För och Nackdelar med att ta reda på könet??

Tog reda på könet då jag önskade en dotter och ville kunna ställa mig in mentalt på om det blev en pojk. Hade älskat en son lika mycket och helt villkorslöst men har bara systrar, majoriteten mostrar och fastrar samt tjejkusiner i familjen så tanken på en pojk kändes så främmande. Det var en tjej i magen ???? vid syskonförsök tänker vi inte ta reda på könet utan låta det bli en överraskning. Det skulle vara kul det med.

Oj det blev en massa frågetecken istället för en smily. "Det var en tjej i magen :)" skall det stå

Jag ville stilla min nyfikenhet och hade hoppats vinna vadet över sambon om vilket kön det var. Men det gjorde jag inte
Finns det några för och nackdelar med att inte ta reda på könet som jag inte ser?

Meh tänkte konstigt där. Det sista var ju inte ens en del av ts.
Så strunt i det

Bara fördelar tycker jag :)

Jag visste båda gångerna vad det var så ville mer eller mindre få en bekräftelse på att jag hade rätt ;) äldsta flicka och har en pojke i magen som är beräknad om 15 dagar :)

Jag ville inte ta reda på det av två anledningar;

1. Det var spännande att inte veta och gjorde att jag var lite mer nyfiken under förlossningen ;)

2. För att de KAN se fel och jag ville inte riskera det. Hade de tex sagt att de var en tjej så hade jag shoppat loss på rosa saker och klänningar (rosa är min favoritfärg) och då hade det blivit lite jobbigt för mig om det hade varit en pojke som tittat ut istället. Istället för glädje över sitt nyfödda barn (oavsett kön) så skulle jag kanske blivit besviken att det inte var det könet jag ställt in mig på

Vi kollade för att maken var nyfiken. Själv är jag van vid att man inte kollar (ingen i min släkt/bekantskapskrets har någonsin gjort det innan) men nu var det viktigt för honom så vi gjorde det.

Den enda fördelen tycker jag var att jag kunde säga "han" om bebisen istället för den. Vi köpte inget mer direkt innan som var blått eller så, för jag hade ju i bakhuvudet hela tiden att de kunde ha sagt fel. Utan inköpen höll vi ändå neutrala så där spelade det ingen roll överhuvudtaget.

Nackdelar tror jag inte att vi upplevde några. Vi hade inte talat om för någon att vi visste så det var inget tjat från släkt och vänner. Det enda hade väl varit om de nu sa pojke efter ultraljudet och så blev det inte det. Det hade känts snopet!
Att öppna julklappar i förväg tycker jag inte man kan jämföra med för könet är ändå så lite. Du vet fortfarande ingenting om hur bebisen kommer se ut, vem hen kommer vara lik eller vad barnet får för personlighet.

Jag har alltid tänkt att jag inte vill veta. När jag blev gravid i december förra året så pratade vi om att ta reda på kön, min sambo ville det så gärna. Så vi bestämde att göra det för att han kände så starkt för det, för min del så var det inte lika viktigt så jag "gav" mig :)

På RUL-dagen blev jag inlagd och två dagar senare så förlorade vi barnet.

Då sa vi direkt att om vi lyckas igen vill vi inte ta reda på könet, dels för att det verkligen inte spelar nån roll vilket det skulle bli och sen känns det som om vi verkligen är bara tacksamma om det går igen.

Men de fördelar man kan se tycker jag är ju att man kan, om man vill, köpa saker/kläder som är lite mer färgglada än bara grått och vitt. Men jag är ju lite sån att jag kan väl klä bebisen i vilken färg jag än vill. Men på sätt och vis kan jag förstå de som har det som argument.

Sen kan man ju mer fokusera på namn till en pojke eller flicka.

Nackdelen är väl helt klart att dom kan ha fel och att man kanske då ställt in sig på ett kön och blir besviken.

Nu är jag gravid igen och sambon sa direkt: "Jag vill inte veta könet om vi tar oss så långt den här gången!"

Så vi ska inte ta reda på kön denna gång :)

Kan tillägga att ingen av oss ångrade sig. Men jag har sagt att om vi får fler barn så vill jag inte kolla.

Tack för alla svar.. är såå kluven. Roligt med en överraskning men känns lättare för barnen om dom vet om dom får en lilla syster eller lillebror.

