Hur känner du inför livmoder-transplantationer?

Fantastiskt att sjukvården klarar av att byta kroppsdelar och annat på varandra efter behov.

Men precis lika skrämmande.

Det känns lite oetiskt tycker jag, med tanke på riskerna och att det egentligen är en onödig transplantation. Men givetvis är det kul att en av transplantationerna lyckats.

Onödig??!??!

Obefogad, omotiverad, överflödig.

Kul för henne men det får mig att fundera på hur långt vi ska gå för att någon inte kan få barn. Få barn är ingen rättighet direkt. I slutändan ska någon finansiera allting och det är inte den enskilda vårdtagaren som betalar allt. 

Jag tenderar att hålla med. 
Hur långt får man dra det egna behovet? Om kroppen inte kan få barn så kan den inte. 

Å andra sidan skulle jag personligen vilja ha ett eget barn till varje pris och skulle kanske skita i samhället och kostnaderna det medförde om det gällde mig.

Människan är i grunden en extremt självupptagen art.

Det är jättebra tycker jag! Mkt bättre än ägg-spermie-donation eller surrogatmödraskap. Med livmoderstransplantation behöver ingen gå igenom en graviditet och förlossning åt någon annan och inget barn blir berövat sitt biologiska/genetiska ursprung.

Du är m.a.o emot all fertilitetshjälp då?

Det behöver inte vara svart eller vitt. Få barn är som sagt ingen rättighet alla kvinnor automatiskt föds med. 

Nej,men var vill ni dra gränsen då? Det är i regel såna som haft lätt att få barn som yttrar sig om att den och den hjälpen inte borde finnas-en del tycker ju det är meningen att man inte ska ha barn och vill således förbjuda ALL hjälp!- så därför undrar man ju...