Ofrivilligt barnlös.

Hej! Jag är en tjej på 20år, dom haft problem med mitt underliv i stortsätt sen min mens började i tidig ålder. Jag har åkt ut och på gyn, ibland varannan vecka (när jag var 17år). Jag har vart sexuellt aktiv under mina tonår , så man trodde la att de var därför. Jag fick massa olika svamp och mediciner mot livmodertapsinfektion flertal gånger. Vilket rubbade hela min bakterieflora...
Men nu, efter 5 år med intensiv smärta i livmodern och mellanblödningar hit och dit.

Jag har inga prev-medel, och har i snart ett år haft oskyddat sex hela tiden.. Gravtest hit
Och gravtest dit. Och mensen kom hela tiden som den skulle..

Så för två månader sen fick jag nu fått veta efter ingrepp , att jag har Endormetrios, - ofrivillig barnlöshet... En sjukdom där de endast går att förmilda smärtorna i livmodern, men inte bota..
- jag som i hela livet gått och bara tänkt att snart är dagen kommen då jag ska få bli mamma, och bilda min egen lilla familj(då jag själv inte har någon)..
Och så får man detta slängt i ansiktet, jag har gråtit varendaste dag under dessa månader, på jobbet, hemma, när jag träffat mina närmaste vänners barn, när jag ser vackra gravida kvinnor - osv, osv.

Hur ska jag någonsin kunna acceptera detta, det som var min högsta och absolut de viktigaste i mitt liv... Hur?
Någon som har samma sjukdom som jag? Eller bara vill disskutera med mig, går också bra!

Kram , från en som känner sig som en halv kvinna...