• mobydick

    Familjedagar

    Hjälp!

    Jag och min fru har varit gifta sedan 2005 och i våras fick jag reda på att hon och min bästa kompis hade ett förhållande bakom min rygg och hade haft det ett tag.
    jag blev helt chockad och drog mig undan och flyttade till en lägenhet för jag klarade inte av att vara i huset.
    Men nu bor de i en lägenhet i grannbyn och jag i huset.
    vi har tre barn mellan 1.7 och 6 år. och vi har dem ca 3 dagar åt gången.
    Jag har varit otroligt nere och mår jätte dåligt över hela situationen jag saknar både henne och hela familjekänslan, även barnen märker jag saknar familjen.
    vi bråkar inte längre jag och mamman och vi är båda mycket bra föräldrar tycker jag.

    Nu till problemet..
    Hon vill ha familjedagar men jag klarar inte av det tror jag. Vi skulle ha jätte mysigt och det skulle vara roligt för alla, men när familje dagen är över och hon åker hem till min "kompis" och jag till ensamheten så får jag en känslomässig baksmälla utan dess like..
    Men jag vet ju att det är viktigt för barnen att se att mamma o pappa kan umgås.
    Får dåligt samvete för att jag inte klarar av familje dagar.
    Så mår jag dåligt av det istället..
    vad göra?
    Hur länge ska man må skit efter en separation?
    Saknar även barnen så mycket de helgerna jag inte har dem att jag blir lite lätt apatisk.

  • Svar på tråden Familjedagar
  • Lena

    Det är för tidigt än helt enkelt. Vänta något år.

  • Nyfiken gul

    själv är jag en människa som har svårt att förstå fenomenet familjedagar.  varför ska man prompt umgås som en familj när man är separerad?  

    Man kan visa hövlighet, god ton och hyfs och vistas i samma rum  ändå utan att behöva leka mamma pappa barn . 

    tvärtom tycker jag det är viktigt att man inte förvirrar barnen och inte får dom att hoppas på en återförening vilket kan ske om man då och då ska umgås som familj. 

    Du behöver inte känna dåligt samvete för att du känner att det tar emot att umgås som en familj.  Klart du inte vill umgås som en familj då ni ju inte är en familj längre. 

    att man träffas "familjevis" vid högtider där båda parter är inbjudna är en helt annan sak tycker jag.  Då har någon annan aktivt valt att båda parter ska vara närvarande, vid tex barndop, bröllop eller liknande.  Då kan man träffas utan större krav på att behöva hänga tillsammans. 

    dessutom tycker jag det är respektlöst mot nya partners att behöva umgås som familj när man är separerad. 

    Så MIN personliga åsikt är att aningen så umgås man som familj och gör ett försök att lappa ihop förhållandet eller så drar man tydliga gränser om att man är separerad och inte leker lycklig familj. 


    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • mobydick

    Mmm det är väl det, men de är så små och känns så sköra och de har så mycket frågor.
    Mellanbarnet sa tex härom morgonen att han ville att vi våran familj skulle åka upp och hälsa på farmor och farfar..
    de ser fortfarande oss jag mamman och barnen som familj.
    Den älsta förstår nog tror jag känns som jag sviker dem..
    Men det kanske mest är min egen oro som spökar..

  • mammalovis

    Påtala för henne att ni kunde haft familjedagar om hon inte betett sig så svinigt. Nu får hon ha sina familjedagar på sitt håll då er gamla familj inte längre existerar, det är bara för henne att svälja det och acceptera. Hon kan inte både ha och äta kakan, det skulle hon tänkt på innan ...

    Du kan inte låtsas att det fungerar då barnen ändå lär märka av stämningen och att du inte mår bra. När du har bearbetat sveket och relationen färdigt och du kan gå vidare och kanske till och med har hittat en ny partner är det större chans att du kan gå vidare och även fira barnens födelsedagar tillsammans. Att det tar ett år att lämna den gamla relationen mentalt är inget konstigt. Det tar ganska lång tid innan man slutar referera till hur man brukade göra är min erfarenhet.

