After-work spårade ur!
Förra fredagen var vi, ett medelålders sällskap på fem personer från arbetsplatsen, på Södermalm i Stockholm för att fira arbetsveckans slut med ett par välförtjänta after-work pilsner och samtidigt skapa utrymme för umgänge under lite mer avslappnade former.
Det konsumerades friskt och ölen flödade. Två öl blev tre, sedan var det plötsligt fem och slutligen hade vi förtärt mellan sju-åtta öl vardera på mindre än två timmar. Vi blev högljudda och en aning stökiga och ombads att lämna. Det kunde fått ett slut här.
En ur sällskapet envisades med att vi skulle gå vidare. Men då vi alla förstod att detta var uteslutet på grund av våra sinnestillstånd valde vi att promenera hemåt. Han envisades som tusan och nämnde att han kände till en av vakterna på en nattklubb, så vi övertalades att följa med en kort stund.
Vakten bekräftade vår kroppshyddors ostadiga hållning, våra slöa blickar och den kraftigt osande doften av jäst och humle.
Men vi blev såklart insläppta.
Väl där sköljdes två-tre pilsner ned med lika många antalet groggar och något glas rödtjut kom in i bilden också som avrundades med whisky.
Ungefär här slutar min hjärna abrupt att minneslagra vad som hörs, sägs och händer. Totalt nattsvart.
Jag vaknar upp naken tidigt på lördag morgon i ett främmande sovrum. Intill mig ligger en kollega helt utslagen och mellan oss en lika utslagen kvinna. Som kär och gift familjefar får jag panik, slänger på mig mina kläder och letar mig ut från bostaden.
Det som slår mig när jag öppnar ytterdörren är att jag befinner mig på samma gata som jag bor på.
Kvinnan är ingen mindre än vår gemensamma granne som jag och min fru dagligen träffar på.
Nu har jag en sådan obeskrivlig och fruktansvärd ångest över att jag varit otrogen, ångest över vad som hänt mellan oss tre och inte minst en slags geografisk ångest. Detta är inte likt mig alls, känner mig helt förstörd. Det kommer aldrig gå att sopa dessa spår under mattan!
Vad i helsike ska jag ta mig till nu egentligen??
