• MissNeverland

    Venlafaxin, att äta eller inte.

    Hej!
    Igår fick jag utskrivet Venlafaxin och hämtade ut det och tog en tablett, på lägsta dos.
    Kände av det direkt, spänningar, krypande känsla i kroppen, vidgade pupiller och skum rumsuppfattning å sånt. Dessutom svårt att sova, så jag kom mig inte iväg på ett viktigt möte imorse.


    Mitt problem är att jag har varit sjukskriven för utbrändhet i snart tre år. Jag har diagnos på både depresion och ångest. Men har faktiskt inte ätit någon som helst medicin mot detta förrän nu, igår!
    Dock så har jag känt att jag ändå mått bättre än på länge, nu de senaste månaderna. Börjat känna mig som mig själv.


    Så med tanke på det jag kände igår/inatt så undrar jag om det är rätt för mig.


    Det jag egentligen känner att jag behöver är lite mer "fart" eller vad man ska säga. Jag är rätt seg och svårstartad, saknar energi, och blir lätt hjärntrött. Men jag mår inte alls så dåligt psykiskt som jag gjorde i början av min sjukskrivning.


    Har inte vågat ta någon tablett idag. Måste köra bil, nästan alla dagar i veckan nu. Och jag vågar inte köra om jag får som jag hade av medicinen igår.


    Är det någon som har något råd till mig?
    Känner mig rätt kluven.


    Tusen tack på förhand, alla ni!

  • Svar på tråden Venlafaxin, att äta eller inte.
  • Anonym (nn)

    Släng ut skiten och börja äta mer paleo-liknande diet.
    Bota dig själ genom att börja äta vitaminer. C-vitaminpulver och MSM (pulver) som du blandar ner i ditt dricksvatten.

  • Anonym (jix)

    Vilket skit det där är. lägg ner det och be om Stesolid istället.

  • Anonym (Karin)

    Ja alltså, jag kan faktiskt hålla med föregående. Det är bättre att äta benso vid behov istället för Venlafaxin. Anledning till det är att Venlafaxin är ett helvete att sluta med, kan upplevas värre än en bensoabstinens.

    Om du ska ta antidepp, be om ett SSRI preparat.

  • Anonym (rävgift)

    Hej
    Håller med om ovanstående, delvis. Venlafaxin hade sjukt många biverkningar för mig i början och vid varje dosökning. Har gått på den i två och ett halv år nu. MEN, jag mår bättre idag än på många många år. Klarar av att jobba heltid och orkar vara social och har tagit upp gamla intressen som hjälpt mig mycket ur min djupa depression med flera självmordsförsök/sjukskrivningar/inläggningar/osv. Så det kan vara en effektiv medicin, om man står ut med biverkningarna i början...
    Mina läkare var dock medvetna om detta och jag hade sjukskrivning i minst en månad vid dosändring med täta läkarbesök, PLUS stesolid.

    Det jag däremot är orolig för nu är som tidigare nämns i tråden är att dra ner på dosen igen. Orkar inte med samma helvete som när den sattes in.
    Jag hoppas du kan få någon annan medicin som hjälper. Och ja, be om stesolid för de ångestattackerna jag fick vid insättning och dosökning av venlafaxin är de värsta jag upplevt.

  • Anonym (lever)

    Ärligt talat hade jag dött om jag inte fått venlafaxin, jag kommer aldrig sluta med dom!

    Hade mycket biverkningar i början, men inga nu!

  • Anonym (xxx)

    Jag har ätit Venlaflaxin i omgångar pga depression. Varit ganska förskonad gällande biverkningar. Men som flera säger, inte fel att kombinera med ex stesolid i början då man ofta kan må lite sämre innan medicinen ger effekt. Jag har testat SSRI-preparat, och för mig är det som natt och dag. Venlaflaxin gör att jag kan ha ett vanligt liv och fixar att jobba heltid. Det är inte jättelätt att sluta med dem, men med lång nedtrappning går det. Tror absolut inte att det är bästa medicinen för alla, men jag är grymt tacksam att de finns.

    Kanske inte är fel med sjukskrivning under värsta biverkningarna nu i startskedet, om du bestämmer dig för att ge dem en chans vill säga. Och diskutera med din läkare om ångestdämpande om du känner att ångesten ökar att tabletterna.

    Lycka till!

