• Anonym (W)

    Vi som är medberoende pga vår uppväxt.

    Hej,
    Jag växte upp med en alkoholist pappa. Han var alkoholist redan innan jag föddes och är det fortfarande idag. Jag är nu 30+ och lider fortfarande av konsekvenserna av att ha levt med honom i 20+ år. 

    Jag har generell ångest och depression. Jag har gått i terapi i omgångar och det som hjälpte mig mest var gruppterapi för socialfobi. Jag träffade nyligen nån som kände igen min "typ"----> Medberoende. När jag läste hur en sån person är så kändes det att det stämde in på mig till 100%. 

    Nån mer här som är medberoende? Har ni sökt hjälp för era problem och om ni har vad är det som har hjälpt?

    Jag har hört att Capio Maria i Stockholm har ett jättebra behandling (12 ggr) för anhöriga till missbrukare (alkohol, knark, sex, psykiska sjukdomar mm).


    Karaktäristiska drag hos en medberoende är bland annat följande:


    De känner sig ansvariga för andras beteende.
    Anpassar sig känslomässigt efter andras behov.
    Är ofta omedvetna om vad de själva vill och behöver.
    Känner sig säkrats när de ger till andra.
    Attraheras ofta av människor med behov.
    Har en känsla av tomhet om de inte kan hjälpa någon.
    Överengagerar sig.
    Attraherar ofta människor med behov.
    Tror att deras eget beteende är andra människors fel.
    De avfärdar komplimanger, beröm och lyssnar heller på kritik.
    Är rädda för att bli avvisade och tror innerst inne att de inte duger som de är.
    Vanligt att de känner sig som offer för andras beteende eller agerande.
    Genom att vara duktig och tillags bevisar de för sig själva och andra att de duger och är behövda.
  • Svar på tråden Vi som är medberoende pga vår uppväxt.
  • Anonym (W)

    Dessa passar också in på vuxna barn till missbrukare:

    Dessa tretton olika karaktärsdrag stämmer även in på barn som vuxit upp i dysfunktionella familjer.


    Vuxna barn till;  alkoholister, drogmissbruk, sexmissbruk, matmissbruk, spelberoende, arbetsnarkomani, religiös fanatism och andra dysfunktionella uppväxt miljöer.

    1. Gissar sig till vad som är normalt

    2. Har svårt att fullfölja ett projekt

    3. Ljuger när det vore lika enkelt att tala sanning

    4. Dömer sig själva utan förbarmande

    5. Har svårt för att ha roligt

    6. Tar sig själva på mycket stort allvar

    7. Har problem med nära relationer

    8. Överreagerar på förändringar som de inte kan kontrollera

    9. Söker ständigt godkännande och bekräftelse

    10. Uppfattar sig själva som annorlunda

    11. Är extremt ansvarstagande eller extremt oansvariga

    12. Är extremt lojala, även mot dem som inte förtjänar det,

    13. Är impulsiva. De har en tendens att ge sig in i situationer utan att först begrunda alternativa möjligheter eller tänkbara konsekvenser. Denna impulsivitet leder till förvirring, självförakt och kontrollförlust. Enormt mycket tid går åt till att försöka reda ut konsekvenserna av gjorda misstag.

  • Anonym (W)

    Jag inser nu när jag kollar tillbaka till mitt liv att jag begår samma misstag om och om igen med alla jag har en relation med...det kan vara vänner eller kärleksrelation.

  • Mamma Bönan

    Hej (W)

    Jag är 30 plus... uppvuxen i en missbrukarfamilj... vilket satt stora spår såklart i mig.
    När jag var i 18-19 års åldern var jag med i en anhörig grupp till missbrukare där vi talade om våra erfarenheter tillsammans med en terapeut.

    I 20-30 års åldern drabbades jag av återkommande djupa depressioner. Talade i perioder med olika personer inom sjukvården och medicinerade (gör så än idag).

    Idag mår jag bättre... jag har sämre dagar och bättre dagar. Dagar när jag  känner att jag kan handskas med mitt medberoende bättre och dagar då det går sämre.

    För min del har det också hjälpt att prata med de jag har omkring mig, kollegor, vänner och familj. Tidigare har jag alltid gått och burit det inom mig.. det har varit så skönt att prata om det. Inte så att jag går och ältar varje dag men jag har lättat på hjärtat ibland.
    Anhöriggruppen och sjukvårdens hjälp har också varit bra för mig, men det har inte betytt mest.

    Jag har i princip helt och hållet brutit med de personerna som fanns i min ursprungsfamilj (förutom mitt syskon). Jag låter de inte göra mig illa mer, ringa och vara otrevlig (påverkad), ljuga och skälla m.m...

    Jag har också av och till läst mycket om missbruk och medberoende, biografier, faktaböcker och mer skönlitterära böcker.. det har gett mig kunskaper som varit bra att ha.

    Blev kanske lite rörigt här... men jag hoppas att du finner en väg som kan hjälpa dig. Det är väldigt tufft. det förstår jag.... men det finns vägar för att må lite bättre..

    Om du skulle vilja får du gärna sända ett meddelande till mig... om du vill veta något mer eller bara skriva några rader..

    Kram

Svar på tråden Vi som är medberoende pga vår uppväxt.