Min sambo rör väldigt sällan i mig och skyller på...

Glömde säga också att vi har bara kysst varann med tungorna två ggr under ett år...

Har aldrig hört någon som räknar antalet pussar osv som du gör. Men jag förstår att det är väldigt viktigt för dig att få mycket närhet. Egentligen finns det ju inte så mycket mer att göra än att prata med honom om det. Tjata inte på honom utan försök få honom att inse hur viktigt det är för dig och att du kanske inte kan vara med honom om inte du får det du behöver.

Det kanske helt enkelt är så att du får acceptera att han aldrig kommer att bli en person som tycker om att kela. Han skulle säkert kunna ge dig mer än vad du får nu men om han inte tycker om den där närheten så kanske ni inte är rätt för varandra. Jag skulle då inte vilja leva i en sådan relation.

Förlåt att jag säger det, men det verkar vara en urtrist relation. Kan inte låta bli att undra hur han är i sängen?

Men en del är helt enkelt mindre fysiska än snittet, han verkar höra till dom. Samtidigt som jag undrar om han har nån slags psykiska problem, han verkar också glida undan o skylla på dig för att det inte "blir nåt". Det är ju inte ditt fel att han har migrän titt som tätt!

Jag har aldrig räknat pussar förr heller men eftersom det är så sällan jag får så är det lätt att räkna :/

Jag har pratat med honom om detta ganska många gånger men det händer i alla fall ingenting. Senast ikväll sa jag att jag ville ha en puss och då sa han "Det får inte bli för ofta" (och då ger han mig aldrig pussar utan det är som sagt jag som får pussa honom) så han gav mig ingen. Men när ha vill ha massage och vad det nu är ja då ska jag ställa upp.

Tro mig jag vill verkligen inte tjata. Så hur ska jag säga det på ett sätt så att jag inte låter tjatig? Jag tror det är som du säger att vi helt enkelt inte hör ihop. Han verkar inte ens vilja kämpa för att få det att funka. För annars hade han ju börjat pussa mig mer och så. Ikväll sa jag till och med på skämt samtidigt som jag skrattade att jag får "leta mig till någon annan" som vill pussa mig istället. Skulle aldrig kunna vara otrogen men jag ville på nåt sätt "skrämma" honom.

Ja det är riktigt trist emellanåt och jag får panik av tanken att veta att jag alltid kommer ha det så här för resten av livet om vi ska fortsätta vara tillsammans. Det känns så konstigt för första gången någonsin i  mitt liv har jag hittat en kille som jag kan vara mig själv med och så. Men då händer det här istället.

I sängen är han snabb eller vad jag ska säga. Vi har alltid snabbisar och alltid samma ställning och det är inte ofta han tar i mig där nere. Det gör inte jag på honom heller i och för sig men det gör ju inte jag för att han inte gör det på mig. Jag har frågat  om vi inte kan ha lite andra ställningar ibland men han säger att han får ont när vi har andra ställningar....

Ja jag börjar också tro att han är "sjuk" på något sätt. Han kanske har asperger? Har man inte problem med närhet och sånt då?

Är du ihop med en norrlänning eller ? De brukar vara lite åt det hållet :)

Han kanske är en jättebra kille MEN lilla gumman .. Vill du leva så här resten av livet? Det kanske har hänt nå tragiskt i hans liv eftersom han inte gör det.. Alla människor gillar fysisk kontakt..eller? Är han pratsam av sig?

Lycka till

Hehe han är faktiskt ifrån Luleå från början men han flyttade till Växjö när han var liten så här bor vi nu :)

Nej jag vill inte leva så här resten av livet men det tråkiga är att man börjar liksom nöja sig till slut. Jag tänker tankar som "men jag kanske ska leva så här ändå, det kanske är bättre istället för att börja leta ny kille igen och den nya killen kanske är värre och slår mig", sådana tankar tänker jag ganska ofta. Men samtidigt vet jag att jag inte är värd detta. Jag är värd att en kille ser mig och att en kille tycker om mig genom att visa det i beröring eller hur jag ska säga.

Han är ju pratig och så men inte när det gäller känslor och kritik och så. Han säger aldrig något om mig som jag gör fel eller att jag är på ett visst sätt. Det är bara jag som "tjatar" på honom.

Det har hänt en del tragiska saker i hans liv så jag undrar om det är därför som han är som en stängd bok. Han är kanske så här för att han är rädd för att bli sårad igen vilket han har blivit förr. Kan det vara orsaken?

Usch jag är singel och får mer action än dig :/ mina killkompisar och manliga kollegor brukar jag alltid kramas med, pussas på kinder och hålla om osv. Jag måste ha närhet varje dag. Om jag hade en kille som var sådär hade jag undrat om han ens tänder på tjejer?