Vet inte om de blir lättare för dom. Med dotter tog jag inte reda på de.

Det beror nog på hur ni uttrycker er och hur ni vuxna tänker. Jag har tre småsyskon och mina föräldrar kollade aldrig könet på dem. Det var ju superspännande att inte veta. Och att veta som barn att föräldrarna inte heller visste. Hela familjen var ju sååå nyfikna på vad det var för liten bebis som skulle komma.

Vi tog reda på det av ren nyfikenhet. Fick reda på att det var en flicka och gjorde ett antal TUL också och det var en flicka varje gång så vore konstigt om de såg fel alla ggr

Det spelade oss ingen roll vilket kön bebisen hade. Namn bestämde vi när hon låg i magen så vi började kalla henne det redan då.

När jag väntade min dotter tog vi reda på könet. Mest egentligen för att min dåvarande man väldigt gärna ville det. Han hade lite svårt att knya an till att han skulle bli pappa så han tyckte det var lättare att göra det om han visste vem som bodde i magen.
Dock tyckte jag det kändes väldigt märkligt på förlossningen när man visste vad det skulle bli och vad den skulle heta, den enda överraskningen var hur hon skulle se ut. Min man sa till och med till barnmorskorna vad hon skulle heta så dom använde hennes namn under mitt värkarbetet. Mycket märklig känsla!

Denna gång kommer vi inte ta reda på könet eftersom både jag och min man vill att det ska bli en överraskning. Den enda nackdelen jag märkt med det såhär långt är att alla kläder är väldigt rosa med volanger eller babyblå. Känns som att det kommer bli svårt att hitta neutrala kläder till bebis.

Vi tog reda på det för jag kände att min man skulle komma det lite närmre. Som mamma känner man ju allt, och bär på det. För honom blev det mera verkligt när vi visste vad det var. Men vi var hela tiden medvetna om att de kan se fel så vi hade även ett pojknamn valt, och vi köpte inga klänningar :). Under förlossningen sa vi oxå att det var en hon men det första jag frågade efter de plockat ut henne ur magen och sprang iväg till barndoktorn frågade jag de som var kvar inne hos mig vad det var för kön, men de visste inte sa de. När barnläkaren var klar kom de med henne och sa att det var en tjej :)

När jag var gravid (2004) så hade jag en stark känsla av att jag bar en flicka, stämde ju men vi tog aldrig reda på.

Nu tio år senare så var jag bombsäker på att jag ha en pojk i magen, min dotter som är 10 år so längtat en evighet efter ett syskon önskade såklart sig en lillasyster. Jag tror det absolut var bäst för oss att få min känsla bekräftad, så sant, det är en lillebror. Då ha min stora dotter möjlighet att mentalt förbereda sig(enklare tror jag när de vet) och jag och min pojkvän kallar honom vid namn och pratar om honom varje dag. Eftersom det är hans första så blir det mer "på riktigt" även för honom.

Och såklart har det hänt att endel bm har fel?! Men vår gosse visade stolt upp paketet under hela UL :) så det ÄR ingen tvekan på att vi ska få en son. Och jag ångrar mig inte en sekund!! Tvärtom! Bästa beslut för oss

(Skicka med en bild ifall någon tänker"behöver ändå inte stämma" det bm säger) ;)

Vi fick idag veta att vi väntar en pojke och för min del känns det riktigt bra att veta i förväg. Jag hade nog omedvetet trott och tänkt (och kanske hoppats?) på ytterligare en tjej. Var lite orolig för min reaktion om de skulle säga pojke, men i efterhand så är jag så glad att jag reagerade med enbart glädje och förväntan! För min del känns det väsentligt bättre att få "ta hand om min reaktion" nu i förväg och inte har ett levande barn framför mig som jag ska känns skuldkänslor emot ifall min första reaktion hade blivit besvikelse. Nu blev det som sagt ingen besvikelse, men det visste jag inte på förhand. Det känns personligt, levande och verkligt att vänta på Honom och inte Någon.

Nackdelen att inte få någon överraskning vid förlossningen - vi fick ju överraskningen nu istället. Överraskningen vid förlossningen blir hur han ser ut, hur han känns, hur han luktar, hur han låter och hur mycket kärlek man kan känna för sitt barn!