Håller tummar och tår

Hej

Tidigast på torsdag kan ett plus visa sig och jag hoppas som aldrig förr.

Jag har haft ett tufft år med känslomässig bergodalbana, 9/9-13 ultraljud dött foster i vecka 11 då påbörjad medicinsk behandling för att stöta ut fosterrester detta fungerade inte trots flera försök med nya doser och läkemedel, en osäkerhet präglade hela mitt liv denna period och jag kände att jag aldrig viste när jag skulle börja stört blöda. 

 4/10-13 sövdes jag och fick göra en skrapning.
Blää vad jag bådde dåligt över att ligga sövd och naken och att någon skulle gräva mig mellan benen då jag inte var vaken och samtidigt en otrolig sorg över att inte vårt efterlängtade barn fick fortsätta växa och leva.

Ny gravititet efter drygt en månad igen ,och den slutade i ett spontant missfall.
Nu har det gått 7månader och det har inte hänt ett smack ,och mina blödningar mycket sparsamma. Under tiden då vi försökt har jag kämpat för att gå ner i vikt för att få göra IVF eller annan fertilitetsbehandling och nu har vi äntligen fått hjälp i Finland.

ÅÅÅ vad jag vill att det ska bli vår tur nu....