Hus eller lägenhet?

Bor i lägenhet och trivs bra med det. Bodde också större delen av min barndom i lägenhet. Det som gjort att jag trivdes med att växa upp i lägenhet och det som gör att jag trivs så bra i lägenhet med barn är att jag som liten bodde i en lägenhet som var som ett radhus -dvs med trädgård- och låg i grönområde. Lägenheten vi bor i nu ligger i ett litet lägenhetshus med stor trädgård. Huset ligger mitt i ett grönt och lugnt villaområde.
Det är den bästa av världar måste jag säga.
Jag hade inte velat bo i ett hus som måste fixas med, där jag måste stå för kostnaderna om något går sönder osv.
Kan kanske tänka mig att bo i hus i framtiden när barnet är större, men nu känner jag ingen som helst längtan efter hus. Möjligen kan jag längta ut på landet lite, men jag vet inte om jag som stadsbarn hade fixat det i längden.

Ser förövrigt inte vad det är som skulle vara negativt med barn i lägenhet eller vad som skulle vara så positivt med barn i hus.

Jag kryssade i hus men bor i ett radhus men det passar oss väldigt bra iallafall. Har pratat om att flytta till ett större hus men det får bli efter att jag har utbildat mig klart i så fall. Men som sagt nu trivs jag som vi har det och skulle verkligen inte vilja flytta till lägenhet igen.

Vi bor i lägenhet i Stockholm och trivs med det. Det är smidigt att ha nära till allt när man har små barn, tycker jag. Vi är inte bilberoende. Behöver inte lägga så mycket tid på vårt boende eftersom yttre underhåll sköts av föreningen och vi har förstås heller ingen trädgård som kräver underhåll. Nära till parker och sjöar om vi vill ägna oss åt friluftsliv, och lekparker finns i massor. Det enda som möjligen är negativt är att vi inte kan släppa ut ungarna för att leka själva hur som helst - positivt med det är istället att vi spenderar mer tid tillsammans som familj

Har dock även ett fritidshus vi kan åka till året runt när vi känner att vi behöver komma från stan ett tag, hade vi inte haft det hade vi kanske resonerat annorlunda. 

Har bott i lägenhet med barn. Trivdes bra. Bor i hus nu med barn. Trivs bra. Båda sakerna har för- och nackdelar.

Vi funderar pâ att flytta till hus. Vi har nu långt till grönomrâde och sâ fort man vill att  barnet ska vistas ute lite måste man dra i väg med barnvagnen genom en massa trafik för att komma till en liten smockfull park med sandlâda och sânt. Annat finns inte om vi inte tar bilen och dâ sitter vi fast i trafiken ett tag. Sedan det här åbäkiga med barnvagnen, upp och ner i hissen (den gâr precis in), och som vi sedan fâr parkera i hallen inne i lägenheten. Plus att ytan ju ofta är mindre i lägenhet än i hus, hos oss kan ingen fâ sovmorgon dâ det man gör i vardagsrummet hörs direkt i alla sovrum. För att inte tala om all trafik som kör förbi, det blir mânga ambulanser, polisbilar och sopbilar per dag, och öppnar man fönstret kan man t ex inte höra TVn i princip. Till lillen har vi skaffat en liten ljudmaskin som vi har i hans sovrum sâ han inte ska väckas av t ex sopbilarna och de enorma maskinerna som städar gatorna klockan fem pâ morgonen. Det känns sorgligt att skapa oväsen i hans rum när han ska sova.

Därför var jag nyfiken pâ om det finns folk med barn som verkligen trivs i lägenhet eller om alla som bor sâ känner som vi. 

Jag har trivts jättebra i lägenhet med barn. Vi hade tre barn till slut i en 4:a.

Fördelar: Gångavstånd till det mesta. Gott om aktiviteter. Alltid mycket barn och föräldrar ute på den gemensamma gården. Stor stad så goda kollektiva kommunikationer om man ville någonstans och som sagt mycket att göra. Vi har inte använt vagn till våra barn så det där runtsläpandet på åbäkiga barnvagnar har vi sluppit .

Nackdelar: Grannar under som störde sig på springande barn. Inte så lätt att bara släppa ut barnen

Nu bor vi väldigt annorlunda....i ett hus ute på landet. 

