Hur är det att ha tre barn

Nej, kul och mysigt. Har tre pojkar som är 6,5 år, 5,5 år och 14 månader. Tre täta hade jag aldrig orkat med, men med ett par års skillnad så har det bara varit positivt tycker jag. Det "stora" är så omsorgs- och kärleksfulla. Och trean verkar fantastiskt nöjd med att ha två storebröder som hjälper, underhåller och älskar honom .

Tack för svaret!

Det är fantastiskt underbart med tre barn. Nu är våra döttrar 4, 8 och 10 år gamla.
När trean föddes blev balansen i familjen mycket bättre, konkurrensen (som iofs aldrig varit stor) mellan storasystrarna minskade. De avgudar varandra alla tre även om de såklart tjafsar och bråkar ibland.

När de två första barnen är så gamla som dina så ser jag inga problem öht.

Jag har 2 år mellan barnen (7, 5 och 3 år nu) och det var jobbigt i början men det berodde till störst del på att tvåan bara var 22 mån när trean föddes.

Jag har tre pojkar, 9 år, 6,5 år och 1 månad och tycker att det är helt underbart! Dom stora pojkarna är super stolta och underbara mot lillebror och hjälper gärna till så mycket dom bara kan!

Hej!

Klart det är underbart men jag tycker även det är fruktansvärt jobbigt emellanåt.

Har 3 pojkar, 12, 9 och 4.

Det går upp och ner stundtals jättemysigt och trevligt men tyvärr allt för ofta tjafsigt. Dom äldsta triggar varandra med småtjafs hit och dit och mellan tar efter den stora och minstingen tar efter båda sin bröder.

Den lilla, känner jag bara hänger på allt vardagligt och avguuudar sina storebröder.

Dom stora är självklart mån om den lilla men, fullt förståeligt, så tycker dom även att han är rätt jobbig.

Så min upplevelse med 3 grabbar är att det är roligt men jobbigt och stressigt emellanåt, att hinna med alla tre.

Trodde inte det skulle bli så som det blivit, trodde det skulle vara "lättare" när dom stora var så pass "stora" när 3:an kom.

Självklart skillnad på barn och barn, tjejer/killar/både och

MEN man får så mycket kärlek, glädje och skratt så dom tunga dagarna tunnas ut och glöms bort. :)

/Vivvi

Hej!

Har tre barn i åldrarna 9 år, 5 år och 1 år. Jag tycker inte det är jobbigt, för det var verkligen något jag ville. Tror att det handlar om inställning mycket. Klart det kan vara körigt ibland, men mest njuter jag :)

Jag har fem i princip vuxna barn nu och det är tio år mellan äldsta och yngsta. Två där emellan tätt, födda samma år till och med, haha. 
 Men nej alltså, det kändes större med att få andra än tredje faktiskt, fast för min del gick det ju så fort att jag knappt hann tänka. Sen att få tvillingar när man redan hade tre var en annan femma. Men tre barn är inget problem bara man är beredd att lägga ner all tid på dem. Fick dock privatliv också då jag har stor familj som nästan tvingade iväg mig och tog barnen. Och med tanke på att dina är så stora redan ska det nog gå ännu bättre, lycka till!

 Nästan så jag önskar jag skaffat fler barn, men då hade jag behövt en stabil man... Som sagt hade jag i alla fall min familj som hjälp. Skulle klarat det själv ifall jag blivit tvungen. Man glömmer så fort de jobbiga perioderna. Nu får jag njuta av fem barnbarn istället, och fler lär det bli, ingen vila än hehe.

Tycket det var fint att läsa den här tråden. Har två döttrar som är två och ett halvt och fyra och ett halvt år, och längtar också efter ett barn till. Känns väldigt svårt att slå undan den längtan, trots att jag egentligen borde renovera hus, plugga färdigt och tusen andra saker först....

Jag har tre barn med ett fjärde på väg.

9 år, snart 7 år, snart 2 år å BF maj -15..

Jag kan jämföra åldersskillnad å hade jag vetat innan så hade jag haft 4-5 år mellan allihop. Meeeeeen d blir inte alltid som man tänkt sig. Men jag tyckte det var JÄTTEJOBBIGT med de två första när dom var små.

Skitjobbigt. Verkligen skitjobbigt. Mina är 8,5 och 1,5 och jag ville verkligen ha tre barn men det har jag fått äta upp. Jag har åldrats 10 år sista 1,5 året. Men jag antar att det är min inställning det är fel på.

Jag har just fått mitt tredje, de är alla födda tätt. Tre barn på fyra år. Skulle säga att övergången från ett till två var mer märkbar än från två till tre. 

Underbart!!!! Min 3:a är 2 månader nu. Storasyskonen är 4 och 7. Om det varit tätare mellan barnen hade det nog varit kämpigare men nu njuter hela familjen av lillasyster och de kan hjälpa till ganska mycket. 7åringen hjälper t ex gärna till med kissblöjor och underhållning av bebis när jag t ex lagar mat.

Det enda som jag tycker är jobbigt med denna föräldraledighet är att det är en himla massa tider att passa och att alla tre måste släpas med hit och dit. 7åringen börjar skolan 8.10, sen börjar 4åringen på dagis 9.00, sen ska 7åringen hämtas ca kl.13 och sen 4åringen kl.14. Sen har stora barnen aktiviteter måndag-onsdag kväll....

Jag tycker att det är jobbigt. Ibland i alla fall. Mina är 9, 6 och 2 år. Den stora skillnaden mellan två och tre barn var att det blev jobbigare (och dyrare) att resa och ta sig runt, men det som är trixigt med ett barn är ju det som är jobbigt med tre med. Trotsåldern, nattvak, barnsjukdomar, pyssel med jobb och scheman, oron, tjafs och bråk... Kanske inte tre gånger mer men mer! Konfliktlösning och diplomatik tas till helt nya nivåer och man måste försöka hitta aktiviteter som passar för olika åldrar och intressen tills man har vridit sig helt ut och in. Emellanåt tänker jag också att de inte hade behövts så många kompromisser med färre inblandade parter. 

Det sagt så är det rätt underbart med tre (särskilt då just mina för de är ju så fina). Oftast kommer de ju överens och de får ju så mycket ut av varandra med. Nya perspektiv och helt egna relationer. Fint det där. Sedan har man väldigt mycket gratis med trean. Jag menar av erfarenhet och rent praktiskt så är vi skickliga och kunniga. Det är kul att ta sig igenom baby-stadier när man vet lite mer och inte behöver lära sig i farten liksom. Lite mer avslappnat och lättare att njuta av det.