Hej. Jag anser mig själv som inte speciellt "normal". Jag har alltid känt mig "annorlunda" osv. Har tex problem med depressioner och det sociala. Går det på egen hand begära en sk Basutreding för att få en ev diagnos? Kan det sätta käppar för mig i framtiden och i arbetslivet?
Just nu vill jag bara ha svar på varför jag är som jag är (och har varit och känt mig i hela livet). Nån som har erfarenhet?
Jag kände ungefär som du, plus att min bror (yngre) har fått diagnosen Asperger. Jag gick till vårdcentralen och berättade vad jag misstänkte och hur jag kände. Läkaren skickade nånslags förfrågan om basutredning till psykiatriska enheten. Fick ett nej. Dom tyckte inte att mina problem var så stora att de hindrade mig i min vardag (pga att jag hade fast jobb och sambo)
Jag gick igen till vc, förtvivlad att inte ha blivit tagen på allvar. Några tårar föll och hon skickade förfrågan igen. Denna gången fick jag komma på basutredning, därefter neuropsykiatrisk utredning. Fick min diagnos för ett halvår sen. Add med drag av Asperger, social fobi och gad (generaliserat ångestsydrom)
Hela processen har tagit ca 2 år. Sen i mars väntar jag på läkarbesök och vad som händer återstår att se...
Väntan är lång och man får kämpa, men så värt det!
Lycka till!
Tjej:
Hur har diagnosen påverkat ditt liv efter att du fick den?
Jag förstår mig själv bättre. Jag förstår varför jag har så svårt för vissa saker som är vardagliga och inga som helst problem för andra. Jag har en anledning, jag är inte bara lat.
Jag ser fram emot att gå kurser i adhd som man får göra när man haft kontakt med läkaren, då kan jag lära mig mer om hur jag funkar. Lära mig knep att få vardagen att flyta på bättre.
Även min sambo har nu lättare att förstå mig i vissa situationer.
Så det är bara positivt med en diagnos för min del, jag är ju fortfarande jag.
Man behöver ju inte skriva upp sina diagnoser i sitt cv, det gör man väl knappast med andra åkommor?
Hur tänker du dig att en ev. Diagnos kan påverka arbetslivet o sätta käppar i hjulet?