Min tvååring bits och de andra är rädda för honom
I förrgår när jag hämtade på dagis berättade en av förskollärarna att min son som är 2 år, helst leker med de större barnen ute på gården och oftast med grannpojken som är 5 år och hans kompisar. Förskolläraren sa att hon tyckte det var roligt att se för de stora tar hand om min son och låter honom vara med och de verkar ha roligt ihop. Men så sa hon också att min son kanske hellre vill vara med de stora barnen för att de andra barnen i hans egen grupp (2-3år) är lite reserverade mot honom. Då undrade jag varför och hon sa att han ibland är lite väl revirtänkande, puttas, slåss, blir hårdhänt och ibland bits när de andra barnen konkurrerar med leksaker eller om förskollärarna. Att han bitit något annat barn under dagen har jag fått höra 3 gånger nu under två veckors tid och förskollärarna säger att de försöker hjälpa honom mycket nu och lära honom att säga Stop! när någon blir för närgången.
Idag när jag skulle hämta försökte jag prata med en annan av förskollärarna och fråga om hon hade någon idé för hur vi ska lösa detta. Men precis då så bet min son en annan kille för att han tog en bobby car som min son lämnat. Jag blev så paff, jag sa ju givetvis till min son på skarpen och han kastade sig i min famn och ville kramas men han vägrade säga förlåt till pojken. Samtidigt kom en annan kille fram och tittade på och honom blev min son jättearg på och sa "bort" och försökte slå honom.
Det gör ju jätteont i mammahjärtat att få höra att min son beter sig så och att andra barn då undviker honom.
Ibland säger han "Inte dagis" och ibland säger han "roligt dagis". Vi har nyss skolat in honom på detta dagiset och han har nu varit där i 1 månad. Förra terminen var han på ett annat dagis längre bort där han trivdes väldigt bra.
Förskollärarna på det nya dagiset har hela tiden sagt att det går väldigt bra för min son och att han alltid är jätteglad och självständig och tar för sig och de tycker det känns som att han varit där hur länge som helst.
Men min fundering är ju om han ändå känner sig otrygg i sin grupp? Är han så självständig för att han inte vill vara i sin grupp och hellre springer till grannpojken som är en trygghet för honom? Är självständigheten en fasad som han sätter upp?
Min andra fråga är om ni har några tips på hur vi föräldrar ska bete oss? Nu är vi kanske inte med just när bitandet sker men idag var jag ju det. Jag blev väldigt osäker på hur jag skulle göra. Hur arg ska jag bli på min son? Ska jag säga förlåt åt det bitna barnet åt min son? för att visa hur man gör?
Fyra gånger har vi lämnat honom storgråtandes för att han inte vill att vi ska gå. Men när vi ringt en kvart senare så verkar allt vara okej.
Jaa tusen frågor och funderingar snurrar i mitt huvud. Hoppas av någon av er som läser har något bra tips att komma med.