Deprimerad,ADD, stressad och klarar ingenting.
Hej!
Jag är en tjej som är 22 år och i större delen av mitt liv har jag varit deprimerad och haft ångest. När jag var liten hade jag såkallade ångestattacker nån gång ibland, men det var så pass sällan så det var inget jag reagerade på. När jag gick i åttan så började det komma allt mer och mer. Jag började tro att jag skulle dö och alla mörka tankar började komma. Min största rädsla är döden samtidigt som ibland vill man bara få slut på den eviga smärtan inombords, men jag vågar inte ta livet av mig eller göra illa mig själv även om tanken slagit mig. Jag vet egentligen att livet är en sak man ska vara rädd om, för man lever bara en gång.
Under åren så har jag lärt mig att hantera min ångest men den finns fortfarande där, varje dag och varje sekund av mitt liv. Jag går alltid på nålar och jag är ständigt nervös och stressad av anledningar jag inte vet.
Kan passa på att nämna att jag även har diagnosen ADD och den gör också livet lite mer komplicerat. Jag tål inte exempelvis jättestora förändringar eller överhuvudtaget snabba ändringar. Är nära till ett jobb och det känns inte bra. Just nu har jag praktik men jag börjar jobba om någon vecka då jag får min anställning. Det känns dåligt eftersom min chef inte verkar så jätteempatisk och förstående och kraven blir väl något högre också så jag har panikattacker inombords varje kväll. Jag har praktik på stället nu och jag sjukanmäler mig var och varannan dag för att jag klarar tamefan inte gå dit varje dag (supernervös HELA tiden) och det är ingen svår praktik/jobb. Det är ett sånt här jobb där det känns som de gärna ringer in en då de behöver folk och jag är en person som måste veta minst en vecka iförväg för jag tål inte överraskningar och snabba förändringar som jag skrev ovan. Jag har varit väldigt tydlig med detta och jag hoppas med hela mitt hjärta han tagit åt sig, för känner jag efter nån månad att jobbet verkligen inte fungerar - då kommer jag säga upp mig.
Jag blir mentalt utmattad och ändå jobbar jag bara 5 timmar om dagen och när jag får anställning blir det 4 timmar istället vilket är en baggis för de flesta liksom. Är deprimerad större delen av året (har aldrig känt mig riktigt riktigt glad på flera flera år) , ätit massa olika mediciner men ingen har hjälpt mig speciellt mycket, känns inte som att psyket tar en seriöst då man säger hur man mår och att det fan inte fungerar!! Min depression dödar mig sakta inombords och jag vet fan inte vad jag gör längre ;( Ingen kan hjälpa mig och ingen förstår riktigt.
Ursäkta om detta inlägg var jätte osammanhängande men jag hoppas ni förstår lite grann iallafall.... hjälp mig snälla :(
