Meningen med livet utan barn

Har du gått och pratat med någon? Det känns som du måste acceptera dig själv och  lära dig att älska dig själv. Livet behöver inte ha någon större mening utan det är de små sakerna och tingen som ger det betydelse. Det gäller att hitta de små målen att jobba emot och inte glömma att njuta på vägen.

Jag och min sambo har själva gått igenom en IVF och jag är nu gravid. Men innan jag blev det så har vi sagt att om vi inte kan få barn, då är det inte hela världen. Vårt liv är inte uppbyggda kring att skaffa barn och att skaffa barn är inte vårt största mål. Och även om barn är ett "naturligt steg" i mångas liv, så är det inte det enda och rätta. Vi var frivilligt barnlösa i många år och levde gott med som DINKar (double icome no kids), och sen visade sig att vi var ofrivilligt barnlösa när vi ville ha barn.

Fokuseringen på att skaffa barn kan förstöra både människor och förhållanden. När det finns så himla mycket annat att göra.

Mitt råd lev livet ha kul , De verkar som du har jätte bra och en man som älskar dig och ni kommer överns :) så allt kommer med tiden .

Ska berätta till dig om min kusin som gick överallt för att få hjälp men inget hjälpte mediciner massage för magen hon gick till massa saker som skulle kunna hjälpa ?

Dom båda älska varan kom överns hade jätte bra ekonomi båda två de köpte lägenhet ny bil semestrar hela tiden men läkaren sa till dom att de aldrig kan få barn de var på båda två fel men efter 9 år försökt med bestämde de sig åka till Danmark och betala 50 tussen för IFV och de funka på 3 försöker så de betala 150 tusen men till sist blev hon gravid och nu har hon en underbar dotter som heter Medina och är 6 månader idag.

Så förlora inte hoppet , va stark sluta tänk så mycket ha kul me din man så kommer allt med tiden. :)

Vad finns det att fundera på? Livet är UNDERBART utan barn! Hur mycket tid som helst för självförverkligande tillsammans med sambon. Barnfrihet är fantastiskt skönt!

Nu kanske jag låter dum då jag inte förstår dig, men du menar alltså att eftersom du inte kan få egna barn ska du leva utan??? Varför inte adoptera? Eller skaffa en surrogat? Blir så irriterad på människor som bara nöjer sig med sitt "egna". Det finns flera sätt att få barn på, oavsett vems mage barnet ligger i kan det fortfarande vara ditt! En mamma kan man faktiskt bli utan att ha fött ett barn.

Tack för att ni tagit er tid! När jag läser era svar förstår jag dock att jag var otydlig i mitt första inlägg (antagligen för att jag gav för mycket bakgrundsinformation). Mitt problem är inte att jag inte kan få barn, det har jag insett och om jag ska vara ärlig har jag heller aldrig längtat efter några. Det är nog snarare samhället som fått mig att försöka alla dessa år, för att man SKA ha barn (generaliserat såklart). Däremot vill jag ha tips på vad jag kan sysselsätta mig med för att ge mitt liv en "större" mening. Välgörenhet? Skaffa husdjur? Flytta ut på landet och bli självförsörjande? Jag har ett rikt liv på många sätt och älskar själva friheten det innebär att inte ha barn, men att resa till New York varje år eller ha middagsbjudningar varje helg gör knappast någon skillnad för omvärlden (annat än negativ klimatpåverkan och positivt bidrag till världsekonomin)...

Låter fortfarande som du borde prata med någon. Men håller helt och hållet med att middagsbjudningar och resor till New York inte är livet. Du fick det att låta otroligt tråkigt :)

Att umgås med goda vänner över en god bit mat och ett glas vin däremot kan vara fantastiskt roligt. Och du har ju hela världen att välja på New York är ju alltid New York, och finns kvar. Åk och upptäck nått nytt där det inte cirkulerar runt samma sak som hemma. Finns massvis med ECO-tourism.

Öppna upp ditt hem och bli kontaktperson för en ungdom eller nyanländ till Sverige.

Utmana dig själv. Ta upp någon gammal hobby eller börja med en som du kanske drömt om.

Det är bara du som sätter gränserna. Och så är livet, med eller utan barn.

Hej ! Jag är läkare, min man tandläkare. lever gott liv. ekonomisk oberoende. Vi har också varit frivilligt barnlösa då vi hade många mål i livet; specialisering , nya kliniker etc. men så hade vi plötsligt "allt" … allt förutom barn… o vår egna lilla familj.. hela vårt liv har vi ägnat åt karriären… nu känns livet meningslöst.. jag vill längre inte vara en av dem läkarna som tillägnat hela sitt liv åt sitt yrke o bor på sjukhus.. jag vill ha familjelivet som jag nu längtar till enormt… vi har försökt i 14 mnd nu… inga barn har blivit gjorda hittills.. jag mår så dåligt.. Har lämnat ansökan för privat IVF. fick tid på 8 dgr. Om IVF inte fungerar vet jag verkligen inte vad jag ska göra med mitt liv… så om du kommer på vad meningen med livet utan barn kan vara så ge mig gärna råd också…
jag är trött på allt resande, fina kläder, lyxiga middagar o allt pengar kan köpa.. det gör mig inte lyckligare.. 
jag längtar efter barn, något pengar inte kan köpa. OCH NEJ alla kanske inte vill adoptera! varför inte bara respektera det ? Alla behöver inte tycka likadant som ovanstående kommentator… 

Om du har råd eller kommit i underfund med  vad livets mening utan barn är ; dela gärna med dig det!