  • Dovahkiin
    Anonym (lever) skrev 2014-09-02 16:09:06 följande:

    Ärligt talat hade jag dött om jag inte fått venlafaxin, jag kommer aldrig sluta med dom!

    Hade mycket biverkningar i början, men inga nu!


    Samma här, eller mycket och mycket. Första gången jag tog en tablett (tror det var 25 gram) kände jag mig svinkonstig, svettig mm. Efter några dagar försvann den konstiga känslan. Svettningarna avtog mer och mer, var borta helt efter några veckor. Nu äter jag 150 g/dag och mår prima. Hade varit död utan dem.

    Likt alla mediciner måste man äta dem ett tag för att veta om de fungerar eller inte. Du kommer dessutom få ta prover/blodtryck så att allt är ok. Jag tycker inte du ska ge upp, förutom om biverkningarna blir värre/inte avtar. Kontakta din läkare/psykolog så kan de lugna dig. Sluta läsa om "worst case scenario" från randoms på nätet (inget ont om ovanstående skribenter!) utan vänd dig till kunnigt folk irl. Lycka till! 
  • MissNeverland

    Alltså, grejen är ju den att jag inte tycker att jag mår så dåligt längre. Jag är gladare nu, har varit det de senaste månaderna å så.
    Så jag vet inte om den här medicinen är rätt för mig...
    Jag blir ju lätt trött pga min utbrändhet, alltså utmattningssyndromet, men inte lika som från början.
    Jag är ju seg och så, svårstartad och har svårt att stiga upp på morgonen om jag inte har en tid att passa.
    Så därför tänker jag att en sån här medicin inte är exakt vad jag behöver... men jag vet ju inte...

    Vilken djungel detta känns som.

    Tack alla som har tagit sig tid att svara och delat med er av era egna erfarenheter.

    Tar gärna emot mer tips och åsikter :)

  • Anonym (undrar)
    MissNeverland skrev 2014-09-03 11:08:03 följande:

    Alltså, grejen är ju den att jag inte tycker att jag mår så dåligt längre. Jag är gladare nu, har varit det de senaste månaderna å så.
    Så jag vet inte om den här medicinen är rätt för mig...
    Jag blir ju lätt trött pga min utbrändhet, alltså utmattningssyndromet, men inte lika som från början.
    Jag är ju seg och så, svårstartad och har svårt att stiga upp på morgonen om jag inte har en tid att passa.
    Så därför tänker jag att en sån här medicin inte är exakt vad jag behöver... men jag vet ju inte...

    Vilken djungel detta känns som.

    Tack alla som har tagit sig tid att svara och delat med er av era egna erfarenheter.

    Tar gärna emot mer tips och åsikter :)


    Varför tycker läkaren att du ska börja äta venlafaxin? Om du känner att du börjar må bättre förstår jag inte riktigt poängen med att börja äta den.

    Stesolid känns som en lite konstig rekommendation. Dels ska man inte köra bil på den, dels hjälper den mot ångest. En biverkning är trötthet. Den är narkotikaklassad och man riskerar alltså att bli beroende. Satsar du på venlafaxin och får mycket ångest i början kan du be läkaren att få några sobril att ta vid behov. Men jag är inte läkare, bestäm du i samråd med din läkare vad som blir bäst.

    Jag har ätit venlafaxin för djup depression och ångest, funkade tyvärr inte för mig.
  • Anonym (jix)
    Anonym (undrar) skrev 2014-09-03 20:03:16 följande:
    Varför tycker läkaren att du ska börja äta venlafaxin? Om du känner att du börjar må bättre förstår jag inte riktigt poängen med att börja äta den.

    Stesolid känns som en lite konstig rekommendation. Dels ska man inte köra bil på den, dels hjälper den mot ångest. En biverkning är trötthet. Den är narkotikaklassad och man riskerar alltså att bli beroende. Satsar du på venlafaxin och får mycket ångest i början kan du be läkaren att få några sobril att ta vid behov. Men jag är inte läkare, bestäm du i samråd med din läkare vad som blir bäst.

    Jag har ätit venlafaxin för djup depression och ångest, funkade tyvärr inte för mig.
    Varför rekommenderar du Sobril men talar illa om Stesolid? Det tycker jag verkar väldigt konstigt.
Svar på tråden Venlafaxin, att äta eller inte.