Misstänker du att din partner har asperger?

Ja ibland funderar jag över min flickvän och sambo. Hon är lite underlig socialt. Som ett litet barn ibland på olika vis. Samtidigt kan hon vara jättevuxen och tantig på andra sätt.

Min man har asperger på pappret så att säga. Märks inte så mycket och de flesta av våra vänner vet inte om det. De märker att han inte alltid är så social. Eller, social är han, men inte spontansocial eller att han måste träffa folk flera gånger i veckan.

Min man har med största sannolikhet asberger. Ibland är de jättetufft man får verkligen tänka på hur man säger och tänka till när man ska förklara vad man vill.. de flesta av våra diskussioner handlar om missförstånd eller miss tolkningar.

Min man är väldigt asocial i jämförelse med mig och det löser vi med att jag gör saker i sociala sammanhang själv om han inte känner för det och maken håller sig hemma då. Det funkar för oss ibland är de såklart tråkigt men så länge vi mår bra hela familjen och han följer med ibland så känns det som att de är de viktigaste :) ge och ta handlar det ju om och anpassa sig till varandra. Även om det ibland gör att andra höjer ögonbrynen...

Ja det är lite som Wilbes skrev ovan att jag ibland gör saker utan honom. Han behöver mer tid för sig själv. Det kan även visa sig på så sätt att han har lätt för att ge upp saker. Som många asperger-folk är han väldigt intelligent och när han ger sig in på saker, tex en utbildning, vill han ha högsta betyg och blir nästan knäckt om han inte får det och ger hellre upp än riskerar misslyckas. Ska vi åka på utflykt kan han sitta i timmar och googla fram info om resmålet (även om det bara är nåt litet, alltså ingen semesterresa). Däremot vet han ju om sina problem så han jobbar på det så mycket han orkar. 

Jag visste om det innan vi gifte oss, men inte innan vi blev ihop. Var jobbigt för mig att få reda på det samtidigt som det förklarade en hel del också.

Är din sambo själv medveten om att han troligen har asperger? I mitt fall så har jag blivit mer och mer säker på att min sambo måste ha det. Men det är inget som jag vågar tala om för honom. Han är inte särskilt insiktsfull och att erkänna sina svårigheter, sitter otroligt långt inne. En del saker har han dock bekräftat att han har problem med.

Samma här, våra diskussioner uppstår främst pga missförstånd. Små skitsaker, kan bli till hetsiga diskussioner som spårar ur fullständigt.

Även jag har större sociala behov än min sambo. Jag har börjat inse att jag inte får det sociala utbytet av honom som jag egentligen önskar. Både han och jag har noterat hur mycket gladare jag är om jag umgås med andra människor, utöver honom.