30 år och barnstressad

Ja,du hinner!   Jag har många bekanta som börjat efter 40 och som fått barn,de flesta 2,nån t.o.m 3. Fertiliteten dalar efter 35,men inte så drastiskt som man förut trodde.

Du hinner! Min kompis träffade stora kärleken vid fyllda 41 och hon födde barn vid 42 och 44 års åder :) 

Jag läste på en sida att antalet mogna ägg är mycket få efter 35. Känns en smula stressigt :( har tom hört om kvinnor som hamnar i klimakteriet vid 30. Som en äldre, tanklös släkting sa "passa på innan tåget går"... Jag vill inte gå runt och känna mig som en desperat äggklocka... Vill träffa en fin man att bygga en familj med. Min exman misshandlade mig och visade sig vara en psykopat efter att vi gift oss och köpt hus. Trodde aldrig att jag skulle hamna i den här sitsen, singel barnlös och 30+... När jag var 26 och lyckligt nygift :( känner mig så värdelös... Min man hånade mig efter missfallet och sa att jag inte ens kunde ge honom ett barn, vilken usel kvinna jag var som inte kunde ge honom en son. Ja en son skulle det vara. De orden sitter djupt i själen. Är på ett sätt glad att vi aldrig fick barn med tanke på hur han var mot mig. Men att få barn är ändå en stor del av livet. Usch, känner mig så gammal och förbrukad.

Beklagar det du gått igenom,men var evigt tacksam du att du slapp undan i längden! Du är verkligen inte gammal och förbrukad,de tankarna måste du släppa. 17% av alla som får barn varje år är över 40 år så du hinner absolut få barn! Tänk då så många som är mellan 30 och 40,det är ju massor.  Att hamna i klimakteriet i förtid är mycket,mycket ovanligt. Du har dessutom varit gravid så du vet ju att du kan bli gravid vilket är en stor fördel att veta. Sluta läs så himla mycket och gå ut i världen och lev istället!

Jag beklagar sorgen och den ledsamhet du känner. Samtidigt kan jag ändå känna att du drog en enorm vinstlott genom att inte skaffa barn med den barn som behandlade dig så illa. Du, och ditt framtida barn, förtjänar så mycket mer än det. 

Jag vet att de orden inte hjälper så mycket, men ge inte upp och ge inte upp på kärleken. Det finns många bra män där ute. Min vän skilde sig för något år sedan, från en man som inte behandlade henne väl, vid en ålder av 35. Jag vet att hon mådde väldigt dåligt då och längtade enormt efter barn. Ett år senare träffade hon en ny man och nu, drygt två år senare, är de förlovade och planerar att bilda familj. Hon säger att hon aldrig har varit lyckligare och även om skilsmässan tog hårt på henne var den nödvändig för hennes eget välmåendes skull och hennes framtid.

Hej TS,
jag känner samma som dig, fast jag är 35 år!! Känner mig galet stressad. Det är bara att hoppas och tro att man träffar en fin man som man kan skaffa barn ihop med.

var glad att du inte fick barn med denna man!!! 

du har ju minst 10 år på dig att hitta man och skaffa barn - jag har en kompis som fick sitt andra barn vid 46! 

Tack för ditt uppmuntrande inlägg. 17% vad mycket. Var finns den statistiken?

Läste det nånstans,men har glömt var. Undrar om det var text-tv...? 5% var under 20 minns jag också så betydligt fler är ju äldre än riktigt unga. Du kan stressa ner alltså!

Jag tror att när man fyllt 30 och vet att man vill ha barn så stressar man upp sig trots att man läst om att fertiliteten inte försämras så mycket mellan 30 och 35 som folk trott förut. Är själv 30 och ena dagen vill jag bli gravid direkt och andra dagar känner jag att det är bättre att vänta 2-3 år för att jag känner mig för ung. Jag tror inte att du behöver känna dig stressad. Tur att du kommit ifrån den mannen och kan satsa på en bättre man som far till dina barn!

Flera privata kliniker erbjuder tjänsten att frysa sina ägg, då åldras inte äggen utan förblir den åldern de är när du fryser dem.

Jag hade inte chansat. Finns många som är 40 när de får barn och många som inte kan få barn när de är 40

nordicivfcenter.se/nordic-egg-bank/

Tycker du det finns anledning till det när jag är 31? Det kostar väl jättemycket

www.dn.se/nyheter/vetenskap/kvinnor-mest-fertila-over-30-ar/

Det tycker jag känns lite överdrivet vid 31. Om hon inte hittat någon om två år kanske det dock kan vara en bra idé.

TS: har du börjat dejta och i så fall hur har det gått? Känner du dig optimistisk om dina chanser att hitta någon?

Nu är fertilitet väldigt individuellt men jag hade inga som helst problem att bli gravid vid 34 och är 35 när barnet kommer. Det säger så klart inget om hur det kommer vara för dig, jag är fullt medveten om det, men jag känner väldigt många som har fått sitt första barn mellan 32 och 35 och sedan skaffat ett till barn vid 35 plus. Så jag tycker inte du ska känna dig stressad över fertiliteten än. Jag har dock full förståelse för att du känner dig stressad över att hitta en bra partner - det är klart att man ofta känner så när alla ens vänner gifter sig och får barn. 

Det är lättare sagt än gjort men försök att hålla dig lugn och positiv och tänk att du lever ditt liv i din takt och på ditt sätt och att det säkert kommer gå bra med barn när du har träffat någon 

Why not? Desto yngre ägg desto bättre. Var bara ett förslag till dig som tips på vad som kan lugna dig i längden

Nej inte än. Har slickat såren... Men det är väl dags att ge sig ut i nätdejtingen snart. Jag känner mig optimistisk men inte helt redo än. Vet inte om det är en bra idé att börja dejta när de gamla såren inte är helt läkta? Eller det är kanske vad jag behöver? Jag tvivlar inte på mina chanser. Är lång och har skarpa drag, brukar av andra beskrivas som en "fotomodell" samt att jag är omtänksam och har ett stort hjärta, lite för stort ibland kanske. Det är vad andra har sagt, jag själv känner mig som den fulaste på jorden och till och med min hållning har blivit sämre efter allt mitt ex har sagt. Jag har fått jobba hårt med att tro att någon annan kommer vilja ha mig efter hans psykningar. Sjukt.

Tack :)

Jag tror att det är bäst att vänta tills man inte längre känner sig skör utan att man kan närma sig andra med någorlunda god självkänsla och kunna säga nej till folk man inte är intresserad av. Men heller inte vänta för länge så man drar sig för att släppa in någon i sitt liv. En av mina bästa vänner var också med om nåt traumatiskt men nu har det gått många år och hon vill gärna ha familj men gör inget för att träffa någon. Så jag tror att hon väntade för länge.