Alkoholmissbruk?

Min särbo har lite problem med alkohol. Som idag när han mitt på dagen dricker vin. Han gör det ibland, jag vet ju bara det jag ser så hur ofta det händer vet jag inte. Men gången innan denna var för ett par veckor sedan. Jag märker det direkt för han sätt att uttrycka sig ändras, jag känner förändringen direkt. Finns en historik i vår relation med mycket negativt kopplat till de tillfällen då han druckit. Jag har därför så svårt för när han gör det. Han är alltid ångerfull efteråt, mår dåligt. Lovar att ändra sitt beteende, men det återkommer så jag vet inte om jag kan lita på vad han säger längre. Han blir inte dyngrak, men han blir någon annan och jag har så svårt för den han blir. Flamsig och fånig eller elak, självisk, opålitlig, man vet aldrig vad som kommer. Ofta kommer ev konflikter vi har upp till ytan just kopplat till alkohol, eller så skapar vi nya konflikter som självklart är svåra att reda ut då, och de samtal vi har då är sällan konstruktiva, bara destruktiva. Efteråt när hela vår relation är som ett stort öppet sår kan vi prata, han säger sig ha fått självinsikt. Då är det fina samtal som tidigare givit mig hopp om framtiden. Men det är ju bara tomma ord för sen är vi tillbaka där igen några veckor senare. Att sitta själv och dricka vin mitt på dagen en måndag så att man är berusad klockan tre på dagen. Ska man tycka det är okej? Är det jag som är överkänslig och borde tolerera det här? Är det alkoholmissbruk? Det får mig att hela tiden känna efter, vara orolig. Och när vi dricker ett glas vin ihop noterar jag hur mycket han dricker, jag blir misstänksam och på helspänn. Jag har så svårt att relatera till behovet av att behöva dricka mitt på dagen, en vardag. Jag har ingen relation till alkohol på det sättet att det känns som att det är jag som överreagerar, gör en höna av en fjäder. Det får mig att må dåligt hursomhelst, vilket inte känns okej. Men ligger problemet hos mig eller honom? Jag vet inte. Bara ledsen nu. Råd någon?