Kan någon lugna mig, panikångest! Cancer?

Hur kan det inte finnas en pappa? Är du en änkekvinna?

Ja. Tyvärr. Så barnen får inte förlora mig.

Så dum fråga. Varför ska hon redogöra hur pappasitutionen ser ut? Du får väl anta att det inte finns någon fadersgestalt med i bilden helt enkelt.

Snarare idiotiskt svar av dig. Självfallet tycker jag det är av vikt att ta reda på var pappan är. Vad jag kan anta eller inte kan du mycket väl ta och skita i.

Jag blir knappast mindre orolig för en diskussion om pappans vara eller inte vara. Min stora ångest är att jag är orolig för att behöva lämna mina barn. Och då spelar det naturligtvis stor roll att de inte har en pappa. Men varför de inte har det är inte av vikt i sammanhanget.

Beklagar att din make och barnens pappa dött. Tänkte skriva produktivt svar men det kan idioten ovan göra istället.

Ts, varför tror du att det är cancer? Har du gått på cellprov vart tredje år som man ska? Livmoderhalscancer är vad jag läst en långsamt växande cancer, varför man inte behöver kolla det oftare än vart tredje år. Ta det nu lugnt! Googla "frågor om cancer telefon", så hittar du några telefonnummer du kan ringa imorgon!

Cellprov har jag alltid gjort så det är inga problem. Det är inte livmoderhalscancer jag är orolig för, det är livmodercancer. Det är där läkaren tog prov. Jag har såna vattniga flytningar att jag absolut inte känner igen det och ibland kan man ana att det är färg i det, därav att jag gick iväg.

Ok, jag förstår. Men om det nu skulle vara livmodercancer, (vilket är mycket ovanligt före 40 års ålder) så verkar det ju som om de allra flesta blir helt friska! Jag vet inte om det hjälper att skriva det, jag hade förmodligen också varit livrädd! En kurator sa till mig en gång; acceptera rädslan, så blir det lättare att hantera. Kram på dig!

Tack snälla du. Måtte svaret komma snart. kan inte sova på nätterna och nu skakar jag...

"och det betydde inget elakt i sig sa läkaren"
Läs dom orden om och om igen

Proverna görs för säkerhets skull, inget att oroa sig över nu.

tack snälla du. Men läkaren såg fundersam ut och tog ju prover. Sa också att det innan undersökningen inte lät som något konstigt, men att nu när h*n sett det var bra att vi faktiskt kollat upp det och att vi fick vänta på svaret. Plus att jag inte skulle oroa mig för mycket. Men läkare vill säkert gardera sig, de kan ju aldrig lova att det inte är något innan de har provsvar.

Jag vet inte heller här ikväll hur det är ställt.

Kan vara allvarligt. Lever är förstorad och öm.

Har fyra älsklingar. :)

Vet att det kan vara kört sas. Men det är inte jag som bestämmer.

Vi stöttar varandra ???

Om det nu skulle vara så illa så det är cancer så är ju livmodern något man kan leva utan, speciellt om man redan har barn. Då kan du ju operera bort livmodern och få ett långt och lyckligt liv tillsammans med dina barn :)