Jag vill vilja mer

Roligt att du vill. Jag är mannen i ditt förhållande, alltså gift med en kvinna som aldrig tar initiativ, men "släpper till" nu och då efter mycket arbete från min sida. Se www.familjeliv.se/forum/thread/66007718-kvinnligt-perspektiv-pa-noll-sexlust-efterlyses

Vi kan ha bra till ibland mycket bra sex när det väl händer. Hon har aldrig någonsin lämnats orgasmlös och hon har dessutom vad jag förstår bra orgasmer.

Men hon längtar inte till sex igen hur bra det än är.  Lite som att äta en god middag, njuta av maten men sedan inte bli hungrig igen.  Mycket nedbrytande för mig som man.

Jag har läst i timmar, ja i dagar vad det skulle kunna vara. Analyserat vårt förhållande och främst mitt eget beteende som man. Ifrågasatt, vänt och vridit.  Försökt ändra mitt eget beteende i omgångar (mindre "på", mer initiativ, inga initiativ, mer positiv, mer komplimanger, engagemang eller likgiltighet o.s.v.)

Nog om mitt eget problem.  Mitt råd till dig är att använda uteslutningsmetoden. Som kvinna är det ju så mycket som spelar in och ni är mer komplexa på många sätt och vis.

Finns något störande moment i ert liv?

* P-piller
* Spiral (hormonbehandlad)
* Inget preventivmedel - men rädsla att bli gravid
* Antidepressiva mediciner?
* Annan receptbelagt medicin som påverkar sexlust?
* Barn som är uppe sent? + ev rädsla att de kommer in i rummet?
* Negativa associationer till sex pga tidigare eller nuvarande erfarenheter?

Känner du igen något i ovan lista?  Annat?  

Jag menar att ibland så kan det finnas något som dämpar sexlusten som går att åtgärda.  Mitt eget fall är som sagt mer komplicerat - men på resans gång har jag hittat mycket som funkar för andra

Kram
Karl

Jag har inga råd och befinner mig lite i en liknande situation. Men så skönt att läsa någon som har ett moget och insiktsfullt sätt att se på situationen. <3 

Du skriver inte så mycket om vad du själv tror att din brist på lust beror på, men jag tror absolut att det finns en orsak någonstans, att du kan få hjälp, eftersom du egentligen är en helt vanlig sexuell varelse i grunden.

Det du ändå tar upp är "inbillade krav och prestationsångest". Hur ser detta ut, mer specifikt? Hur tänker du omkring det? Du säger att din kille inte pressar dig, men vad är det då som får dig att känna dessa krav?

En annan fråga är: Pratar ni om saken, du och han? Hur fungerar kommunikationen mellan er? Når ni fram till varandra, förstår han dig, lyssnar han, försöker han hjälpa dig att hitta din lust igen och i så fall på vilket sätt?

Hej, jag har inga tips egentligen.... Jag har varit i EXAKT den situationen du beskriver. Jag VILLE verkligen vilja, men... det bara fanns inte där.

För mig var nog bekymret hormoner i preventivmedel. Och hormoner efter graviditet/amning. 

Det tog flera år innan allt var "som vanligt" igen efter barnafödsel (vi har 3 barn) och lite var det så att varje gång jag kom igång, så blev det barn....  

Nu sedan jag fyllde 33 så har "något" hänt. JAg TROR att det är åldern faktiskt. Så om du ännu inte har börjat närma dig "kvinnans höjdpunkt" så kan det hända att du har det att vänta - det är FANTASTISKT. Det har bara KASTAT sig över mig, och herregud, jag är kåt nästan jämt!  

Men, det som puttade på min lust jättebra, när jag ännu inte hade någon egen driv för det, det var faktiskt en sak som kallas för "fanfiction". Har du hört talas om det? 

Testa att googla på din favvoskådis, eller nån snygg artist, eller något favoritpar i en tv-serie eller så, och så "fan fiction". Det är otroooooligt!!  Jag och måååånga av mina vänner kan vittna av att våra karlar blir väldigt mycket lyckligare när vi har läst snusk. För just det - det finns fanfiction UTAN snusk också. Men MED ska det vara. "Smut" kallas det då!  

(Personligen gillar jag "slash smut", men den koppen te passar inte alla... ) 

test.

And upplevd prestationsångest osv. Och hur jag vet att han vill mer även om han inte pressar mig eller så.

Han tog mycket mer initiativ tidigare och eftersom jag inte alltid var så pigg på det så avtog det, jag vet ju själv att det faktiskt inte är så kul att bli nobbad. De gånger han tar initiativ nu så tackar jag nästan aldrig nej.

Och när jag använde termen släpper till så var det mest för att det lät kul, givetvis inget jag bara gör för familjefriden eller så utan jag tycker ju om att ha sex med honom.

Vi har förstås pratat om det och han har sagt för rätt länge sen att jag får ta initiativ om jag vill något. Vi har försökt prata om vad problemen är och det kan hända att jag har orealistiska förväntningar på känslostormar i en lång relation (som är rätt stabil och harmonisk, vi bråkar inte osv.) Han vet i alla fall inte hur han kan hjälpa mig mer än att backa och låta mig ta den tid jag behöver typ.

