Sällan mens och orolig!

Det jag tänker när jag läser och du skriver att du vill inte vänta för länge innan du sätter igång i fall det visar sig att du inte kan få barn den dagen det är dags.. Hmm jag tänker att det dilemmat har du ju oavsett när du sätter igång att försöka bli gravid. Jag tänker också att en anledning till att du inte får preparat eller en fullständig utredning innan du vill bli gravid är nog för att preparaten är superdyra och det är ingen idé att äta dem eller få sprutor om du inte ska ha barn nu.

Men jag kan trösta dig med att jag har läst här så himla mycket och själv genomgått massor med utredningar och behandlingar och det är nästan inget som intåg år att lösa på något sätt, tex med ägglossningssprutor eller så. Du är ung och har säkert stor äggreserv så det kanske till och med kan bli enklare för dig än för många andra med liknande bekymmer.

De vet ju inte säkert heller om du ägglossar, det skulle de behöva kolla varje dag med ultraljud för att veta säkert. Och det kan faktiskt hända att du kan bli gravid, konstigare saker har hänt.

Lycka till

Du har nästan rätt. Kan jag inte få barn så kan jag inte, och då spelar det ju ingen roll när jag börjar försöka. Det jag är mer bekymrad över är att det kanske passar ekonomiskt, med livet och allt annat när jag är tex 28, men tar fyra år att hitta nån form av behandling som fungerar. Sedan ska man ju lyckas med att bli gravid, och sedan med att gå en full graviditet (iaf så barnet klarar sig). Då kanske jag är 35 eller äldre när jag äntligen får mitt barn. 

Det är förmodligen kostnaderna som gör att de inte vill kolla mer än de gjort, det har du nog alldeles rätt i. Men känner samtidigt att jag vill ha svar på om jag ens kan få barn någon gång, speciellt när många kvinnor i min släkt inte kan få det. Det vore så skönt att få ett ja eller ett nej, att slippa fundera över det. Jag vill ju inte börja på några preparat eller så nu, men det kanske måste till för att de ska kunna lista ut vad som är fel? Isf så förstår jag att de vill vänta. Men då kan dom väl säga att det är så? Blir lite irriterad när de bara rycker på axlarna åt att min kropp inte gör det den ska. Har så liten insyn i hur det där fungerar, så är mest förvirrad. 

Det är faktiskt lite av en tröst att få höra om folk som lyckas trots problem och svårigheter. Känner mig lite nojig, men du har säkert rätt :)

Om jag säger så här då, de är helt otroligt skickliga! Det är verkligen många som får hjälp och om du läser lite mer bland trådarna så hittar du många som får barn utan egen ägglossning. När ,an gör ivf så odlas äggen upp med hjälp av preparat, sedan ser man till att man får ägglossning exakt uträknat för att det ska funka med behandling och äggplock osv.

Vad gäller pengar, ja det är inte billigt med ivf men tre försök ( och då ska de leda till inplanterat ägg annars håller man på tills man får det, annars räknas det inte som försök) får man i de flesta landsting. Sedan när/om man vill ha syskon får man finansiera själv.

Det tar inte så värst lång tid att få en tid, man får åberopa vårdgarantin och då hjälper de en att få en tid. Och i ditt fall kan du ju i princip sluta med preventivmedel ett bra tag innan du tänker att det skulle vara lämpligt och sedan pröva innan, och sedan med gott samvete direkt söka hjälp. Och efter utredningar är klara så är det ju bara för de, att köra i gång så från första kontakten är gjord tar det nog Max 4-6 månader innan behandlingar är påbörjade. Beroende lite på årstid.

Vilka prover tog de på dig och vad hade du för resultat? Kollade de din sköldkörtel t ex? Har du möjligtvis pco? Prolaktin? Be att få kopior på din journal. Att bara veta att man inte ägglossar säger ingenting. Det kan ju bero på så många olika saker. Förstår absolut din frustration och tycker att du fått konstiga svar. Kram

