relation med muslimsk man?

Av egen erfarenhet - ja, det skiljer sig enormt. Även om killen kanske accepterar dig så kommer du så småningom behöva hantera hans familj. Det börjar bra men sedan blir det åsikter om vad du gör, hur och när du gör det. 

Se upp för de tidiga tecken. Jag tog mig ur ett förhållande efter ett par månader när han började kommentera hur jag var klädd och att jag var på aw med arbetskollegor som var män osv. Det började med såna dumma grejer som jag aldrig accepterar från någon man!
Min bror är gift med en kvinna från Iran, dock född här. Han som man har sjukt mycket problem med hennes familj och deras traditioner och hur de ska följas osv. De har barn och vägrar prata svenska med barnet för att han ska lära sig persiska, helt sjukt. Även om man säger till dem nåt så skiter de i vilket. Trots att allt var jättebra i början. 

Jag har en relation sedan några månader med en muslimsk man. För mig är det inte så stor skillnad från att vara tillsammans med en icke-muslimsk man. Men alla muslimer är ju olika och lever olika. För mig var det viktigt att veta var han står i olika frågor. På samma sätt som det hade varit viktigt att ställa liknande frågor om jag hade träffat en kanske väldigt troende kristen man. Är det något med honom som gör att du känner dig tveksam eller varför ställer du frågan?

nej egentligen är det inget speciellt, det är så nytt än, mest nyfiken... han verkar dock ta för givet att han ska sova över nu på första träffen, vet inte riktigt om jag vill..

Inte religionen i sig som är det största problemet med muslimska män, utan skillnaderna i våra kulturer. Nej, egna erfarenheter säger aldrig en muslimsk man, bara problem.

Har ni inte träffats förut? Va tydlig med att du inte vill att han ska sova över om du känner dig osäker. Ni kanske ska träffas ute istället?

Bjäbb: det undrar jag oxå! Om jag nån gång kommer få barn med min pojkvän ser jag det som en fantastik tillgång att de kommer få lära sig flera språk.

jag är nyfiken på honom, tycker han har flera drag som är bättre än svenska män.. egentligen är det nog kanske mig själv det hänger på.. jag är i en utbrändhet sen länge o har en jobbig relation bakom mig ( med en svensk) så skulle vilja prata mer på nätet o tel innan vi ses helst några vckor, vi har bara känt varandra en vecka. samtidigt vem vill vänta så länge med o ses, förstår ju att han vill ses en gång o känna efter .. fast jag har alltid varit så här långsam med att ses, vil inte ha så bråttom

Det är en sak att lära barn prata ett språk till men nu kan ju inte deras son prata persiska och mormor vägrar prata svenska med honom. Det är problemet. Han frågar henne saker på svenska och hon svarar på persiska och han förstår inte henne. Det är problemet. Och hennes inställning är att det är bättre att hon vägrar än att hon förklarar så barnet lär sig. Hon förklarade för sina barn och de lärde sig inte språket bra, det är hennes förklaring.
Problemet är inte alls att han lär sig men då ska man LÄRA barnet inte tvinga eller vägra. Inte ens mamman till min brorson kan persiska ordentligt.