Jag har svårt att slappna av när han gör saker för mig. Jag kan exempelvis suga av honom länge och väl men om han slickar mig någon gång så dröjer det oftast ca 2min innan jag börjar känna och tänka att "nu borde jag komma snart". Och då blir det som att jag inte njuter så mycket av det.

Han tycker att jag gör problem av saker som inte är problem och att det är saker jag måste ta itu med. Och jag håller ju med, men det är tyvärr inte så lätt.

Jag känner mig misslyckad/dålig eftersom jag inte tjänar några pengar och han måste försörja mig. Det kan hända att det har någon inverkan, men jag tycker ju inte att det borde det.

I övrigt använder jag inga mediciner eller hormoner.
Vi har inga barn och jag är strax över 25 år.

Jag har lite tidigare negativa associationer av sex då jag själv tidigare sökt upp sexuellt destruktiva situationer. Och gick mot en sexualitet ganska baserad på kickar när vi träffades. Han har hjälpt mig mycket att tänka över vad jag egentligen vill och att försöka tänka några steg längre. Jag tror att det kan vara svårt att komma ur det helt.

Jag skulle gissa att en del av min svårighet att slappna av beror på vad jag ägnat mig åt tidigare. Men jag tycker att det borde släppa nu efter några år.

Och vad gäller just kåthet. Tidigare gick jag igång på saker som spänning, osäkerhet, risk, intensiva sensoriska input, bekräftelse mm. Men det är inte den väg jag vill gå i mitt liv.

Jag vill ha trygghet, kontinuitet, kärlek, närhet och njutning. Men jag går inte igång lika bra på det. Ibland är jag rädd att jag fuckat upp mig själv helt.

Men kanske har jag blandat ihop kåthet med kåthet blandat med andra intensiva känslor och när nu situationen är en annan är det ju klart att känslorna är annorlunda.

Detta kan nog vara helt fel forum för detta.

Vad gäller fan-fiction så får jag testa det. Fast egentligen vill jag hellre fantisera själv, fast jag är rätt dålig på det.

Vad betyder det här?

"Jag har lite tidigare negativa associationer av sex då jag själv tidigare sökt upp sexuellt destruktiva situationer. Och gick mot en sexualitet ganska baserad på kickar när vi träffades. Han har hjälpt mig mycket att tänka över vad jag egentligen vill och att försöka tänka några steg längre. Jag tror att det kan vara svårt att komma ur det helt. 

Jag skulle gissa att en del av min svårighet att slappna av beror på vad jag ägnat mig åt tidigare. Men jag tycker att det borde släppa nu efter några år. 

Och vad gäller just kåthet. Tidigare gick jag igång på saker som spänning, osäkerhet, risk, intensiva sensoriska input, bekräftelse mm. Men det är inte den väg jag vill gå i mitt liv."

Har du en dragning mot bad boys? Vad har du gjort tidigare i ditt liv sexuellt?

BDSM

Här kommer det ju fram många intressanta och viktiga saker som du kan ta tag i, tänker jag. Att ni pratar om saken är jättebra! Det är grunden för att ni ska kunna lösa det hela, att ni är öppna och ärliga och lyssnar på varandra. 

Men du tar upp flera saker här som verkar göra sex rättså komplicerat för dig: Du har svårt att slappna av när han gör saker för dig och du har negativa associationer till sex sedan tidigare. Dessutom verkar det finnas en konflikt i vad du verkligen blir kåt av och vad du tycker att du borde (eller skulle vilja) bli kåt av, alltså att du tidigare gick igång på spänning och osäkerhet men nu vill ha trygghet och närhet i stället. Att du känner dig misslyckad/dålig för att han försörjer dig kan säkert också spela in på något plan, jag tror ju att sexlivet hänger ihop med resten av förhållandet.

Mitt förslag att du själv, eller du och din kille tillsammans, börjar i någon form av sexrådgivning eller terapi. Jag tycker att det verkar finnas mycket här att jobba med, sådant som inte är så lätt att lösa på egen hand, och av egen erfarenhet vet jag hur värdefullt det är att få hjälp utifrån, av någon neutral person som kan se det man själv inte kan se och hitta lösningar man aldrig skulle ha kommit fram till på egen hand. Det är så lätt att fastna i gamla tankebanor och hjulspår, och ibland behöver men hjälp att ta sig ur dem. 

Jo, det finns många olika aspekter av problemet.

På ett sätt så känner jag ju att det omöjligt kan vara så komplicerat som jag gör det till. Och att jag borde skärpa till mig.

Jag är relativt skeptisk till att betala någon för att lyssna på mig. Jag tror inte man kan betala någon för att bli intresserad och engagerad. Och sedan tror jag heller inte de har kompetensen att hjälpa mig.

Jag hoppades väl kanske att hitta någon som varit i en svagt liknande sits och kommit ur det som kan ge tips om hur de gjorde.