Vad är viktigast i ett förhållande?

Jag skulle välja kille nr 2. 

Jag skulle helt klart låta barnen få tillbaka sin far.

Nr 2! Spänningen med nr 1 kanske avtar efter några år? Sånt vet man ju aldrig.

Hade faktiskt valt tryggt och stabilt liv, och han är pappan till dina barn. Ni kanske kan jobba på spänningen tillsammans och sexlivet!? Kärleken verkar ju finnas där.

Vet inte om jag alltid tycker att det ultimata är att leva med barnens far alla gånger, min största sorg i barndomen var att leva med två föräldrar som man så tydligt märkte inte älskade varandra.

Så jag är våghalsig, säger alternativ nummer 1. Eller alternativ 3, som ej finns.

Om du är så osäker och "lost" att du behöver få råd om vem du ska satsa på, så är det väl tecken på att du inte ska välja någon av dem.

Kille 2 förstås, eftersom han också är far till dina barn.

Tänkte skriva ingen av dem, men kan ändå se tvekan iom att den ena är barnens far.

Vad menar du med att barnen inte alltid blir 100% prioriterade? Ni kan ju göra era vuxengrejor när barnen är hos sin pappa och göra mer barnvänliga saker när barnen är hos er isf?

Barn måste inte heller alltid komma först Att ha föräldrar som även tillåter sig själva att vara vuxna emellanåt är bara bra för dem, så länge de inte pga det kommer att sakna något.
Skulle ni tex ha vv och ni på er v lämnar bort dem titt som tätt så är inte det ok, det får ni sköta på er egen tid tycker jag.
Men har ni barnen varje v och pappan vh, så kan ni ju ta någon gång i månaden som er dag och ha barnvakt.
Inte heller om era egna äventyr kostar pengar så barnen lider brist på något är ok, men jag tar för givet att det inte kommer att hända.

Kärlek,respekt,delade värderingar och att man vill samma sak med livet. En inbiten sosse som trivs i storstan,är vegan och avskyr barn ska inte bli tillsammans med en inbiten kd:are som älskar landet,vill ha 5 barn och själv jagar...  Man måste tänka framåt,vad vill jag,vad vill han,går det få ihop våra liv så det passar ihop resten av livet?

Det ekonomiska är inga problem med någon av männen. Vi har det alla bra ställt och har välbetalda arbeten. 

För tillfället har pappan barnen endast varannan helg då han kräver en del egentid. Han orkar helt enkelt inte och har lite svårt att styra med rutiner på morgonen. Han har aldrig varit en morgonperson, vilket jag är. 

Det jag menar med 100% prioriterade är att han ofta vill vara mig nära, hålla om mig när vi ser på film och alltid är där liksom. Lite kvävande på det sättet. Om ett av mina barn hjälper mig att laga mat så vill även han stå bakom mig. Får sällan egentid med bara barnen utan att han finnas på en kant. 

Då skulle jag aldrig i livet ta den mannen. Inte pappan heller. Menar han att han okar med barnen om du tar hand om dem? Hur ska han ordna med sin egentid? Får du motsvarande egentid om ni blir ihop igen?

Nej, jag säger det jag tänkte från början, ta ingen av dem, uppenbarligen är inte känslorna starka nog för någon. Gör slut med båda och vänta tills en bra man dyker upp istället.