Vill fortsätta samsova - pappan vill inte

Vi inredde barnrummet några veckor innan vi tog ur spjälsängen ur vårt sovrum. Den stod kloss mot min sida sängen med ena långidan borttagen så vår son kunde nå mig när han ville. Detta var när han var ca 20 månader, nu är han 26 mån. Han älskade sitt nya rum och sin säng, så det var han som ville somna där - inte vi Däremot sov nån av oss där med honom nån vecka innan vi lät honom sova själv. Han har en 120-säng utan ben, lite gästsäng/barnsängkombo...Han kommer in till oss varje natt, men det går utan knorr. Det är så mysigt också att vakna ihop ändå

Så mitt råd är att göra sängflytten till nåt roligt och spännande, så kanske det blir hans beslut och inte ert

Men varför måste ni göra på samma sätt? Så stereotypa är turligtvis i te barn . Självklart ska du samsova med ditt barn om det känns rätt för er. Vill inte pappan det så får de ju hitta sin väg. Jag ser inget som helst negativt med samsovning. Vi sov med våra äldsta pojkar i stoooor säng tills de var 5 respektive 6,5 år. När de skulle sova i egen säng i eget rum var det bara att säga godnatt och så sov de där. Trygghet föder trygghet. Yngsta är 15 månader och kommer att sova med oss länge till. Nej, låt i te pappan skuldbelägga dig. Man måste i te ty KA lina. Man kan ha olika vanor, ruti er och grå ser. Barn blir inte förvirrade av det. Barnets pappa är ansvarig för sin relation med barnet.

"Man måste inte tycka lika. Man kan ha olika vanor, rutiner och gränser." skriver på mobilen så blev lite tokigt .

Tack för svar! Nu är det så att vi bor i en etta, så barnets säng står invid min, men det finns inte plats att flytta den till ett annat rum eller så. Ska ändå försöka göra "överflyttningen" rolig, men undrar ju om det ens är nödvändigt - när vi båda sover så bra tillsammans? Sover bättre nu när jag fått barn än innan... :) Och barnet sover så gott invid sin förälder. MEN, hur gör jag om pappan och hans tjej vill att barnet ska sova själv, medan jag inte vill det? Barnet kan ju inte uttrycka sin åsikt om det ännu, så det är väl vi vuxnas problem. Hoppas på att kunna flytta snart, men vill ändå samsova. Känns så svårt när dom är två och bor större, men att ens fundera på att vår unge skulle sova ensamt i ett rum, om hen nu skulle gå med på det, känns fel. Jag vet att pappan, om inte sambon hade sitt att säga, också skulle valt att ha barnet i sängen.

Tack "Flickan och kråkan"!

Fortsätt du samsova! Funkar det och du trivs med det finns det ingen anledning att börja krångla bara för att man gör annorlunda hos pappa.

Måste ju tillägga att vi har en tvååring och en bebis och här samsovs det i olika konstellationer vilket gör att vi överlag fått/får sova bra. Just nu funkar det bäst att turas om att sova i vår säng med bebisen och med storebror i hans rum. Det finns ingen fördel för barnens utveckling att de sover själva, vi får alltid höra hur otroligt trygg vår tvååring är.

Om barnet bor hos dig till största delen så verkar det ju helt galet att pappan och hans nya flickvän, som inte har barnet lika ofta, ska diktera villkoren.
Nej, stå på dig. Självklart ska ni fortsätta samsova! Om barnet själv mår bra av det, så är ju det absolut det bästa för barnet.
Man måste inte göra lika. Barn är faktiskt flexibla. De får väl ordna det så som de vill, men låt dem inte diktera villkoren hemma hos dig!