• SigganS

    Status och prylar eller deltid?

    Jag prioriterar tid med familjen i mitt liv! Framför allt att vara med barnen. Jag känner att jag blir tokig på all denna status som folk känner sig tvingade till i samhället. Människor som säger att de måste jobba heltid för att de ska ha råd att försörja barnen. Är det då barn som ALLTID går omkring med nya märkeskläder, föräldrar som alltid har nya bilar, nya husvagnar, åker på hotellweekends osv. Då tycker jag personligen att för mig så har dessa prylar inget värde. Jag går hellre ner i tid och får mer harmonisk vardag med familjen! Jag vet att alla inte har den möjligheten, och det är synd! Men har ni det, snälla, ta den, det är NU och inte om 10 år som barnen behöver er som mest, och om det är något ni kommer att ångra så är det att ni INTE tog er tid!

  • Svar på tråden Status och prylar eller deltid?
  • Stårschan

    Vad vet du om det? Man får väl utgå från att folk gör sina val utifrån sina egna önskemål och förutsättningar. Är det verkligen mer värt för en åttaåring att ha en mamma hemma på halvtid, än att ha möjlighet att både rida och dansa på fritiden, samt ha möjlighet att åka till fjällen på sportlovet? För vissa, absolut, men inte för alla.

  • Flickan och kråkan
    Stårschan skrev 2014-09-23 09:55:06 följande:

    Vad vet du om det? Man får väl utgå från att folk gör sina val utifrån sina egna önskemål och förutsättningar. Är det verkligen mer värt för en åttaåring att ha en mamma hemma på halvtid, än att ha möjlighet att både rida och dansa på fritiden, samt ha möjlighet att åka till fjällen på sportlovet? För vissa, absolut, men inte för alla.


    Håller med dig i det du säger när barnen blir lite äldre, men det finns ytterligare en problematik inblandad....och det är den faktiska tiden. Jag har en 6,5-årig pojke som tränar konståkning tre gånger i veckan.....och som verkligen älskar det. Han skulle gärna åka mer. Vi har 4 mil till träningen en väg. Han går även i simskola och redskapsgymnastik som han inte heller vill "ge upp". Tack och lov har 5-åringen tagit en paus och vill bara hänga med på storebrors aktiviteter och tassa runt hemma.

    Nu är jag föräldraledig med yngsta, men utan deltidsarbete från någon av oss föräldrar så skulle det vara svårt att kunna ge barnen möjlighet till att delta i aktiviteter. Inte sällan börjar aktiviteter vid 17 om inte tidigare. Vi pendlar båda till arbetet så att vara ombytt och färdig 17.00 + heltidsarbete är i stort sett en omöjlig ekvation. När de blir lite äldre kan de ju ta sig till aktiviteter själva, men inte om det är för långt iväg. Det är ju inte alltid gång/cykelavstånd eller ens bussförbindelser till exempelvis ridskolor.....och där behövs ofta de vuxnas deltagande rätt länge.
  • SigganS

    Förlåt. Jag vet inte hur alla har det! Mina 3 barn är i förskoleåldern och det var det jag gick efter! De har inte kommit i den åldern än, så jag är inte så kunnig på den planen..

    Jag tycker det är jätte bra att barnen får aktiveras, finns dem som inte kan göra det heller fast föräldrarna jobbar heltid!

    Men JAG tycker ibland att det är lite överskattat, aktiviteter, -JA, måste de vara dyra för att barnen ska ha roligt och utvecklas? - NEJ! (Min personliga åsikt dock ;))

    Fanns faktiskt en tid då jag tyckte att alla borde vara hemma med barnen så mycket som möjligt. Tills en vän sa till mig att det hon kunde komma ihåg som barn var att "hennes bästa tid på dagen var på förskolan". För hon inte tyckte att hon hade det bra hemma. (fick ändra mina åsikter lite där, allas liv ser olika ut)

    Uppmanar bara folk att ta vara på tiden, vet inte hur länge den varar!

  • Stårschan

    Visst ska man ta vara på tiden, absolut. Och det här med om huruvida en aktivitet får vara dyr eller inte... Tja, det är där det börjar bli problematiskt att vara förälder. Många sporter kostar både tid och pengar. I början kanske man vill låta barnen prova på lite, för att se vad de fastnar för. Och bor man nära en ridskola och barnen från treårsåldern sett med längtande blickar på hästarna och bara längtar till den dagen de blir tillräckligt stora för att få börja rida - då är det svårt att säga "nej men vet du gumman, vi kan väl springa en runda i skogen två gånger i veckan istället?", om man nu ändå har råd. Visst drar man en lättnadens suck när de fastnar för något som är billigt och inte heller kräver föräldraengagemang, absolut, men jag skulle inte kunna se min dotter i ögonen och säga att hon inte får syssla med gymnastik för att jag inte ids ta henne till träningarna eller för att jag inte vill hjälpa till som funktionär på tävlingar eller sälja NewBody-kläder. Jag visar mina barn lika mycket kärlek genom att visa att jag ställer upp för deras intressen, som jag hade gjort genom att vara hemma och baka bullar åt dem.

    Vi har begagnad bil, gamla elektronikprylar, köper väldigt lite kläder åt oss själva och har inget emot att handla allt möjligt second hand. Men vi har lovat oss själva att ekonomin inte ska få sätta käppar i hjulet för barnens fritidsintressen. Har de ett driv att både spela trumpet och hålla på med judo eller vad det nu kan vara- ja då får vi se till att lösa det -så länge inte skolarbetet blir lidande.