Vet bara att de tog 5 eller 6 blodprover, varav ett på östrogen. Det skulle vara för att se så hormonerna var i balans som jag förstod det. Fick ett brev hem, som innehöll en mening: "Blodproverna (datum) var normala.". Så man får väl anta att allt var som det skulle. När de gjorde gynundersökningen kollade de efter tecken på inflammationer, de kollade äggstockar och äggblåsor. "Det är ett par stycken (pekade på några prickar på skärmen), men inte konstigt många". "Allt ser normalt ut" sa hon också en gång. Tog inte många minuter det hela, och det var norska dessutom. Läkarn som remitterade mig dit skickade också brev (pratade aldrig med henne), med att jag blivit remitterad. Hon hade mitt korta meddelande i "mina vårdkontakter" via hemsidan att gå på. Tycker jag mest blivit bortviftad och ignorerad i och med att jag inte skriker "gör mig gravid nu!". :( Kram!Det verkar inte helt kört, nej. Det är jag glad över! :) Och medveten om ;) Det jag fiskar efter i denna tråd är inte "vad kan jag göra om det visar sig att jag har det eller det felet" utan mer "någon som har samma upplevelser som mig och har ett namn för det". Det är mest för att kunna släppa detta tillfälligt, och för att få lite sinnesro. Drömmer rätt ofta att jag är gravid, men inser mitt i att jag inte ägglossar och inte vet varför, och barnet försvinner då genom missfall. Att ha ett hum om vad det kan röra sig om kanske skulle kunna lugna ner mig lite. Det var därför jag sökte läkar/gynokologvård alls. Men fick inte ut något av det direkt, annat än mer förvirring.

Jag slutade helt med skydd i december 2013. Innan det var det kondom sedan december 2012. Min tanke från början var att sluta med hormonbaserade preventivmedel i god tid, så kroppen fick ställa om sig till sin naturliga rytm i lugn och ro innan det ens var aktuellt att tänka på barn. Men eftersom min mens knappt existerar och gubben har dåliga simmare (haft för låg testosteronnivå rätt länge) så började vi slarva. Så är redan där ;) Fast i och med att jag inte tror mig vara totalt infertil så ska vi börja med gummin igen, ekonomiskt är det kris om det blir barn nu "/

Din historia låter väldigt mycket som min. Jag hade väldigt oregelbunden mens innan jag började med p-piller, det kunde gå ungefär 8 månader mellan gångerna. Har sedan ätit p-piller från att jag var 15 fram till att jag var 24, då slutade jag för att kroppen skulle få en chans att "återhämta" sig. Eller jag kände att jag behövde veta om ägglossningen och mensen fungerar nu. 

Det gick 6 månader utan att jag fick någon ägglossning eller mens, men uppenbarligen fick jag det eftersom att det visade sig att jag blivit gravid. Tyvärr slutade det med abort (orkar inte dra anledningen just nu). Men jag fick iaf bekräftat att jag har ägglossning någon gång i bland. När jag skulle göra abort så nämnde hon ingenting om att något såg konstigt ut, men jag vet ju att något inte fungerar som det ska. Jag och min sambo vill rätt snart börja försöka skaffa barn..så jag måste ju förmodligen kontakta sjukvården för att bli undersökt ordentligt.

Efter att jag blev gravid har det dock fungerat bättre, mensen skulle nog knappast kunna kallas regelbunden men jag har iaf fått mens med 30-45 dagars mellanrum på sista tiden. När jag blev gravid åt jag rosenrot, det var en otroligt stressig period så det var därför som jag åt det..inte för mina menstruationsrubbningar. Men det slog mig efteråt att det kanske var det som triggade igång min ägglossning den gången jag blev gravid. Nu i efterhand så äter jag både rosenrot och efamol och jag tror nog att det är det som hjälper ägglossningen att fungera "hyffsat".

Jag tror nog själv att det är pco som jag har även om jag inte direkt har några symtom förutom menstruationsrubbningarna. Jag är verkligen jätteorolig över att jag inte ska kunna bli gravid igen, men samtidigt känner jag att det måste gå. Det har ju gått en gång. Du gör rätt i att skydda dig nu, även om det känns som om det inte kan gå så kan det hända iaf. Aborten har satt väldigt djupa sår i mig och jag önskar verkligen att ingen ska behöva gå igenom det jag "var tvungen" att gå igenom.

Det var lite kul att du sa att du brukar drömma att du är gravid. Jag drömde bara för någon dag sedan att jag var gravid och var hos gynekologen och skulle kolla att allt var bra men medan jag var där så fick jag missfall. Jag antar att det handlar om oro och för mig förmodligen om att bearbeta aborten.