  • Nyfiken gul
    mobydick skrev 2014-10-12 21:26:24 följande:

    Mmm det är väl det, men de är så små och känns så sköra och de har så mycket frågor.
    Mellanbarnet sa tex härom morgonen att han ville att vi våran familj skulle åka upp och hälsa på farmor och farfar..
    de ser fortfarande oss jag mamman och barnen som familj.
    Den älsta förstår nog tror jag känns som jag sviker dem..
    Men det kanske mest är min egen oro som spökar..


    just precis DÄRFÖR ska du inte umgås med mamman som familj.  Du ser ju själv hur barnen tänker och resonerar. Skulle det få barnen att må bättre att bli mer förvirrad? Mamma bor med en ny man men träffar fortfarande mamma o pappa som en familj... Jösses....  det är inte klokt. 
    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Anonym (Nisse Hult)

    jag kan garantera att dessa familjedagar bara existerar när du är singel.  träffar du någon ny kommer det definitivt bli annat ljud i skällan... 

  • Nyfiken gul
    mammalovis skrev 2014-10-12 21:31:34 följande:

    Påtala för henne att ni kunde haft familjedagar om hon inte betett sig så svinigt. Nu får hon ha sina familjedagar på sitt håll då er gamla familj inte längre existerar, det är bara för henne att svälja det och acceptera. Hon kan inte både ha och äta kakan, det skulle hon tänkt på innan ...

    Du kan inte låtsas att det fungerar då barnen ändå lär märka av stämningen och att du inte mår bra. När du har bearbetat sveket och relationen färdigt och du kan gå vidare och kanske till och med har hittat en ny partner är det större chans att du kan gå vidare och även fira barnens födelsedagar tillsammans. Att det tar ett år att lämna den gamla relationen mentalt är inget konstigt. Det tar ganska lång tid innan man slutar referera till hur man brukade göra är min erfarenhet.


    exakt så!! 
    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • mammalovis
    mobydick skrev 2014-10-12 21:26:24 följande:
    Mmm det är väl det, men de är så små och känns så sköra och de har så mycket frågor.
    Mellanbarnet sa tex härom morgonen att han ville att vi våran familj skulle åka upp och hälsa på farmor och farfar..
    de ser fortfarande oss jag mamman och barnen som familj.
    Den älsta förstår nog tror jag känns som jag sviker dem..
    Men det kanske mest är min egen oro som spökar..
    Du får hel enkelt bekräfta barnet att du förstår dess önskan, men att mamma och pappa inte längre bor ihop då mamma har en ny partner, däremot kan du och barnen åka och hälsa på farmor och farfar när det passar.

    Ta och besvara barnets frågor på dess nivå utan att det skadar barnets förtroende mot er. Ju mer ni umgås desto större är chansen att barnet tror att ni fortfarande kommer bo ihop.

    Sambons tös visade upp ett kort på hennes mamma och min sambo i helgen och frågade om jag hade sett det. Hon är nu 10 år och de separerade när hon var 1,5 år. För henne är kortet säkert värdefullt.

    Barnen klarar av separationer även om det är tufft för dem, men så länge man finns för dem så brukar det ordna sig. Det du kan göra är att ta väl hand om dig så barnen inte har dåligt samvete eller är oroliga för att de lämnar dig ensam när de åker till mamma.
  • vindruvan

    Det är ju på tok för tidigt efter ett svek som du har upplevt, det borde hon förstå! 


    Speciellt då det inte är med vem som helst hon har haft ihop det med, det är din vän. 


    Nej, det är absolut ingenting konstigt att du inte vill detta. Och jag håller med de andra här, varför ska ni tvingas ha "familjedagar" då ni inte längre ingår i samma familj. Det förvirrar både barnen och er tror jag. Vill hon ha dig kvar i sitt liv ändå? 


    Som någon skrev, antingen har man dessa dagar för att försöka laga relationen eller så har man dom helt enkelt inte.


    Styrka och värme till dig i din svåra och krävande situation.

Svar på tråden Familjedagar