  • SigganS
    Stårschan skrev 2014-09-23 10:34:46 följande:

    Visst ska man ta vara på tiden, absolut. Och det här med om huruvida en aktivitet får vara dyr eller inte... Tja, det är där det börjar bli problematiskt att vara förälder. Många sporter kostar både tid och pengar. I början kanske man vill låta barnen prova på lite, för att se vad de fastnar för. Och bor man nära en ridskola och barnen från treårsåldern sett med längtande blickar på hästarna och bara längtar till den dagen de blir tillräckligt stora för att få börja rida - då är det svårt att säga "nej men vet du gumman, vi kan väl springa en runda i skogen två gånger i veckan istället?", om man nu ändå har råd. Visst drar man en lättnadens suck när de fastnar för något som är billigt och inte heller kräver föräldraengagemang, absolut, men jag skulle inte kunna se min dotter i ögonen och säga att hon inte får syssla med gymnastik för att jag inte ids ta henne till träningarna eller för att jag inte vill hjälpa till som funktionär på tävlingar eller sälja NewBody-kläder. Jag visar mina barn lika mycket kärlek genom att visa att jag ställer upp för deras intressen, som jag hade gjort genom att vara hemma och baka bullar åt dem.

    Vi har begagnad bil, gamla elektronikprylar, köper väldigt lite kläder åt oss själva och har inget emot att handla allt möjligt second hand. Men vi har lovat oss själva att ekonomin inte ska få sätta käppar i hjulet för barnens fritidsintressen. Har de ett driv att både spela trumpet och hålla på med judo eller vad det nu kan vara- ja då får vi se till att lösa det -så länge inte skolarbetet blir lidande.


    Tycker att du har en väldigt bra inställning!
  • Flickan och kråkan
    Stårschan skrev 2014-09-23 10:34:46 följande:

    Visst ska man ta vara på tiden, absolut. Och det här med om huruvida en aktivitet får vara dyr eller inte... Tja, det är där det börjar bli problematiskt att vara förälder. Många sporter kostar både tid och pengar. I början kanske man vill låta barnen prova på lite, för att se vad de fastnar för. Och bor man nära en ridskola och barnen från treårsåldern sett med längtande blickar på hästarna och bara längtar till den dagen de blir tillräckligt stora för att få börja rida - då är det svårt att säga "nej men vet du gumman, vi kan väl springa en runda i skogen två gånger i veckan istället?", om man nu ändå har råd. Visst drar man en lättnadens suck när de fastnar för något som är billigt och inte heller kräver föräldraengagemang, absolut, men jag skulle inte kunna se min dotter i ögonen och säga att hon inte får syssla med gymnastik för att jag inte ids ta henne till träningarna eller för att jag inte vill hjälpa till som funktionär på tävlingar eller sälja NewBody-kläder. Jag visar mina barn lika mycket kärlek genom att visa att jag ställer upp för deras intressen, som jag hade gjort genom att vara hemma och baka bullar åt dem.

    Vi har begagnad bil, gamla elektronikprylar, köper väldigt lite kläder åt oss själva och har inget emot att handla allt möjligt second hand. Men vi har lovat oss själva att ekonomin inte ska få sätta käppar i hjulet för barnens fritidsintressen. Har de ett driv att både spela trumpet och hålla på med judo eller vad det nu kan vara- ja då får vi se till att lösa det -så länge inte skolarbetet blir lidande.


  • Stårschan

    Sen tror jag aldrig någonsin att jag känt mig så lättad som när äldsta dottern kom hem efter sitt livs andra fotbollsträning (lokala klubben ordnade gratis fotbollsträning för alla flickor i 0-1:an, och dottern ville haka på kompisarna dit) och kallt konstaterade "Mamma, fotboll är nog inte riktigt min grej." YES! Om inte annat så slapp jag hänga vid en fotbollplan i flera år för att titta på när barn sparkar bollar från varandra!

  • Penida

    Visst ligger det något i det du skriver. När barnen är små vinner absolut tid kan jag tycka då jag tror att mycket gemensam tid kan spela in när det kommer till barnets framtida trygghet. Med det sagt påstår jag absolut inte att en 2-åring som spenderar 10 timmar på förskolan per dag per automatik växer upp och blir otrygg, jag tror att mycket tid med föräldrarna gör gott för framtiden men det är en sak, vad man gör med tiden spelar givetvis också in och hur det ser ut annars. Få tvååringar skulle välja prylar eller en resa till Thailand framför tid med mamma och pappa. Däremot kan ansträngd ekonomi och föräldrarnas känslor kring det hela påverka negativt även om där finns tid. Man får nog väga in olika aspekter men om jag ska generalisera utan att se bakgrunder tror jag tid inte kan göra annat än gott när de är små.
    När de blir äldre och mer medvetna är det det inte längre fullt så enkelt tycker jag. Tid slutar aldrig vara viktigt, däremot blir annat också viktigt. Annat som kanske kostar mer pengar. Annat som inte alltid kräver lika mycket av föräldrarna. Äh, jag tror väl att det är ganska komplext vilket säkert märks i mitt förvirrade inlägg:)

    Varför skulle inte barnen behöva dig (er?) om tio år som mest? Sånt är ju svårt att förutspå och jag tror många tonåringar av idag skulle behöva mer föräldranärvaro och att många fokuserar på småttingar men glömmer bort att då också är en tid av många förändringar.


    Avskyr CIO-metoder
Svar på tråden Status och prylar eller deltid?