt som man går igenom adoptionsprocessen? Minskar det våra chanser till adoption?

Näe man får inte veta något om donatorn alla utan kliniken matchar ögon och hårfärg och kroppsform så gott det går.

Med första donatorn fick vi två ägg, det första misslyckades och sedan fick vi göra försök med ägget i frysen månaden/cykeln direkt efter. Sedan fick vi vänta 4 månader men eftersom vi då hade turen att få ett till försök tack vare ett återbud är det ju inget standardförfarande.

Eftersom det finns så få donatorer så får man som regel bara ett försök. Om man ordnar en korsdonator, dvs en kvinna som donerar till ett annat par i kön kan man få ett försök till.

I Sverige tror jag, inte 100 men tror iaf att de mer kollar på sjukdomar och inte på hur man lever.

Svarar åt jag är bara jag:) Embrydonation är när man använder sig av både donerade ägg och spermier. Et står för embrytransfer, alltså insättning av embryo i livmodern. Fet står för frozen embryo transfer, insättning av upptinat embryo som legat i frysen. Blastocyst är ett befruktat ägg som odlats i 5 dagar när det sätts in livmodern. Att odla äggen så länge brukar ge bra resultat då det bara är de starkaste äggen som överlever så länge utanför en livmoder.

Som jag förstått det så beror de extra risker som uppkommer vid äggdonation (högt blodtryck, havandeskapsförgiftning, förträngning i navelsträngen) på kroppen reagerar på att ägget består av främmande vävnad, ungefär som vid vilken annan donation av kroppsdelar som helst. Rätta mig gärna någon annan med mer kunskap om jag har fel.

Tycker absolut att jag fick utomordentligt vård och blev trippelkollad. Det finns ett speciellt handlingsprogram för äggdonationsgraviditeter med extra koller för att upptäcka komplikationer som barnmorskan följer. Man går hos både en vanlig mvc och så några besök hos specialist-mvc. Allt det där sköter din vanliga barnmorska.

Ett hett tips är att prata tyst om äggdonation om ni gör det samtidigt som ni kontaktar socialtjänsten för utredaren vill att man är färdig med egna försök och har bearbetat det för att anses som lämplig adoptivförälder.

Hej

Jag började att adoptera en flicka från vietnam som ensamstående..skilde mig då min dåvarande man inte ville adoptera och jag ville verkligen ha ett barn och valde då adoption för att helt säkert få bli mamma. .johanna är idag 9år jag lever sen 5år tillbaka med en ny man och vi vill gärna johanna skall få ett syskon men pga alla lagar kan vi inte adoptera tillsammans då vi inte uppfyller alla krav..

Så för 1.5år sen bestämde vi oss för äggdonation och har valt Riga som alternativ då vi inte anser att Sverige har rätt attityd i den frågan. .första försöket förra året slutade med mf men nu andra försöket har lyckats är nu gravid i v.14 helt underbart. ..

Adoption är säkert sätt att bli förälder ger så mycket tillbaka. .

Är embryodonationer detsamma som äggdonation eller är det ägg+spermier?
Det är embryon av både donerade ägg + spermier.
 Vet inte vad blastocyster är?
Det är femdagarsodlade embryon. Ger större chans än 2-dagarsodlade.
Vad är FET och ET för något?
ET är färsk insättning,d.v.s helt nya embryon. FET är frysta upptinade embryon.
 Mediciner i form av hormontillskott av olika slag förstår jag att alla tar, men vill du berätta mer om vad det är för sorts sprutor? Önskar all lycka till i försöken till barn! Jag har tatt progesteronsprutor och blodförtunnande sprutor. Långt ifrån alla som tar.

Tack för lyckönskan!

Hej Önskebarnet!

Hur har det gått för dig? Såg nu att tråden är drygt ett år gammal.

Jag fick precis (igår) veta att jag är inne i förtidigt klimakterium vid 25 års ålder så vore intressant att veta mer om hur det gått för dig, hur du resonerat osv.

Vad fick du veta som avgjorde att du inte kunde få egna barn? Vet du vad du hade för värden på fsh och amh? 

Min spontana tanke är att jag vill få äggdonation, just för att kunna bära, föda barnet. Men sedan är jag inte mer påläst om hur stora chanser det är att äggdonation lyckas osv. 

Önskebarnet, jag har aldrig gått igenom vare sig adoption eller äggdonation. Jag har bara en tanke kring att bära ett barn som genetiskt inte är ens eget. Jag tror att generna inte spelar någon roll, även om barnet kanske inte är fysiskt likt dig så kommer det garanterat att ta efter dig på andra sätt, vanor, gester, minspel med mera. Jag tror att du oavsett kommer att känna att det är ditt barn, precis som föräldrar till adopterade barn känner att det är deras barn. Vill ni ha ett barn så kommer ni att älska det, oavsett på vilket vis det kommer till er.

Önskar er all lycka i framtiden!