Usch jag är singel och får mer action än dig :/ mina killkompisar och manliga kollegor brukar jag alltid kramas med, pussas på kinder och hålla om osv. Jag måste ha närhet varje dag. Om jag hade en kille som var sådär hade jag undrat om han ens tänder på tjejer?

Usch jag är singel och får mer action än dig :/ mina killkompisar och manliga kollegor brukar jag alltid kramas med, pussas på kinder och hålla om osv. Jag måste ha närhet varje dag. Om jag hade en kille som var sådär hade jag undrat om han ens tänder på tjejer?

Usch jag är singel och får mer action än dig :/ mina killkompisar och manliga kollegor brukar jag alltid kramas med, pussas på kinder och hålla om osv. Jag måste ha närhet varje dag. Om jag hade en kille som var sådär hade jag undrat om han ens tänder på tjejer?

Haha vad bra jag var på att gissa :) norrlänningar brukar vara lite udda men snälla och omtänksamma egentligen!

Du bor inte långt ifrån mig :) typ 29 km.

Det är inte kul och börja om MEN bättre sent än aldrig. JAG skulle ha pratat med honom och sagt vad jag vill och känner.. Om han är beredd på att ändra sig så stanna kvar..som sagt om du vill ha ett sånt här liv så får du stå ut med han resten av livet :)

En människa som inte har blivit älskad kanske inte kan alltid älska...visst finns det en massa som ligger under det medvetna eller omedvetna som påverkar en men det finns mycket hjälp som man kan få..

Lycka till!

Ibland är det så med Asperger, ibland inte. Så det är svårt att säga.

Kanske är det så att du kan vara dig själv med honom på det mentala planet enbart? Jag själv skulle iaf hellre vara ensam än vara med en som inte tycker att man får ge pussar "för ofta", som aldrig tar initiativ, som inte riktigt tar hänsyn till dig o ingenting ändrar för din skull. Men att du skall ställa upp på att ge HONOM t ex massage går bra.

Dom "tragiska sakerna" i hans liv kan du nog bortse från (tjejer som har "svikit"?), du kan vara övertygad om att han själv har viss del i det. Bara strunta i orsaken.

Av det du skrivit låter du verkligen inte tjatig eller larvig, DU är värd att ha det bättre än så här!

Jag lider själv av migrän, flera ggr i veckan oftast. Så tro mig när jag säger att den inte blir värre av att pussas. Även om jag mår dåligt så vill jag iaf få några pussar av min man. Tokhångel kanske inte känns helt rätt just då ;). Men lite kärlek och närhet tar jag då gärna.

Prata med honom och hjälper inte det så är ju valet ditt om du vill stanna eller inte. Önskar dig lycka och kärlek!

Jag förstår dig, jag hade nog också börjat räkna om jag var i din situation. Huruvida han är från Norrland eller inte har inte med hans behov av närhet att göra. Är själv norrlänning och har en partner som är det och vi båda är väldigt närhetssökande.

Inte för att låta dum men det låter knappt som om han är kär i dig. Det kanske är läge att prata ut om era känslor för varandra. Det kan ju såklart vara andra orsaker till att han är som han är men min uppfattning är ändå att om man tycker om någon så vill man både få och ge kärlek till den personen (även om det inte måste ske hela tiden).

Eftersom att du redan pratat med honom om det så finns det ju tyvärr inte mycket mer du kan göra. Har han sagt själv att han inte är en person som tycker så mycket om närhet? Om han själv inte är beredd att försöka ändra sitt beteende så bör du nog börja fundera på att gå vidare. Man kan inte leva med någon bara för att man inte vill vara ensam. Det finns garanterat massor av killar som skulle kunna ge dig allting du vill ha och dessutom känna dig bekväm med.

Jag har tidigare varit tillsammans med en kille som inte alls var bra för mig. Jag hoppades varje dag att det skulle bli bättre och tänkte hela tiden att åtminstone en del av förhållandet var bra. En dag bestämde jag mig för att det fick vara nog och gjorde slut. Idag lever jag med en person som har allting som jag önskar. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna träffa en sådan person som jag nu gjort. Hade jag aldrig tagit steget att göra slut så hade det aldrig hänt! Nu säger jag inte att det självklara valet i din situation är att göra slut, men din kille måste iaf öppna sig och berätta varför han gör som han gör och om han är villig att försöka förändra sig. Om orsaken är något som hänt tidigare i hans liv så behöver han nog få hjälp att bearbeta det på något sätt.

De är ju inte svåra att räkna.

Inte min man

Måste bara flika in här och säga att jag är som din kille, iaf när det kommer till pussarna och kyssandet.

Jag tycker inte om det speciellt mkt. Men närhet i övrigt är viktig för mig. Läste att ngn i tråden tänkte att han kanske var "psyksjuk" och ehhhh nej man är inte psyksjuk för att man inte tycker om att pussas och kyssas.....