"jag saknar dig" ... jamen, det är lösbart!!!
Alltså, jag tror detta kan ha med kön att göra, eftersom jag frågat flera vänner, och männen tycks förstå, medan kvinnorna - som jag - är helt oförstående.
Min pojkvän bor ca 45 min från mig, med tunnelbana. Inte så långt, ändå. Varje dag säger han "jag saknar dig"... och jag svarar "jag saknar dig också".
Vad jag vill lägga till är "men kom för fan hem till mig då, eller bjud hem mig!!!".
Men nej. Antingen ska han upp tidigt dagen efter. Eller så ska han träffa kompisar. Eller så är det något annat. Och så tillägget "jamen, vi behöver inte stressa"...
Säg att vi ses (och sover över) en gång i veckan. Jag tycker inte heller vi behöver stressa, men jag förstår inte varför det inte är något oftare. Jag längtar efter honom, jag tror han längtar efter mig, men det tycks finnas en slags outtalad regel att det inte får vara för ofta.
Kvinnorna jag frågat säger bl.a. "klart man vill ses ofta", "man är ju ändå ihop och kan sova över mer" osv. Flera har uttryckt att det är viktigt att vara ihop, att "para ihop sig".
Männen jag har frågat säger bl.a. "det är viktigt med egentid", "måste ju träffa kompisarna" osv. Det känns som att det är så viktigt med "egna tiden, friheten" på något sätt.
Jag har inte varit ihop med min pojkvän jättelänge, men vi har försiktigt börjat prata om att någon gång ska vi nog ändå flytta ihop. Jag har ett barn, så vi skyndar långsamt. Men då har han sagt saker som "då blir det ju inte lika mycket tid med polarna".
Nej,det är väl en rimlig slutsats, men fortfarande återstår frågan: Om en person längtar efter en annan person, vill vara nära och så, finns det en slags tanke som typ "njae, det får inte bli för mycket, just nu, måste ha lite egentid", och är detta lite mer typiskt en man än en kvinna att tänka så?
För egen del försöker jag lösa det, genom att ändå tänka att han vill se mig, vara nära mig, lika mycket som jag, dvs. han älskar mig inte mindre, men tycker det är viktigt att vi skyndar på långsamt...