Vad är rätt?
Hej! (Mitt första inlägg här) Önskar någon som kan hjälpa tankesättet hos mig då jag helt kört fast i orättvisan och huruvida det börjar bli synd om mig och framförallt ett treårigt barn. För att inte skriva ett milslångt inlägg och blotta en sådan infekterad och jobbig situation har jag bara några frågor. Och kan man läsa mellan raderna förstår man kanske hur situationen faktiskt sett ut ifrån första början.
Det börjar med en vårdnadstvist och pappan i detta faller kräver vårdnad och umgänge varannan helg. Han har tidigare pga våld fått träffa barnet via familjerätten och stöd. Domen döms till hans fördel och han får både gemensam vårdnad och umgänge varannan helg och skriver hej villt på forum hur han "vunnit en evig kamp" och "äntligen är helvetet över". Upptrappning börjar och barnet visar tydligt sitt missnöje då det är en stor omställning. Trots försök ifrån mig mamman så trappas det inte ner med orden "domen skall följas, fortsätter du förstöra så går jag till min advokat igen och ber om ensam vårdnad, du saboterar" Veckorna går och det börjar gå bra för både barn och oss föräldrar. Snart börjar fler å fler sms om att pappan är "sjuk" just på umgängeshelger och jag kan inte annat en å skriva tillbaka att han skall krya på sig och eventuellt byta helger med mig. Han hör inte av sig och när jag får tag i honom säger han att han nu planerat annat och att det inte går att byta helger. Nu till frågorna: Han som kämpat så hårt för denna domen, varannan helg åker nu iväg 1,5 månad till Thailand och tror och förväntar sig att barnet självklart skall få vara hemma hos mig denna månaden han är bortrest. (Självklart ska hon och får hon det) men är det verkligen en självklarhet? Får man faktiskt åka iväg på en så lång semester efter att man så stenhårt har krävt varannan helg utan den minsta justering i domen? Kan jag vara så korrekt och fråga honom vem som nu skall ha vårt barn varannan helg nu när han är bortrest? När umgänget med familjerätt varade var det två tillfällen jag inte kunde ta mig dit. Då krävde han och rätten att jag skulle hitta en ersättare som kunde ta barnet dig. Borde det korrekta här vara att han får hitta en "ersättare" han med? Jag får också tillägga att jag glatt fått hem barnet tidigare många helger för att pappan varit tvungen att åka iväg. Jag har haft barnet hemma på hans helger då han varit sjuk. Han kunde inte ha barnet en hel vecka i streck i somras som vår dom sade. Och en gång frågade jag om han kunde hämta henne en dag tidigare för jag fått arbete som var guld värt, men han skrev ett rakt och konkret nej.
Hur kan jag som mamma göra precis som han utan att det drabbar mitt barn? Jag önskar så att jag kunde säga nej till att ha henne en helg när han är sjuk. Hur rolig är en förälder när han är sjuk? Då har barnet det väll roligare hos en pigg frisk mamma? Och vad kommer hända nu när jag säger att det inte är självklart att barnet under 1,5 månad skall få vara hemma med mig under hans helger då han är bortrest. (Bör tillägga att pappan förra året åkte på en sådan lång resa men tog upp det i rätten och fick godkännande av dom att få åka.
Tack för mig!