Du verkar vara en smart tjej så du kommer säkert på någonting. Själv jobbar jag som systemutvecklare i centrala sthlm. Visst man tjänar bra men självklart har jag också tänkt att det kanske kunde vara kul att göra något för en annan människa någon gång istället för att bara sitta vid datorn. Typ jobba som personlig assistent ett tag eller något.

Nu går ju inte det för jag skulle ju få gå ner så mycket i lön och vi skulel vara tvungna att sälja huset och flytta med barnen och så långt är jag självklart inte beredd att gå.

Och nej, du måste inte ha barn för att känna att du duger du duger ändå och har ett meningsfullt liv.

En del psykologiska perspektiv menar att meningen med livet är att föra sina gener vidare men jag tror att andra perspektiv har mer rätt när de menar att det även ligger i människans natur att sträva efter självförverkligande och psykisk balans. Tänk vilken spännande tidpunkt du befinner dig i just nu, egentligen! Att befinna sig i osäkerhet är bra och manar till strävande och sökande. Du har alla grundförutsättningar för att påbörja andra slags resor nu där du lär känna dig själv, livet och världen ännu bättre. Du får genom detta skapa din egen mening. Man kan samtidigt också se det som att livet innehar en mening i sig självt, d.v.s den egna här och nu pågående upplevelsen av det som är livet, och att det egentligen kan vara himla stort och tillräckligt på sitt sätt i all sin enkelhet när man tänker efter.

Ps! MEN sen skulle jag inte negligera eventuella känslor av att sakna något och att vilja ha barn. Det är någonting som kräver särskild tid och uppmärksamhet, kanske något man också behöver be någon om hjälp med.

Nu har jag ett barn, men hon är, hur mycket jag än älskar henne, inte meningen med mitt liv.

Hitta något du vill göra, helt enkelt. Prova på allt som kommer i din väg. Testa en ny sport, läs en kurs på universitetet, bli trädgårdsnörd, skriv en bok, volotärjobba, engagera dig i barn i din omgivning eller på andra sidan jorden... Det finns ju massor att göra och ägna sitt liv åt!

Svårt det där. Men du får börja ta bilder på allt du äter och på alla resor du gör och skryta på facebook om vilket underbart bra och lyckat liv du har. Och hur underbart det är att bara vara du och din gubbe att rå om.

För ska sanningen fram har du noll syfte här i världen och mot din omvärld för om 60 år är det ingen som minns dig i alla fall. Du var bara en kotte till här på jorden som trodde du hade någon mening.

Nä satsa på facebook har du tur så kanske dom hittar någon rostig hårddisk om 300 år och så hamnar du i en monter på ett museum där dom visar vilket bra liv du hade det.

Det är väldigt dubbelt det där, för jag tror att många barnlösa (frivilligt eller ofrivilligt) sätter väldigt stor tilltro till att det är barnet som skall ge livet mening. Likväl som det sitter fast i dina tankar just nu, att du jobbar med de här frågorna och att de upptar stor del av din tid, likväl kan säkert en person som får barn och som har haft samma tankar börja tvivla. Att jaha liksom...

Jag var länge frivilligt barnlös och fick till slut ett barn. Men tankarna finns kvar om än i annan skepnad. Jag som person har väl ett större syfte idag känner jag eftersom jag har ett barn att uppfostra. Jag finns för mitt barn. Jag skall skydda mitt barn. Det är liksom mitt uppdrag nu. Men JAG som person? "Barnen i Afrika" skiter väl i om jag sitter här 35 år gammal och värnar mitt barn?? Förstår du hur jag menar?

Jag är ju idag en ännu större del i det man kan kalla ekorrhjulet. Jag får visserligen utlopp för det som är jag, som alltid varit jag, och jag växer av samvaron med min man, vårt barn och alla mina släktingar och vänner. Men ändå.

Jag tror mycket på det som någon skrev ovan att det är man själv som ger sitt liv mening. Om det nu inte "kommer till en" på något vis, att man känner inom sig varför man är satt att finnas på den här jorden. Men annars måste man nog finna det själv. Eller i alla fall ge sig så pass mycket cred att man accepterar läget och gör det bästa av situationen. Jag har svårt för egen del att jag skulle vara här på jorden på något sorts "divine mission". Kanske får jag veta det så småningom, kanske inte.

Jag har också efter många år av ivf fått inse att jag aldrig kommer få barn. Adoptera är inget alternativ. Barn har aldrig känts som det viktigaste i livet för mig, så just sorgen efter ett barn är egentligen inte det som känns värst utan rädslan för att jag en dag kommer känna mig tom, ensam och meningslös. Jag hör själv hur egoistiskt det låter men jag vill lämna någonting efter mig. Jag är ekonomiskt oberoende och känner också att jag vill ha någon att lämna allt till den dagen det är dags.

starta ett eget företag.

Gör det du vill göra, inte vad andra vill du ska göra.