Fördelar: Egen trädgård, skogen, naturen....går knappt en dag utan att vi ser rävar, älgar, hackspettar etc. Får-, ko- och hästhagar bredvid. Farmor och farfar som grannar. Ingen som stör sig på lekande barn.

Nackdelar: Krångligare med kompisar. Det ska köras och planeras på ett helt annat sätt. Vi är väldigt bilbundna då vi bor på landet. Måste köra barnen till skola, förskola, för att inte tala om aktiviteter.

Âh vad härligt med ett hus pâ landet. Skulle nästan vilja bo pâ en gammal gârd...

Jo det där med att skjutsa har vi tänkt pâ. Men â andra sidan skulle jag ändâ inte lâta barn gâ ensam till skolan eller hem till en kompis i en storstad och i sâ fall fâr man ju skjutsa dem eller ta kollektivtrafik med dem dâ också (skolan ligger väl i och för sig rätt nära). Jobb kan ju bli lite mer komplicerat också om man bor isolerat och måste resa långt. Men det börjar kännas som att det skulle vara värt det. Att fâ andas aaahhhh

Det finns ju inte bara en sorts lägenhet..... Om du läser mitt inlägg ovan så ser du att vi bor i en lägenhet i ett lugnt och grönt villaområde...

Ja, det är härligt. Jag kan känna att det finns ett lugn på ett annat sätt. Vi bor i näst sista huset på en grusväg så ingen trafik. Tyst och en massa stjärnor på kvällen/natten . 

Jag gillar dock att kunna gå och cykla dit jag ska. Skola och förskola hade vi granne tidigare. Barnen i klassen bodde i samma område så lätt att ta med kompisar hem. Jag har tre barn.....jag får inte ens plats med en kompis vid hämtning så logistikproblem. Jag har två pojkar på 5,5 och snart 7 som tränar konståkning 3 gånger i veckan.....innan cyklade vi på cykelväg i 10 minuter, nu tar vi bilen.....8 mil fram och tillbaka, men de tycker att det är så ruskigt kul. Simskola....20 minuters bilfärd etc etc. Och buss är inget alternativ. Det tycker jag är småjobbigt, men man vänjer sig väl vid det med. Man kan inte få allt .
 

Ja precis, jag förstår det. Vi râkar bo mitt i en stor storstadsjungel sâ det är det som blir jobbigt med barn, inte kanske bara det faktum att vi bor i lägenhet. 

Det beror ju på vad det är för hus. Jag har bott i hus med renoveringsbehov och hus som är i bättre skick än de flesta hyreslägenheter. Vid det senare föredrar jag hus, för att jag gillar tanken på att jag kan bo där hela mitt liv om jag vill och för att jag gillar att kunna odla.

Jag tycker att det fungerar ypperligt med barn i lägenhet dock.

Lâter underbart det där med stjärnor, jag minns knappt hur en stjärnhimmel ser ut 

Vi bodde i lägenhet när vår son föddes, och både jag och sambon hade då bott i lägenhet i över 20 år och trivts bra med det.
Men när vi fick barn så ville vi bara flytta från lägenheten! Det kändes så instängt, trångt och bökigt och var ett sånt projekt varje gång man skulle ut.

Vi flyttade till hus, och nu känner jag att jag skulle ha väldigt svårt att flytta tillbaka till lägenhet igen. Jag upplever en sån enorm frihet i hus. Så enkelt att gå ut i trädgården, man slipper höra sina grannar i tid och otid, man kan göra vad man vill med sitt hus vad gäller inredning och ombyggnationer, och så upplever jag en så mycket bättre kontakt med grannarna än i lägenhetshuset där bara ett fåtal grymtade "hej" när man möttes i trappan.

Jag har bott i ca 5 år i hus. Upplever att underhållet och renoveringar tar för mycket tid. Även fast vi försöker minska ner underhållet så är det varje helg nåt som måste göras. Jag är uppväxt i hus men med handen på hjärtat så skulle jag vilja flytta tillbaka till lägenhet. Jag har ständigt dåligt samvete nuförtiden. Men min man vill bo i hus så vi blir nog kvar.